Väckarklockan ringer och jag öppnar försiktigt ögonen. Det är kolsvart ute. Inte en enda tendens till att solen är påväg upp. Jag snoozar i ungefär en halvtimme innan det tillslut knackar lite försiktigt på dörren. Det är Sonja som undrar om vi som vanligt ska kolla på julkalendern tillsammans. Jag sätter mig upp, sträcker mig mot chokladkalendern som följde med hemifrån Sverige och trycker i mig dagens chokladbit i form av en liten julbjällra. Sedan virar jag in mig i täcket, sätter på mig duntofflorna och tassar sedan ut i vardagsrummet och kryper ner i soffan bredvid de andra tjejerna i lägenheten. På köksbordet står ett fat med tända ljus. Sonja har fixat i ordning frukost till sig själv som står och doftar gott på vardagsrumsbordet. Riktigt morgonkänsla. Nyvaken, kolsvart ute och fortfarande inne i den där djupa sovandningen. Julkalendern är underbar i år. Julkänslan bara pirrar i hela kroppen och jag påminns om att det snart är dags att åka hem till Sverige igen för att träffa mina nära och kära under några dagar under julledigheten.

Det är bara ett problem. Denna "morgon" som jag pratar om betyder inte klockan 06.32 utan snarare klockan 09.45 här på Island och när julkalendern väl är färdig och frukosten tillfixad uppäten är det inte mycket kvar av dagen eller soltimmarna innan jobbet snart drar igång. Nu har dagen dessutom lyckats gå ytterligare en timme så nu är det verkligen dags att sätta fart om man vill få några timmar dagsljus innan jobbet.

Jag måste faktiskt erkänna att det känns lite skevt att åka till jobbet i solnedgången när klockan är strax efter klockan 14. Men det är fint.


Morgon över Reykjavik.