Igår var jag tillsammans med Ásgerður, Heather, Katrín Sara och Andreas på en efterlängtad 3-timmars river rafting tur i Hvítá, en fors med rent glaciärvatten från glaciären Langjökull. Tråkigt nog blev det inte en enda bild från äventyret. Innan vi åkte iväg blev det nämligen plötsligt väldigt bråttom med påklädning av våtdräkter och genomgång av resan, i båten hade jag aldrig att planerat ta med mig kameran oavsett och efteråt sa kroppen bara "duscha, basta, heta pottan!". Så, sorry folket, ni får helt enkelt bara kika på filmen ovanför. Det är exakt samma tur som vi var på idag men inte i närheten så mycket folk. 2 halvfulla båtar, 8 grader varmt i luften och någonstans runt 10 grader varmt i vattnet. Ett sjukt häftigt äventyr som jag på morgonen vaknade skräckslagen till men som sedan utbyttes mot en riktigt kraftig mersmak. Så därför börjar planer på en fetare tur i höst redan ta form.

Bara att ta sig till utgångspunkten för äventyret var en upplevelse i sig. Lite drygt en och en halv timmes bilresa genom Islands storslagna natur är nog med utflykt för mig. Som jag säkert sagt förut ser man flera mil och runt omkring en är det alltid fullt med berg i alla möjliga former att titta på. Att man sedan hela tiden åker förbi gigantiska hagar med islandshästar är också något som får mig att bli lycklig i hela kroppen. Om jag var häst skulle jag definitivt vilja bo på Island och få leva precis som de gör. Nästintill oändligt med mark, frisk luft, och rent vatten. Det är därför en speciell känsla jag fylls med när jag ser en islandshäst stå där med fladdrande hår och i den ständinga islandsvinden och kika ut över landskapet. Lycka. Att vi däremot åkte förbi en hage där det låg två hästar på marken som verkligen såg döda ut gjorde att det högg till i hjärtat. "Are they dead!?" utbrast jag. "Nei nei. þau eru bara að tjílla!" Phu! Inga döda hästar, bara lata isländska hästar.

Nåväl, bilresan dit gick bra och trots den oändliga resan på en ytterst ojämn grusväg lyckades vi komma fram oskadda. Till min stora förvåning men också glädje var dessutom några av killarna i crewet som jobbade på "farmen" svenskar och oavsett om den mesta kommunikationen ändå skedde på engelska var det kul att få höra lite vardagssvenska, speciellt sådär långt in i landet.

Trä på sig en blöt våtdräkt kändes sådär och ett par fattenfyllda våtskor var dessutom snäppet värre. Dock värmdes vattnet som läckte in i dräkten upp realtivt snabbt så den förväntade kylan uppstod aldrig riktigt. Efter första kraschen in i en av svallvågorna i forsen vande sig kroppen snabbt och lite iskallt vatten på låren vara bara en piss i havet i slutändan. Ett stopp vid en klippavsats för att hoppa ner i forsen gjordes därför i god tro om tankarna gick mest i banor som "äsch, så farligt kallt kan det ju inte vara". Då ska jag säga er att chocken som uppstår i nedslaget till 10 grader kallt vatten är riktigt obehaglig. Speciellt när du vet att du landar i en realtivt vild fors och att du måste se till att simma tillbaka själv för att slippa flyta iväg från gruppen. Att det dessutom blir ruskigt svårt att andas i kallt vatten känner nog de flesta av er till.

Utöver detta var det mest glidande i forsen och ett fåtal drag med paddeln som gällde. Runt om de två rafting-båtarna cirkulerade det även en del kanoter från samma crew. I en av dem satt det även, till er information, en kille med en sjukt trogen labrador som vi plöstligt såg klättra upp så nära han bara kunde i famnen på sin husse efter att ha blivit dränkt i en del av forsen. Den synen, gott folk, utsrålade bara ren kärlek mellan en hund och en människa!

I helhet gick turen gick smidigt och vi lyckades hålla båten upprätt under hela turen. I slutet genomfördes även en del lekar där samarbetet skulle sättas på prov. Och ja, det var då jag fick känna på hur det var att ramla ur båten. Eller ramla och ramla.. snarare släppt och meddragen ner i vattnet. Kallt, men inte i närheten av samma panikkänsla som när vi hoppade från klippavsatsen.

Väl tillbaka till "farmen" åkte alla blöta kläder av för att sedan kunna rusa till duschen, bastun och "heta pottan" och återfå lite värme innan det var dags att börja dra sig hemmåt igen. Ett stopp på en restaurang vid vägen gjordes och ytterligare ett stopp på vägen fick göras när det kom en helt flock med islandshästar springandes över vägen, vallandes av två ryttare på varsin häst vid sidan om. Det här är island i alla sin glans!