Ja ni ser rätt, det stämmer. Carolina Sturk gör comeback inom truppgymnastiken som gymnast endast 3 veckor innan tävling. Idag kämpade jag mig därför igenom första träningen med laget. Så härlig känsla att verkligen få vara i ett lag och inte bara stå bredvid och coacha. Dock känner jag att mitt knä tog rejäl stryk av att verkligen pressas till max i vissa lägen, men det får det vara värt. Det är bara att vänja sig. Det var bara bra att knät fick se, oavsett om det kom som en chock eller inte, vad det är tänkt att det ska klara av att göra sen i framtiden. Men nu, sähär på kvällen, är det bara att ta hand om det väl, ta en varm dusch, lägga i högläge och vänta ut smärtan tills i morgon bitt. Det brukar lägga sig över natten.

I morgonbitti är det äntligen dags för mig att leda ett danspass på antingen (jag kommer inte ihåg vad det var) högskolan eller universitetet här i Reykjavik. 50 spralliga studenter som utbildar sig till idrottslärare ska få skaka rumpa, vicka på höfterna och rulla med bålen för att få lite dansinspiration inför framtiden. Sjukt kul för dem och sjukt kul mig. Det jag däremot ser fram emot mest är faktiskt bara att få träffa och se lite äldre människor än alla dessa 6-16åringar som jag ser varjde dag i hallen. Ibland känns det nämligen inte som att det finns några fler i min ålder här på Island i och med att jag nästan bara träffar barn om dagarna. Missförstå mig rätt i detta. Jag älskar barnen och jag älskar mitt jobb men ibland känner man sig lite ensam när man jämnt ska agera vuxen dag ut och dag in inför andra människor än sig själv. En dag som i morgon passar alldeles utmärkt!

Med detta sagt är det därför hög tid för mig att leta reda på en skön, och taktfast, låt till morgondagen, slänga ihop en lätt koreografi och sen en lite mer klurig så får vi se vad som passar bäst i morgon när jag är på plats. Men först ska jag koka nudlar. Eller nä, det hinns inte med nu. Ihopsättande av dans tills morgondagen. So, this is to all my neighbours in Sudurhvammur: If you would like to get some free entertainment, maybe just for a few minutes, all you have to do is to look in through my window.'Cause I'll be right there, showing off and dancing my ass off for ya!

Kvällens nyfunna guldkorn i musikväg får ni här nedan i form av MIMS - Move (If You Wanna). Kanske inte dansmaterial till studenterna men helt klart en favorit till enmansdans på mitt rum innan jobbet i några dagar här framöver. Jag kan verkligen inte sitta still. Det rycker i hela kroppen och det är det bästa jag vet. Musik som tränger in i öronen, in i varje liten por, in i blodomloppet, in i hjärtat och sedan upp i hjärnan som sedan skickar ut rörelsesignaler till kroppens all småmuskler i takt till musikens beat. Har jag någon gång nämnt att jag älskar musik? Speciellt musik som denna, musik som inte alltid har världens bästa text utan musik som bara ger mig en världens skönaste känsla i hela kroppen. En känsla som får mig att må bra. En känsla som är en av de absolut viktigaste just nu. Det finns tusentals sådana låtar, i alla möjliga olika genrer. Visste ni att jag är en riktig allätare? Jag lyssnar i stort sett på det mesta, förutom Lars "Bitterjäveln" Winnerbäck och mer sådan musik i samma dystra genre. Vad får jag ut av den musiken egentligen? Ingenting. Den genren existerar inte i min musiksamling. Trots detta, om man drar ett tjockt streck över och glömmer den genren så måste jag ändå bara få säga det igen, för det blir ett så fint avslut på detta stycke: Jag ä l s k a r Musik!

MIMS - Move (If You Wanna)


(Sen hittade jag faktiskt en låt till, en gammal härlig favorit, sen något år tillbaka. Fråga mig inte varför men jag tycker låten är skönt tung och så älskar jag ju feelingen i danskoreografin i videon. Gissa vem som sitter och kör med framför datorn? Ckecka speciellt in de 10 sista sekunderna om ni inte orkar se hela. Nu ska det göras dans här på rummet. Berättar i morgon hur det gick. Godnatt!)

Busta Rhymes - Arab Money