Vi gör ett snabbstopp hemma i Hafnarfjörður för en natts sömn innan vi ger oss av på nya äventyr i morgon. De otroliga västfjordarna är avklarade och nu är det sydkusten som ska få sig en rejäl omgång de två närmsta dagarna. Livet är underbart och Island är sjukt vackert! Nu ska jag fortsätta njuta av att vara ledig ett par dagar till innan det är dags för flytt hem till Sverige igen på lördag. Góða nótt!

Äntligen har de landat här på ön! Min mamma och syster är på Island och nu under de närmsta dagarna, mer bestämt under de nästkommande 9 dagarna, ska vi tillsammans resa runt här på ön och utforska var jag egentligen har bott någonstans den senaste tiden. Just nu, i skrivande stund, sitter de i bilen från flygplatsen, påväg mot lägenheten där jag bor, så nu har det blivit hög tid att stänga ner datorn och bädda i ordning den sista sängen innan jag ska gå ut och möta upp dem för att visa vägen den sista biten.

9 dagar kvar på Island innan flyget går hem tidigt på morgonen den 10 juni. Sjukt. Ska jag alltså bara lämna allt här på ön och flytta tillbaka till Örebro igen efter att ha bott här i 1,5 år? Ja det verkar som det. Jag har inte fattat det än och jag kommer nog inte förstå det när jag väl är hemma heller men om mindre än två veckor är jag verkligen hemma i Sverige igen, den här gången på obestämd tid. Hur sjukt är inte det? Hur som helst, nu ska jag njuta av min semester med mamma och Emma de nästkommande dagarna! Við sjáumst eftir smá!

En strålande solskensdag igår var en perfekt dag för några timmar i Blå Lagunen tillsammans med de andra heltidstränarna i Stjarnan. Det fanns knappt ett moln på himlen när vi väl kom i vattnet och det var dessutom relativt vindstilla så vistelsen där i varmvattnet var en av de bästa någonsin! Vi låg och solade, småpratade och bara kopplade av och njöt av att för en gångs skull få vara lediga i flera timmar. Roligt nog fick vi även sällskap av ett gäng från New York som varit här över helgen och som uppenbarligen fortfarande var lite pratsjuka. Jag förundras fortfarande över hur sociala människor från USA verkar vara ibland. För inte har jag någonsin stött på en svensk människa som glatt, från ingenstans, plötsligt simmar fram och frågar två strandade solande svenskar "Hej, var är ni ifrån?".

Efter någon timmes nästintill oavbrutet pratande och informationsutbyte om våra olika länder och ursprung, blev det dock dags för amerikanarna att börja röra sig hemmåt och vi kunde åter igen inta avslappningsställningen på poolkanten, innan det även blev dags för oss att börja röra oss hemåt. Bra dag och härlig solbränna på axlarna idag!

För att ta till vara på den sista tiden här på ön innan mitt kontrakt går ut nu på fredag, den 1 juni, lyckades det klämmas in hela 3 student-bjudningar under lördagen. Som om inte det vore nog skulle det även hinnas med att se på Eurovision, det vill säga alla låtar och själva poänggivningen. Om vi hann? Jaa.. på sätt och vis.

För det första kom vi ungefär fram en timme för sent till den första lyckliga utvalda studenten, Dísa, men som tur var var även hon sen hem så ingen skada skeddän så länge. Det bjöds på småplocksmat i form av tårtor, snittar och allt vad man kunde tänka sig, så mätta och belåtna hoppade vi därför en timme senare in i bilen för att fräsa vidare mot nästa tjej, Þórunn, ca 50 minuter bort och det var väl ungefär här som själva Eurovisionkaoset drog igång. För hur kul är det egentligen att tvingas beta av alla bidragen genom bilradion? Nåväl, väl framme på bjudning nr2 bjöds det på ännu mer godsaker i form av snittar, kakor, cupcakes och dricka medan vi snabbt tryckte ner oss i soffan framför pågående Eurovision. Behöver jag säga så mycket mer än att volymen på TVn höjdes ganska rejält, där i TV-soffan på Island, när det väl var dags för Loreen? Shitmaður, vad bra hon var!

När så alla bidrag var färdigspelade var det dags för vårt sista stopp, Sjöfn. Hur bra var det inte att hon bara bodde på andra sidan gatan?! Bara att springa över gatan och trycka ner sig i nästa soffa. Poängutdelningen förljdes med spänning och med 3 olika nationaliteter (svenskar, islänningar och danskar) framför TVn blev det en ganska härlig stämning. Trots att islänningarna var nästintill rasande över att de inte fick en enda poäng från Sverige.. Sorry guys. När så Sverige äntligen stod klar som årets segrare av Eurovision steg jublet i soffan, på golvet, på den mönstrade fatboy-kudden, fåtöljen och pilatesbollen och kvällens fest drog igång på riktigt.

Det var en sjukt rolig kväll som för en gångs skull bara spenderades på ett av Reykjaviks alla uteställen, Vegamót. Konstigt att bara hänga på ett ställe när hela Reykjavik city bubblar? Nej, inte när det var där som världens härligaste gäng höll till hela natten!

Att jag sedan, på något vänster, lyckades dra till mitt korsbandsknä, och nu, två dagar senare, fortfarande haltar och dras med ett svullet knä kan vi ju bortse från. Det fick inte sabba resterande tid under kvällen och ska heller inte få sabba minnet av min antagligen sista utekväll här på ön, innan hemflytt om lite drygt en vecka. Hejdå uteliv på Island. Hej sjukgymnastbesök på onsdag!


Min fina "tvillingsyster" Dísa tillsammans med Rán.


Tjejstund i soffhörnan framför Eurovision.


Babes í Eurovisionpartý!


Jag tillsammans med examensbrud #3: Sjöfn. Lika glad som alltid!


Þórdís i sin fina "färdig-med-examen"-hatt. Jag är fortfarande lika avundsjuk på islänningarna att vi inte har samma tradition i Sverige.


Som vanligt brukar det, på ett eller annat sätt, alltid spåra ur på Vegamót. Den här gången var det dock på ett väldigt bra sätt!


Fräsch chey.

Ja, fråga mig inte varför men sedan jag kom tillbaka hit efter sommaren har jag endast varit downtown 2 (TVÅ!) gånger. Visst, lite småfester här och där men då folket har bestämt sig för att gå ut först runt klockan 02:00 så brukar jag oftast känna att jag varit rätt så nöjd och dessutom väldigt trött. Nu, så här i efterhand, ångrar jag dock att jag inte bet ihop lite mer. För efter helgens utekväll i lördags känns det lite tråkigt att det bara återstår ungefär en/två helger till att tacka för sig och ha några riktigt roliga kvällar innan det blir dags att börja röra sig hemmåt mot Sverige igen. Jag menar, det brukar ju trots allt bli ganska så kul ändå..


Dagsljus över ett underbart nattliv inne i Reykjavik.

Efterfest med de färgglada favoritfiltarna.

Yay! Igår fick jag en utmärkelse som fick mig att känna mig ganska nöjd med vad jag jobbat och slitit för det senaste året här i Stjarnan. Årets tränare 2012! Nu känns det som att jag verkligen kan börja ladda för att snart åka hem och som att jag verkligen åstadkommit något som uppskattats under min tid här. En liten utmärkelse men en väldigt värmande sådan! Nu ska jag kämpa vidare de sista två veckorna som jag har kvar på kontraket och se till att det blir två jättebra och minnesvärda veckor. Áfram Karólína!

Vissa dagar på jobbet är bättre än andra. Så är det bara. Bara tanken på att jag snart ska lämna allt här och flytta hem till Sverige igen får mig att bli alldeles snurrig av alla olika känslor som kommer upp. Något jag vet är i alla fall att jag kommer att sakna alla mina grupper, verkligen alla, vilket även innebär varenda en av alla mina gymnaster. Stora som små.

Efter helgens Vormóttävling i Egilsstaðir kan man bara konstatera en sak och det är att det går bra för Stjarnan nu! Här ovan har vi L1 som lyckades ta hem första platsen i O. flokk med bland annat överlägset högsta fristående poängen! Bra jobbat brudar!

I lördags var det, efter dagstrippen till Reykjardalur, även hög tid för ett biobesök med ett par vänner och i väntan på vår skjuts, i brist på annat att göra och efter att Peter kläckt ur sig "alltsååå... vad jag blir trött på alla jävla 'modell för en dag'-bilder' som folk håller på och postar på facebook hela tiden!", bestämde vi oss för att ha en egen liten fotosession innan skjutsen kom fram...

Pynta spegeln lite fint med dina egna personliga favoritsaker, lägg handen lite lätt på spegelkanten, lägg huvudet på sned och gärna parallellt med handen, le det finaste du kan bakom allt smink du blivit nedsmetad i och titta sedan in i kameran... Klick!

Ja, ni ser rätt! Första blogginlägget på nästan en månad. Herregud. Har jag verkligen varit så dålig på att uppdatera den senaste tiden? Ja, uppenbarligen. Så vad har då hänt under den senaste tiden? Jo, vi åkte till Sverige den 18-22 april och tävlade Junior Nordiska Mästerskapen, där tjejerna slutade femma, och.. ja, sen då? Sen har livet bara pausat upp här tidsmässigt. Dagarna har passerat förbi men inget nämnbart speciellt har inträffat (förutom kanske de senaste två dagarnas poolhäng innan jobbet, som resulterat i årets första solbränna.) Tills idag då.

Idag tog jag och Aníta nämligen en tur till Reykjardalur, i det strålande solskenet, innan extraträningen med våra tjejer som ska tävla för första gången nästa helg. En morgonbuss, som jag skulle ha passat, missades (då jag vakande 4 minuter innan avgång) så det blev snabb packning och fixning innan taxin fick komma och hämta upp mig och köra mig till busstationen istället. Sen gick det undan. En busstur till Hveragerði, bil-seightseeing i samhället där det bor ca 2000 människor och så en snabbfika innan det var dags att traska iväg till de heta bäckarna uppe bland bergen. En promenad som enkelväg tar ungefär 45 minuter i lagom tempo gjorde dock att vi bara hann vara i bäcken i 15-20 minuter innan det så var dags att gå upp och börja traska tillbaka för att hinna tillbaka till träningen inne i Reykjavik. Trots detta korta besök var det ändå helt klart värt det. Det är nämligen så sjukt vackert att gå där bland bergen och sedan plötsligt kan man bara hoppa i bäcken och värma sig. För värma sig, det är det ingen tvekan om att man gör. När vi satt där i vattnet idag försökte vi därför lista ut, på ett ungefär, hur varmt det kunde vara. Ska vi säga en sisådär 35 grader kanske? Det är verkligen som att gå i ett badkar. Åker man till Island är detta verkligen något som man bara måste uppleva!


En hver. Många hverir. Där har vi dagens grammatik.


Ett område fullt med små puttrande hålor, eller så kallade "hverir" som vi så fint lärde oss här ovan, med kokande vatten och lera.


Ett av de vackra ställena man går förbi på vägen. Sjuka dimensioner, som ögonen verkligen inte kan ta fast på. Jag blir lika yr varje gång.


Aníta tyckte det var dags för en vattenpaus.


Bara att sätta på sig jackan igen och fortsätta uppströms då värmen inte var den ultimata i bäcken där vi först gjorde ett försök.


Så härligt att sitta mitt ute i naturen, i solen, utan massa turister och bara njuta i det varma vattnet.


Det blev även en hel del barfotagång i det varma vattnet och på de iskalla lerkullarna på hemvägen.

Under lördagens promenad lyckades jag i all hast att knäppa den här bilden på två korpar då de flög förbi mig, bara någon meter ovanför huvudet. Förstår ni hur många gånger jag har försökt att ta en bild på en korp, för att kunna visa er hur gigantiska de egentligen är?! Det har varit nästintill omöjligt. Antingen är de för långt borta för att kunna få med dem på en ordentlig bild eller så hinner de sticka iväg precis innan jag hinner få upp kameran. Den här gången blev det ju visserligen en rätt så  fin bild men, återigen, det går verkligen inte att avgöra hur stora de egentligen är bara utfrån den här bilden. Så låt mig fördsöka beskriva det för er istället.

Tänk er en katt, en ganska normalstor sådan. Låt oss säga en ungefär 30 cm lång, från nosspets till svansfäste. Mjuka tassar, mjuk färggglad päls och ibland även lite lodjursinspirerade öron med små toffsar på spetsarna. De tassar försiktigt och ljudlöst omkring i hemmet och ute i naturen, stryker sig gärna mot våra ben och håller sig gärna nära sin familj i vardagen. När de är hungriga jamar eller piper de flesta, när de trivs och mår bra kan man ofta höra dem spinna och vissa av dem snarkar även litegrann i sömnen.

Tänker er så istället en stor kolsvart korp. Mellan ca 55-65 cm lång med ett vingspann på 115-130 cm. Kolsvarta sylvassa klor, lång spetsig kolsvart näbb, stora kolsvarta ögon, håller sig gärna på avstånd men har inga problem med att flyga förbi oss människor precis framför näsan. Oftast stöter man dock på dem på en standardhög lyktstoples avstånd, det vill säga ungefär en 3-4 meter ovanför huvudet. Där sitter de mer än gärna och ger dagligen ifrån sig ett djupt skräckinjagande läte. Jag vet inte riktigt om det kan kallas kraxande, det är nämligen knappt jämförbart med de ljud jag är van att höra från en gamal hederlig kråka på hemmaplan i Örebro.

Förstår ni nu kanske varför jag har rätt så stor respekt för de här fåglarna?

Idag var det solsken här på ön så jag bestämde mig för att ta en långpromenad i det fina vädret och trotsa minusgraderna. Den här gången bestämde jag mig, för omväxlings skull, för att gå åt lite andra håll än vad jag brukar göra, mest för att se mig runt och se var jag egentligen bor. Det tragiskt att behöva säga det men ibland känns det liksom inte som att man har någon riktig koll på var man egentligen bor då livet främst spenderas på bussen eller på jobbet. Därför är det så viktigt att ta tag i det när tillfället väl ges. Hur som helst. Jag packade ner kameran och gav mig ut på en 2,5 timmes promenad i vinterkylan. Här nedanför har ni lite bilder från dagen.

Nu ska jag snart ta och hälla upp lite chips och citronvatten här och sedan krypa ner framför kvällens första film. Jag har ju trots allt lite att fira en dag som denna, så varför inte slå till på en liten drink när jag ändå är igång? Jo. Så får det bli. Myskväll deluxe! Snön verkar ändå inte vilja ge sig..

Efter att ha haft 2 besök här på ön i lite drygt en och en halv vecka, då en av anledningarna bland annat var pappas 50 årsfirande, var det givet att vi skulle ge oss ut på några av de typiska isländska turerna. Däribland en utflyktsdag inne i Reykjavik på just den stora dagen. Jag insåg efter att jag börjat ladda upp bilderna att det blev en jäkla massa bilder så jag får helt enkelt dela upp dem på olika dagar. Här nedan följer därför en bildbomb för er som är en aning nyfikna på vad självaste födelsedagen bjöd på. Hoppas ni gillar dem!


Den nästan 75 m höga kyrkan med utkikstorn i toppen, Hallgrimskirkja, ligger inte bara i centrum av Reykjavik utan också uppe på ett berg. 


En del av utsikten från utkikstornet i Hallgrimskirkja.


Hur tänkte de egentligen här? "Jag vet! Vi målar huset neongult och så spikar vi upp ett neongrönt tak på det.. Jaaa det gör vi!"


Ett bakgårdsområde fyllt med graffitikonst. Jag har tänkt att visa er fler bilder från detta i ett annat inlägg.


"Walking polarbears on the streets of Reykjavik!"


Butiker fyllda med typiska isländska koftor, så kallade Lopapeysur.


Islands mest kända korvkiosk. Ett landsmärke där Bill Clinton ska ha tagit sig en korv eller två och där Metallica sägs vara stammisar.


En tiggande fågel? En arg fågel? En hungrig fågel? Jag vet inte, god korv är det i alla fall!


Ett försök till en typisk turistbild utanför det realtivt nybyggda operahuset Harpan.


Harpan.


Harpan.


Jag och självaste födelsedagsbarnet!

I helgen var det alltså dags för tävling. En uttmattande prövning i sig att bara vara där en hel helg. Det ska hållas koll på tider, startnummer, antal gymnaster, återstående tid, poäng, hur många lag som är kvar innan lagen ska in på golvet, se till att gymnasterna håller fokus, påminna dem om vad de ska tänka på på tävlingsgolvet och så vidare. Uppvärmning, förträning, inmarsch, tävling, prisutdelning och fotografering. Däremellan ska man förhoppningsvis även lyckas få in en liten paus då man kan stoppa i sig en banan och ta en klunk vatten. Oavsett om det är ett pressat schema och mycket att tänka på går timmarna rekordsnabbt just de här dagarna. Man kommer dit, tävlar gärnet och åker hem. Helt slut. Men oh, så kul det är och hjälp så stolt man blir över sina tjejer!

Helgens tävling, Unglingamót 2012, hölls i Selfoss och var förutm bara en nationell tävling även kvaltävlingen till Junior Nordiska Mästerskapen 2012 som går av stapeln i Halmstad i april. Ett mål som många av de här tjejerna tränat för i ungefär 2 år. Om vi lyckades? YES!


T3, första plats i 3 flokk.


T2, första plats i 1. flokk och därmed kvalificierade till Junior Nordiska Mästerskapen 2012 i Sverige.


L2, en fin 8e och 14e plats i 4. flokk.

Igår, påväg för att titta på universitetets gymnastiktävling, möttes jag av det här. Ibland undrar man ju alltså..

Det hinns tyvärr inte med så mycket bloggande när man åker hemifrån klockan 10 på förmiddagen och inte kommer hem förrän klockan 23 på kvällen. Men jag tänkte i alla fall snabbt dela med mig av vad jag gjorde idag. Ny danskoreografi till Anitas och mina ca tolvåriga tjejer, sickade iväg ett sms till min saknade vän där hemma och insåg sedan att jag får besök hit till ön om mindre än 2 veckor. Som jag längtar! Nu, sovdags. God natt mina vänner!

Idag, efter att det har snöat konstant i upp emot 48 timmar, mäter snödjupet på större delen av Reykjavik säkert upp emot 40-50 cm. Sen har vi dessutom alla dessa härliga snödrivor där snön packats ihop och samlats till en snöhög på säkert 50-80 cm och så får vi heller inte glömma alla snövallar intill vägarna, vid busshållplatserna som säkert mäter 80-110 cm. Nåväl, det är hur kul som helst med så mycket snö! Fint är det ju dessutom också.
Sen att alla bara tar dagen som den kommer och löser problemen så gott det går är ju bara för underbart och charmigt!

Människor samarbetar, man blir inte arg om bilen framför fastnar i uppförsbacken, man blir inte förbannad över att busschauffören sladdar i rondellen och man skrattar när man halkar på väg till mataffären. En helt stad i kaos men ändå en stor acceptans av kaoset. Fatta att folk faktiskt fortfarande, åtminstone en gång per år, bara accepterar att det ska på extra tröjor, kanske extra varmt underställ, täckbyxor, dunjacka, halsduk, mössa, vantar och snökängor innan man kan gå ut. Även om det så bara är för att ta en snabb sväng ner till mataffären för att köpa makaroner. Man suckar lite men gör det sedan ändå, bara för att man måste. Inget snack om att flytta till värmen, åtminstone inte från de som faktiskt fortfarande valt att bo kvar. Fatta att vi trots allt fortfarande är så pass många som valt att bo kvar i dessa länder som år efter år täcks av snö! Det är kärlek det.

Här nedan har ni lite bilder som jag kämpade mig ut i snön för att ta idag. Underbart väder, underbar miljö och underbart att få börja dagen med en gigantisk dos frisk luft. Hoppas ni gillar bilderna!

Reykjavik International Games 2012 - Stjarnan Seniors

Brudarna levererade i helgen. Riktigt jävla hårt. Och lägg då också på minnet att det här är precis i början på säsongen, vilket betyder att det ska finslipas ännu mer de nästkommande veckorna. Kan ju inte bli annat än AWESOME i slutändan!