Hannah och Jag i julgranens julkula i Smáralind.

Sådär, efter ett sisådär 24-timmars intensivt schema är jag äntligen hemma igen efter ett långt dygn med Stjarnans ungdomstjejer. På planeringen stod teambuilding med där vi bland annat skulle leka olika lekar där det handlade om samarbetet i grupperna, tillitsövningar och så lite skattjakt. Eller kanske inte skattjakt, utan snarare matjakt.

Varje grupp fick varsinn mapp med ett visst antal bokstäver placerade i oordning. Sedan var gruppen tillsammans tvungen att lista ut vad bokstäverna bildade för namn på en annan plats och ta sig dit för sedan få ytterligare en samling bokstäver och göra samma sak igen. Placera i ordning, ta sig dit och få nytt uppdrag.
Slutligen hamnade vi på köpcentret Smáralind och på restaurangen Thank God it's Friday! Så jääävla god mat! Gott lam, god sås, gott potatismos och god brownie med vaniljglass! Ni som gillar glass ska bara veta hur mycket god glass det finns här på ön och det kommer dessutom från en som annars alltid brukar säga att "glass är överskattat!".

Väl tillbaka i träningshallen bäddade vi i ordning på en skummatta och tassade sedan ut i entrén för att sätta oss och leka vuxna inför barnen med våra stickningar. Barnen hade däremot fri lektid fram till klockan 01.00, sen släcktes lyset. Om barnen somnade? Nej. Om Carolina somnade? Jajjemen, men först efter stickning fram till klockan 04.00 tillsammans med Hannah.

Barnen ställde, innan det gick och la sig, sina skor i fönstret och även vi tränare fick en av våra skor placerade i fönstret i väntan på tomten. Enligt den isländska traditionen ska man nämligen ställa en sko i fönstret i väntan på tomten. Har man sedan varit ett bra barn får man en liten present och har man varit dålig får man istället en potatis. Jag fick en liten chokladtomte och en lapp där det stod:
"Dear Sturk, You have been very good. Santa Claus". Jag visste det, jag är ett bra barn. Från oss fick barnen lysande armband, glittrande julsaker, färgglada suddgummin och klistermärken. Gissa om barnen var nyfikna? Så fort vi väl gick och la oss någongång där runt fyra studsade baren upp för att "borsta tänderna och gå på toaletten". Genom fönstern såg vi dock hur några av dem snabbt som bara den tassade iväg för att kika i sina skor. Hur kul är det egentligen att veta i förväg vad man ska få?

Alla verkade trots allt glada i slutändan förutom Niclaes som hade planerat att lägga en potatis i en liten tjejs sko, glömt köpa potatisen för att sedan inse att lilltjejen ändå hunnit före och istället tryckt ner en potatis i Niclaes sko under natten, med de skrivna orden: "Dear Niclaes. You have been very bad. Santa Claus"! Niclaes verkade inte allt för nöjd att bli knäckt av en 13-åring. Vi andra tränare tyckte det var hur kul som helst!