Vissa dagar känner man sig sådär sjukt avslappand och bekäm i alla precis alla situationer. Man kan handskas med det mesta, har koll på läget och trivs med livet in i minsta detalj. Man har världens bästa vänner, världens bästa jobb och världens bästa liv. Tiden räcker till och man har koll på läget. Livet flyter i stort sett på i en jämn takt och några motgångar existerar inte. Solen skiner, våren är på väg och snön smälter bort. Sovmornarna är härliga och långa, frukosten smakar gott och dagen kan inte bli annat än bra... och sen har vi motsatsen.

Sömnlösa nätter, stress, hunger, oro, tunga jobbpass, prestationsångest, osäkerhet och hemlängtan..

Idag var en sådan dag, kanske inte så värst extrem men ändå en ganska tung dag. Sömnlös morgon, stress, hunger, prestationsångest och framförallt hemlängtan. Kanske är det för att Micke åkte hem, tillbaka till Sverige tidigt i morse, men det kändes riktigt tomt här hemma i morse. Inte bara för att Micke inte är kvar utan det kändes tomt på flera olika plan. Är det kanske något som saknas i mitt liv?