Sådär ja gott folk! Nu är min första egenstickade isländska kofta äntligen färdig efter en tids uppehåll. Jag började ju som sagt med denna i våras och stickade klart magstycket och ärmarna på under 2 veckor. Därefter har den sedan blivit liggandes då jag inte riktigt förstod hur ärmarna skulle fästas innan axelmönstret skulle påbörjas. Efter att ha fått hjälp med detta, bara dagen innan jag åkte hem till Sverige nu under sommaren, har sedan mönsterstickningen på axelpartiet gått ganska fort. Det är ju i alla fall där man kan se att man faktiskt kommer någonvart, till skillnad från det eviga stickandet med det bruna magstycket där man bara stickar runt, runt, runt..

Trots allt hårt slit här i slutändan lönade det sig ändå inte fullt ut då jag, med endast 5 cm kvar vid halsen, insåg att det svarta garnet var slut. Tack och lov att man då har underbara vänner på Island som kan skicka över ett extra nystan på posten. 3 dagar senare damp det nämligen ner ett lite välpacketerat kuvert i brevlådan. Lovely!

Och, fast nej.. att hårt arbete inte lönar sig var nog trots allt ändå inte riktigt rättvist. Ni ska bara veta vad jag har slitit med denna kofta. Så jo, det lönar sig faktiskt i slutändan. Rätt storlek och jordnära färger. Precis som jag ville ha det. Därför vill jag nu ge mig själv ett starkt MVG. Bra jobbat Carolina!