Kände att jag kanske skulle ta och berätta för er vad jag gjorde i helgen, det vill säga i lördags, veckans enda lediga dag. Johodå, vi gick upp tidigt, åt frukost hemma och traskade glatt iväg till bussen i vårvärmen. Siktet var inställt på Eymundsson. En bokbutikskedja, med fik och låneböcker/tidningar att titta i. I väskan låg ritblocket och pennorna nerpackat och jag kände faktiskt ett litet sug efter att rita.

Jag skojar inte när jag säger att vi sen kanske satt där i 3-4 timmar och bara fikade, pratade och ritade. Grannborden fylldes med familjer, en grupp vänner, och olika par. Alla var där för en bra stund och för att njuta och koppla av. Dessa grupper av människor hann sedan lämna sina bord och nya par fyllde upp borden runtomkring oss. Efter att sedan ha suttit hängandes över en och samma teckning och skuggat ut blyertsen på pappret i ett antal timmar, samtidigt som människor kommit och lämnat borden omkring oss, upptäckte jag till mitt missnöje att synen inte var den bästa. Men det är väl så det blir. Vänjer man ögonen att fokusera på kort avstånd protesterar de uppenbarligen om man sedan plötsligt vill ha hjälp att se längre än 50 centimeter. Jag kunde seriöst inte se på håll utan att bli yr efter dessa timmar och oturligt nog höll detta även i sig långt in på kvällen. Men det är det värt, jag har ju efter detta en ny teckning på gång och dessutom massvis av ny inspiration. Tack och lov att det la sig tillslut.

På bilderna ovan ser ni en bok jag hittade precis bakom vårt bort i bokhyllan. Africa, The Future of Fotball. Den ser inte speciellt mycket ut för världen vid första anblicken men när jag väl började bläddra i den fängslades jag bara mer och mer för varje nytt uppslag. En bok med underbart fina bilder på Afrikas fotbollskultur. Man fick se allt från proppfyllda läktare under VM 2010 till enmanna spel i form av ett litet barn på en savann med en hemmagjord fotboll av plastnät och palmblad. Jag vet inte riktigt vad det var exakt som gjorde att jag påverkades så starkt av denna boken men det gick kort sagt verkligen att se och känna storheten i fotbollen, hur den verkligen är en sport av glädje där allt som behövs egentligen bara är en boll.

En minnesvärd bild som jag bara måste berätta om var en där ett gäng pojkar i tonåren spelade fotboll på en gräsplätt där gräset var så pass nedtrampat att det snarare såg ut som en lerplan än en vanlig fotbollsplan. Inga kantlinjer eller ordentliga mål gick att se och på sidan om satt männsikor och tittade på. Pojkarna sprang barfota på planen och jagade den slitna bollen i gräset. Kvällen var på ingång. Sen har vi då det intressanta med denna bilden i form av en åsna. En åsna som i lugn och ro låg och vilade sig mitt på planen, helt ointresserad av matchen som pågick i full gång runtomkring den. Den var uppenbarligen trött och la sig därför ner för att vila. Precis som det är meningen att man ska göra.

Men vad var det då som egentligen fick mig att reagera på denna bilden så pass starkt som jag ändå gjorde. Jo, det avr att allt verkade så naturligt och harmoniskt. Människan och djuren delade på naturen och platsen för spelet. Pojkarna accepterade att åsnan låg där och åsnan accepterade att matchen var i full gång runt omkring den. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det var verkligen en fängslande bild. Till en början ganska komisk men tänkte man efter en liten stund blev den så mycket mer än bara en rolig bild. Den fångade upp åskådaren och fick en verligen att följa med till platsen där matchen utspelade sig. Ni måste se den för att förstå.