Efter lite drygt 2 veckors julledighet på hemmaplan i Sverige är jag nu, sedan en vecka tillbaka, återigen tillbaka här på ön. Bloggen har som vanligt blivit lidande då julledigheten bara försvann. Jag skämtar inte, men jag öppnade bara datorn 3 gånger under julen. En gång för att titta på säsongsavslutningen av Dexter, en annan gång för att lägga över en film på ett USB-minne och sen en tredje gång för att kopiera över alla Dexteravsnitten till en annan extern hårddisk. Det var min data-jul det. Roligare än så hade jag.

Jag började ledigheten med ett stopp hos pappa, farmor och farfar i Stockholm i två nätter med ett besök hos mina kusiner en av kvällarna. Som jag har saknat dem! Under min tid i Stockholm åkte tråkigt nog både farmor, farfar och pappa på en rejäl magsjuka så både jag och Emma försökte hålla oss undan så gott det gick, samtidigt som vi ändå försökte umgås så mycket vi vågade. GRATTIS till mig som då ändå, på hemvägen, också åkte på magsjukan. Med premiärspyan i rulltrappan på busscentralen. Helt själv. Kul att jag dessutom hade 2,5 timmes bussresa framför mig, att mannen bredvid busstoaletten ryggade tillbaka när jag kom springandes förbi honom för andra gången och att lukten inne på busstoaletten skull fått vem som helst att spy oavsett magsjuka eller inte. Kul hemresa. Verkligen.

Väj hemma i Örebro var det så dags för den klassiska 23e-december-shoppingen. Eller snarare mer "dagen innan julafton-chillet" vilket innebär att åka till Marieberg och strosa runt bland alla andra superstressade sista-minuten-shoppare. Sen kom julen som firades hemma med mamma, min syster och nytillskottet Nisse. Lika mysigt som vanligt. Sen rullade ledigheten vidare med juldagsfirande i Tranås, spelkväll i Adelöv, övernattning i husvagn, filmkväll med bästa vännerna, bio, mat, julgodis och mellandagsrea och allt sådant som hör mellandagarna till.

Nyårhelgen spenderades sedan i Stöten, där folket i backen fick nöjet att beskåda mitt comeback-åk efter en sisådär 5-6 års uppehåll. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och skidåkning, det är någon sorts skräckblandad förtjusning tror jag. Pulsen och adrenalinet drar igång riktigt hårt i backarna och jag tänker om och om igen; "aldrig mer.. aldrig mer.. ALDRIG MER!". Väl nere på platt-mark utbyts dock detta snabbt istället mot "en gång till!". 2-3 åk, fikapaus, 2-3 åk, fikapaus, 2-3 åk, middag. Tur att någon såg till att styra upp vår vistelse där uppe. En riktigt mysig helg där GPSen fick ut oss på en hel del små skogsvägar i skogarna, Wordfeud-matcher, god mat och framförallt underbart sällskap! Kunde nog inte ha blivit så mycket bättre.

Efter så pass många bra dagar hemma är det ju dock som sagt sjukt svårt att bara lämna allt bra som varit, packa ner alla saker i väskan, dra igen dragkedjan och sedan sätta sig på planet tillbaka. Massvis av tårar, som vanligt, blandas med glädje över att ändå ha haft en så pass bra julledighet på hemmaplan som jag hade men jag saknar verkligen att inte ha alla mina närmsta nära och lättillgängliga. Nåväl. Snart så.

Här får ni några få bilder från ledigheten. Varför tog jag inte fler bilder?


Provåkte pappas Segway.




Fick äntligen träffa familjens charmiga lilla nytillskott, Nisse.


Härliga vägbeskrivningar med GPSen, på väg upp till Stöten.


Vi fick dessutom sällskap i form av massvis av småknoddar bredvid vägen. En riktigt lång bit.


Snö, sol och skidåkning.