Ni vet den där pirrande härliga glädjekänslan man får i hela kroppen när man tänker på någon väldigt, väldigt speciell person, någon man tycker väldigt mycket om och någon som dessutom betyder väldigt mycket? Lägg sedan till den där känslan man får när man återigen inser hur mycket man faktiskt saknar just den här personen.. Exakt så känner jag just nu.