Efter att ha varit ruskigt sugen på att baka i flera dagar kände jag verkligen att det var dags i morse. Klockan ringde kl 08:00 och sedan dröjde det inte länge förrän jag väl stod där i köket och knåpade ihop sconesdegen med sällskap av Morgonpasset på P3. Vem kan tacka nej till nybakade scones med smält smör och marmelad på morgonen?

Ytterligare en dag ute i det fria tog plats idag. En trip fram och tillbaka till IKEA tillsammans med jobb och två skypetider gjorde min dag riktigt bra. Jag tänkte på det när jag stod och väntade på bussen idag att ju mer man gör, desto mer energi får man dessutom tillbaka. Att gå upp tidigt, fixa iordning sig och slänga i sig lite frukost innan kl 11 gör att man faktiskt har en del timmar över innan jobbet faktiskt drar igång. Och om det så bara betyder att, som idag, åka till IKEA i 40 min så kan det ändå vara värt att få känna att man klarar sig själv, se nya människor och desstom få öva på språket. Att jag dessutom fick tag på lingonsylt, som uppenbarligen inte är någon större hit här på Island, gjorde bara min dag ännu bättre!

Appropå språk fick jag dessutom höra idag, från en av mina gamla smågymnaster; "Waaaaow vad du har blivit bra på isländska!". Även om jag vet att jag förstår mycket så är det fortfarande sjukt svårt att prata och ingen kommer nog aldrig riktigt att lära sig isländskan felfritt om man hade oturen att inte växa upp här. Men det gör mig inte så mycket, det känns bara kul att folk, även barn, kan slänga ur sig något sådant och förhoppningsvis även mena det. För jag vill verkligen lära mig, men det är svårt. Skönt att folk nu ändå har vant sig vid en härlig blandning av isländska, engelska och svenska.

I morgon är det dags för tävling här på Island. Årets hittills viktigaste för vårat juniorlag, då det är kvalifikationstävlingen till Junior Nordiska Mästerskapen 2012 som går av stapeln senare i vår. Så snälla gott folk, se till att hålla tummarna för de och Stjarnans alla andra lag i helgen. Nu kör vi.. Áfram Stjarnan!

En heldag själv i köpcentret Kringlan, där en fikafrukost skulle sätta fart på dagen i form av en cafésmörgås, tog en hastig vändning då smörgåsen smakade unken. Vet inte riktigt om det var dijonsenapen eller den underligt tjocka ost-slicen, som låg mellan brödbitarna, som smakade konstigt eller om det helt enkelt var någonting annat. Vad jag däremot vet var att den inte gick att äta upp men att chailatten å andra sidan var oslagbar! På den fronten misslyckas Kaffitár ytterst sällan. Jag lovar, de har världens godaste chailatte. Ni måste prova den.

Några timmars strosande och några härliga fynd blev det så tillslut och jag kom hem med en hel drös påsar idag efter jobbet. Hädanefter ska jag dock se till att hålla i pengarna ett tag framöver. Jag har ju besök som väntar här i dagarna. Ett om redan 5 dagar och så pappa som kommer om exakt en vecka idag. Dubbelt upp! Shit vad jag längtar.

Jag hade, som ni antagligen ser, ganska tråkigt på jobbet och en tid över häromdagen och kom då på att jag måste ta bild och visa er hur långt hår jag fått. Ser ni! Det här måste vara rekord. Tummen upp för hårsäckarna!

Synd bara att man inte har det där typiska isländska häst-håret som väger 12 kilo hårstrået utan bara får nöja sig med 0,0000002 gram tunna hårstrån. Förlåt, jag ska inte klaga, det kunde ju faktiskt ha varit värre än så. Mycket värre. Tänk er typ 0,0000001 gram per hårstrå.. Gosh.

Efter ett sammanbrott igår lyckades jag återhämta mig tills idag och energin börjar infinna sig igen. Just nu sitter jag därför inne i Reykjavik och njuter av lite egentid på ett café. En milkshake, en smörgås och lugn och ro, bland lite nytt folk, ger bra förutsättningar för att komma framåt med mitt senaste teckningsprojekt. Nu ska jag passa på att njuta av timmarna innan dagens jobb drar igång. Hoppas allt är bra med er! Jag saknar er där hemma. Sjukt mycket.

Efter lite drygt 2 veckors julledighet på hemmaplan i Sverige är jag nu, sedan en vecka tillbaka, återigen tillbaka här på ön. Bloggen har som vanligt blivit lidande då julledigheten bara försvann. Jag skämtar inte, men jag öppnade bara datorn 3 gånger under julen. En gång för att titta på säsongsavslutningen av Dexter, en annan gång för att lägga över en film på ett USB-minne och sen en tredje gång för att kopiera över alla Dexteravsnitten till en annan extern hårddisk. Det var min data-jul det. Roligare än så hade jag.

Jag började ledigheten med ett stopp hos pappa, farmor och farfar i Stockholm i två nätter med ett besök hos mina kusiner en av kvällarna. Som jag har saknat dem! Under min tid i Stockholm åkte tråkigt nog både farmor, farfar och pappa på en rejäl magsjuka så både jag och Emma försökte hålla oss undan så gott det gick, samtidigt som vi ändå försökte umgås så mycket vi vågade. GRATTIS till mig som då ändå, på hemvägen, också åkte på magsjukan. Med premiärspyan i rulltrappan på busscentralen. Helt själv. Kul att jag dessutom hade 2,5 timmes bussresa framför mig, att mannen bredvid busstoaletten ryggade tillbaka när jag kom springandes förbi honom för andra gången och att lukten inne på busstoaletten skull fått vem som helst att spy oavsett magsjuka eller inte. Kul hemresa. Verkligen.

Väj hemma i Örebro var det så dags för den klassiska 23e-december-shoppingen. Eller snarare mer "dagen innan julafton-chillet" vilket innebär att åka till Marieberg och strosa runt bland alla andra superstressade sista-minuten-shoppare. Sen kom julen som firades hemma med mamma, min syster och nytillskottet Nisse. Lika mysigt som vanligt. Sen rullade ledigheten vidare med juldagsfirande i Tranås, spelkväll i Adelöv, övernattning i husvagn, filmkväll med bästa vännerna, bio, mat, julgodis och mellandagsrea och allt sådant som hör mellandagarna till.

Nyårhelgen spenderades sedan i Stöten, där folket i backen fick nöjet att beskåda mitt comeback-åk efter en sisådär 5-6 års uppehåll. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och skidåkning, det är någon sorts skräckblandad förtjusning tror jag. Pulsen och adrenalinet drar igång riktigt hårt i backarna och jag tänker om och om igen; "aldrig mer.. aldrig mer.. ALDRIG MER!". Väl nere på platt-mark utbyts dock detta snabbt istället mot "en gång till!". 2-3 åk, fikapaus, 2-3 åk, fikapaus, 2-3 åk, middag. Tur att någon såg till att styra upp vår vistelse där uppe. En riktigt mysig helg där GPSen fick ut oss på en hel del små skogsvägar i skogarna, Wordfeud-matcher, god mat och framförallt underbart sällskap! Kunde nog inte ha blivit så mycket bättre.

Efter så pass många bra dagar hemma är det ju dock som sagt sjukt svårt att bara lämna allt bra som varit, packa ner alla saker i väskan, dra igen dragkedjan och sedan sätta sig på planet tillbaka. Massvis av tårar, som vanligt, blandas med glädje över att ändå ha haft en så pass bra julledighet på hemmaplan som jag hade men jag saknar verkligen att inte ha alla mina närmsta nära och lättillgängliga. Nåväl. Snart så.

Här får ni några få bilder från ledigheten. Varför tog jag inte fler bilder?


Provåkte pappas Segway.




Fick äntligen träffa familjens charmiga lilla nytillskott, Nisse.


Härliga vägbeskrivningar med GPSen, på väg upp till Stöten.


Vi fick dessutom sällskap i form av massvis av småknoddar bredvid vägen. En riktigt lång bit.


Snö, sol och skidåkning.

Idag var det snö och kallt här på ön. Så pass kallt att projektet; "ta på sig kläder, sockor, skor, jacka, halsduk och vantar" gjorde att jag missade bussen med bara några meter. Trots att jag sprang. "Ingen idé att tjura" tyckte jag och bestämde mig därför för att traska vidare i snöovädret några hållplatser framåt. Rättare sagt en kvart framåt. Väl på plats unnade jag mig lite frukost och passade även på att spöa mina vänner i Wordfeud innan jag tog nästa buss.

Jag hade planerat att kolla runt lite inför jul och så och trott att köpcentret skulle vara lika tomt på folk och fridfullt som det annars alltid är när jag är där. Det vill säga på vardagsförmiddagarna när jag är ledig, när ungefär 80% av resterande invånare på Island jobbar. Ibland sviker tydligen även mitt IQ. Det var ju för fan värsta julruschen! Att försöka tränga sig fram bland hundratals islänningar i dunjackor och pälsfodrade mössor med öronlappar är en sport i sig. Speciellt när hälften av all golvyta på området tas upp av små scener där bland annat tjejer i rosa peruk sjunger och uppträder för barnen, 50+ mannen sjunger senaste hiten från julplattan och trubadruen klämmer i i en barnsång där 4 verser består av att imitera ett gråtande barn. Underbart! Jag gav upp, bestämde mig för att beställa in en chai-latte och sitta ner en stund innan det var dags att röra sig mot bussen. Jag drack upp det mesta. Mot slutet gav jag det halvtomma glaset en arg blick, grimaserade äcklat åt smaken och lämnade besviket stället. Blaskigt chai-te. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.

En sväng in på matbutiken innan hemgång, där lösgodiset som vanligt reas ut till halva priset på lördagar,gav mig dock tillbaka lite lugn  i kroppen. Uppladdningen inför kvällen var given. Coca cola, chips, ost och kex. Och mjölk. Här planerades det för myskväll. Själv.

Tur att jag i sådana här lägen ändå har grannen under som håller mig sällskap med sitt eviga "lördags renoverande" i form av betongborrning och hamrande i väggarna. Då slipper man ju få lite lugn och ro såhär på sin enda lediga dag/kväll i veckan. Tack. Jag hatar dig.

Ja men just det! Jag har ju glömt att berätta att familjen där hemma bestående av mamma och min syster bestämde sig för att skaffa katt. Lite impulsaktigt skulle jag kanske kalla det men jag tror också att det var helt rätt beslut.

Jag och mamma hade nämligen pratat om katter tidigare här en dag och jag visste mycket väl att hon var sugen på att skaffa en katt. Vad jag dock inte visste var att det faktiskt skulle bli av så snabbt. Efter att ha suttit och kollat på katter över Skype med mamma och skickat länkar fram och tillbaka kändes det ändå som att vi gav upp efter ett tag. Det fanns massvis av fina ungar men det verkade inte som att det skulle bli något. "Det dyker nog upp något som passar mig en dag här framöver" sa mamma ändå hoppfullt sista gången vi pratade om katter. Samtalet fortsatte och tillslut sa vi ändå hejdå. Slut på kattprat och vardagen skulle gå vidare. En stund senare ringer mamma dock upp på Skype igen. "Nu ska vi åka och köpa katt!!". Sagt och gjort.

Så här har ni alltså den lilla krabaten. Snart 12 veckor gammal. Tydligen jättekelig och sällskapssjuk. Är han inte bedårande?! Fuck vad jag längtar hem.

Igår var det dags. Tillfixning av håret hos frisören och massa annat fix inför bland annat julen och till mitt pågående projekt som jag berättade om förra veckan. En hel dag själv inne i Reykjavik. Alldeles själv. Eller ja, jag stötte ju på en hel del islänningar och turister såklart men huvudsaken var att det enda jag såg var bara en massa nya ansikten. Det var första gången på ungefär 5 månader som jag åkte iväg och gjorde något själv. Helt själv. En hel dag innan jobbet. Pjúff!

Hur som helst. Håret är fixat och nu är jag verkligen sjukt sugen på att åka hem till jul och nyår. Träffa mina vänner, umgås med familjen och bara få njuta av att vara ledig. L E D I G. Det känns helt overkligt. Har det verkligen redan gått 4,5 månader sen jag lämnade Sverige i somras? Herrejävlar.

Se här, gott folk! Så här fint är det emellanåt om mornarna här på Island. Eller ja, morgon och morgon. Den här bilden tog jag runt 10 ungefär..

Jaa, det är tungt att gå upp om mornarna nu. Mörkt, kallt och tidigt. Den kombinationen är kanske inte den härligaste. Men lite mysigt måste jag ändå få säga att det är. Mysigare blir det dock om exakt 2 veckor från och med idag då jag äntligen åker hem till Sverige för lite jul- och nyårsfirande. Familj och vänner, fy vad jag saknar er!

I morgon smäller det alltså, avfärd till Larvik i Norge för Nordiska Mästerskapen i truppgymnastik 2011. Men vad som också står på helgens schema är den beryktade mästerskaps banketten. En finmiddag med mat och dryck som sedan allt för ofta spårar ur in mot tidig morgon. Vem kommer inte ihåg EM banketten i Belgien 2008?

Nåväl. Klänningen är inköpt, skorna har jag sen tidigare och påfyllnad på smyckesfronten är gjord. Jag kan knappast bli mer redo. Men först - tävling!

Ungefär så här ser livet ut här på ön inför tävlingar. Fritiden är tätt ihopslingrat med jobbet och att planera och fixa över en lunch eller en fika hör till vardagen. Idag var inget undantag. Idag kombinerades nämligen frukostätning och pannkaksstekning (apelsinpannkakor för att vara mer exakt) med att fylla i så kallade bedömningsunderlag inför Nordiska Mästerskapen som går av stapeln i Norge helgen. "Bedömningsunderlag? Dömer inte domaren?" fick jag som en fråga idag, och jo helt rätt. Det här begreppet är inte så lätt att förstå för er som inte är insatta. Här ska ni därför få lära er något nytt:

Ett bedömningsunderlag är ett papper som förenklar för domarna att veta vad det är de ska titta efter i dansen. Vilka typer av piruetter gör man, vad har man för hopp och balanser och vad gör man för akrobatiska moment? Man skriver sedan i svårighetsgraden på alla dessa moment och utgår då från en så kallad svårighetstabell med massvis av kodnamn för alla dessa olika moment. Dessutom ska man även rita små figurer på olika formationer som kommer visas under dansen, det vill säga hur gymnasterna står placerade på golvet. Sen har man gjort vad man kan för att förenkla/försvåra det för domaren.

Hur som helst. Med anledning av morgondagens flygtur till Norge är det nu hög tid att börja packa. I sista minuten som vanligt. Men först en kvälls jobb!

Efter att ha börjat kolla på True Blood för några år sedan, men av någon okänd anledning inte fullföljt säsongerna, är det nu dags igen. Att ha en serie att komma hem till efter en heldags jobb är faktiskt ganska skönt. Speciellt efter en dag med volymkrig i träningshallen. Jag skämtar inte, 3 olika stereor med tre olika pepp-låtar på högsta volym i en knökfull gymnastikhall. Gissa om man är trött i huvudet när man kommer hem?

Jaja, det jag egentligen bara ville säga var att jag lever, att jobbet rullar på och att jag återtagit True Blood. En för övrigt väldigt bra serie, som trots att den är snäppet annorlunda jämfört med andra serier ändå är galet avkopplande att kika på. Rekommenderas starkt. Nu är det snart dags för lite skype hemifrån Sverige och sen åker nästa avsnitt på. Sov sött där hemma!

Man får passa på när man har tid. Att städa i ordning på rummet, bädda sängen, tända lite ljus och se till att komma i säng relativt tidigt om kvällen är numer mitt dagsmotto. Nu är det till exempel hög tid att krypa ner i sängen, stänga ner alla andra program på datorn och sätta på ett avsnitt av True Blood. Så, so long bloggläsare!

 

Idag känns det som att det kommer bli en bra dag. Solen kikar fram, lönen kom igår, jag har sovit ut och rummet är nystädat. Vad skulle kunna gå fel idag?

Sen vill jag bara få ur mig 2 saker innan jag stänger för idag. Det första: Här fick ni mitt livs första iPhone blogginlägg! Det andra: jag blir fruktansvärt trött på folk som svarar "jag också" när jag kommer och vill beklaga mig över något. Speciellt när det framkommit, bara några dagar innan, att det faktiskt inte kan vara möjligt och att det trots allt är ganska stor skillnad i slutändan. I sådant fall är det något ruskigt skevt på gång. Det förstår nog de flesta. Bara, håll tyst. Snälla.

Som rubriken säg.. nej. Inte riktigt va? Här på ön börjar jag oftast jobba runt 15.00-tiden. Har man tur får man "sovmorgon" och börjar 16:00. Idag var det den turdagen. Då smet jag, efter förmiddagens jobb, iväg. Bort från träningshallen. Bort från omklädningsrummet. Bort från föräldrar, barn och arbetskamrater. Satte mig för mig själv i lugn och ro en stund. Pustade ut.

Där, i min tysta och lugna tillvaro, tog jag emot ett mysigt telefonsamtal hemifrån Sverige av en person som på något sätt alltid lyckas få mig på bra humör, tryckte i mig en Skyr (den goda sorten med smak av persika) och började planera dagens arbete. Ibland är det ruskigt skönt att bara få göra precis så. Smita iväg och bara vara för sig själv en stund. På jobbet. De få minuterna man lyckas få ihop kan vara så viktiga i slutändan.

Ser ni förresten att jag blivit lite ljushårigare kanske? Jajemen, i förrgår kände jag att det var dags. Slingning och klippning av håret. Fräscha upp det lite inför hösten. Få bort de slitna topparna. Sen att det ser gult och svettigt ut på bilden i kombination med sunkiga träningsklädeer är väl dock kanske en annan femma.. Men det är så det är. Här på jobbet går man runt i mjukisar dagligen. Så när man väl väljer att sätta på sig ett par jeans innan hemgång får man konstigt nog en hel del oväntade frågor och kommentarer: "Var ska du?", "Shit, vad  uppklädd du var då!", "Nämen, vad snygg du är!", "Ojoj, här är det allt någon som har piffat till sig en onsdagskväll!"

Jag satte på mig ett par jeans, och drog ur tofsen ur håret. Syndes det kanske inte att jag fortfarande hade samma gamla svettiga träningströja på mig som alltid? ..En aning yrkesskadade kanske?

Kata, Peter & Jag med de inte allt för goda panpizzorna..

Idag, efter en helledig dag igår och en nästintill ledig lördag idag, bestämdes det att vi var värda en pizza som kvällsmat efter dagens enda jobbpass, friståendeträning med mixlaget. En av veckans absolut roligaste pass.

Jag vet inte vad det är, jag älskar att träna ungdomar, juniorer och seniortjejer men det kommer alltid vara något speciellt med mixlag. Det blir på något sätt en sjukt bra stämning i ett mixlag. Det blir lugnt, avslappnat och alla är väl medvetna om att det gäller att hela laget är stark då urvalet blir mindre. Eller det är i alla fall den erfarenheten jag har sen tidigare. Att så även mixlaget, som jag har nu, är fyllt med sjukt härliga personligheter, en snabbt infunnen lagkänsla och en kämparglöd samt fullt fokus på träningarna gör ju bara saken ännu bättre. För ja, lyckas man sätta ihop ett fristående, lära ut det, sätta svårigheter samt parövningar, peta och fixa formationer på en vecka, med full fokus från alla, finns det nog något extra där.

Gissa om jag då blev glad när det bestämdes att vi skulle satsa på ett mixlag till NM. Can't wait.

Ja, som senaste inlägget säger så har inte vårat internet varit det bästa på senaste tiden. Inte på riktigt lång tid faktiskt. Det har i stort sett varit problem med det ända sedan jag flyttade hit. Mer eller mindre i alla fall. Och telefonisterna på företaget har varit griniga, inte frågat sig fram för att kunna hjälpa och heller inte erbjudit sig att komma och kika på det. Så i slutet på förra veckan när vi bestämde oss för att åka in med routern och säga upp vårat kontrakt fick vi inte bara veta att routern var av modellen "äldre" utan också att vi hade en allt för lång sladd vilket tydligen kunde vara en av anledningarna till att internet hade strulat. Kul. Kul att ni tar er tid att kolla upp sådant när vi ringt och suttit i kö ett flertal gånger.

Nu är det i alla fall uppsagt och vi har påbörjat ett nytt avtal med ett annat företag. Bäst för dem att allt fungerar smidigt och bra. Så nu gott folk, nu ska det bli uppdateringar här i bloggen på löpande band igen. Men först jobb!