Jag har alltid gillat att vara själv emellanåt. Jag tycker om att stänga in mig på mitt rum, slänga fram datorn, slå upp en bok, sätta på tvn eller bara sätta mig och rita en stund. Det gillar jag fortfarande. När jag sitter och skriver det här sitter till exempel de andra två som är hemma i köket medan jag sitter här i mitt rum. Jag vet inte varför, men även fast att jag gillar att umgås med folk så är det så sjukt jäkla underbart att bara vara för sig själv ibland och bara göra ingenting. Som just precis nu. Jag kom hem från träningen för ungefär en timme sen, slängde ihop en omelett, åt upp den och gick sen in på mitt rum igen. Duscha får jag göra om en stund.

Jag vet inte, även fast att jag sitter och skriver om detta så mår jag, trots att det kanske kan låta lite dystert, ändå sjukt bra. Just nu lever jag i en bubbla som går mellan hemmet och träningshallen via busslinje 1. Det kan låta väldigt segt men jag gillar det. I alla fall nu efter dessa två veckor. I morgon är det faktiskt två veckor sen som jag kom hit. Jag trodde aldrig dagarna skulle gå den första veckan men den senaste veckan har bara skjutit fram. Det var ju nyss måndag? Bubblan kan som sagt låta seg men än så länge går det väl. Jag är bara rädd att det snart kommer komma en dag då jag får paniksaknad efter familjen och vännerna där hemma. Jag saknar er alla nu men eftersom jag samtidigt gillar att vara ensam emellanåt har det inte riktigt slagit mig än. Men om några dagar så, då kan ni säkert räkna med några panikslagna samtal från Island! Tur är väl ändå att man har en så go lägenhetskompis som är bäst på att laga mat och nyss bjöd på amerikanska pannkakor. Tack!

...Ni andra lägenhetskompisar är såklart världsbäst ni också!