Härligt liv. Alanya 2010.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är ledsen för den urkassa uppdateringen här i bloggen men å andra sidan så bara rullar livet på här på ön. Jag var ju som sagt och dansade med universitetseleverna som utbildar sig till idrottslärare i måndags, kan jämföras med GIH ungefär. Vi skakade rumpa och rörde på höfterna konstant i ungefär 45 minuter och det verkade faktiskt som att de flesta tyckte att det var ganska kul. Inklusive dansarna, de taktlösa, fjortistjejerna, geek-killarna, handbollskillarna, fotbollsfolket och utbytesstudenterna från spanien i sina tajta t-shirtar och korta shorts. Oavsett om alla kanske inte kunde alla steg exakt så kunde jag ändå se en massiv rörelse i gruppen åt samma håll vilket var häftigt. 53 personer i blandade åldrar på ett litet dansgolv i en gymnastiksal i takt till frasen "I like the way, the way you shake your ass around me.."  Kan det bli härligare?

När jag först kom in i hallen blev jag nervös. När var jag nervös senast liksom? Det här är ju något jag kunnat länge. Trots det vände det sig ändå lite i magen när jag så ställde mig upp inför den sittande förväntansfyllda gruppen som var där för att lära sig och få lite inspiration, av mig. Jag öppnade munnen och hojtade: "Ok, listen up!" och nästan på en gång rann det mesta av nervositeten ur mig. Folk lyssande, folk var nyfikna och folk var intresserade att lära. Trots att vissa säkert insåg att jag var yngre än dem fick jag ändå den typ av respekt som jag trivs bäst med. Skön och avslappnad stämning där det faktiskt är okej att småprata lite och skämta omvartannat samtidigt som det är fullt fokus när det väl gäller. Sånt gillar jag!

En annan härlig grej, som man kanske inte alltid räknar med, var de spontana applåderna jag fick efter den improviserade uppvärmningsslingan och sen när själva danspasset var färdigt. Hur ofta händer det på en träning när man lär ut något nytt till gymnasterna? Aldrig. Fan, vad glad och nöjd jag blev! Ovsett om det bara var ren artighet så värmde det ändå lite i hjärtat. Det behövde jag.

Nåja, det var i måndags. Sen var det tisdag igår och onsdag idag och som vanligt har dagarna bara rullat på. Inget nytt, jätte originellt, som hänt. Förutom idag då kanske. Jag vet inte vad det var men jag lyckadesa faktiskt hålla mig på bra humör hela dagen och tålamodet med barnen vek inte en enda gång. Dessutom stannade jag även kvar en timme extra efter jobbet för att träna med mitt nya lag inför tävlingen. Vad har hänt? Varför var jag på så bra humör idag? Skumt. Lite tråkigt bara att knät inte alltid håller som jag vill. Just nu sitter jag därför med ett småsvullet knä i högläge över lite kuddar i sängen och skriver detta. Dags att ta hand om sig själv och knoppa in kanske? Ja. Hörs i morgon!