Bilder från weheartit.com.

Efter en Skype-dejt så här på tisdagsmorgonen, där resor kom på tal, är jag nu mer än någonsin sugen på att ge mig ut och resa. Inte till svenskarnas storfavorit Thailand eller andra liknande turistinfekterade ställen i Asien utan drömmen vore att hitta något eget ställe, något inhemskt ställe där turister är något ytterst ovanligt. Det skulle kunna vara allt från ett litet, litet, väldigt litet, fiskesamhälle i Angola, till en bergskedja i Venezuela eller en koja i Kambodja. För min egen del spelar det egentligen inte så stor roll vad det skulle bli, jag tror bara att om man är öppen för det mesta kommer man nog inte bli besviken, oavsett var man hamnar och vad man får vara med om och se.

Ibland kan det kännas så sjukt läskigt och uppgivet att tänka att man aldrig kommer få möjligheten, eller för den delen heller inte hinna, se hela jorden innan ens tid är över. Tänk alla små samhällen, byar, städer, stränder, berg, sjöar, skogar, savanner, öknar, djunglar, glaciärer, vattenfall och så vidare som man aldrig kommer få se. Man kommer fortsätta att leva i ovisshet om att vissa av de här sakerna ens existerar och bara puttra på i sin egna lilla värld och verkligehet. Kanske dags att börja planera om ditt liv, Carolina?