Ett soligt Reykjavik.

Nu har snön äntligen nått Island. Jag hade nästan gett upp förhoppningarna på att få se snö här på ön för några veckor sen. Det har småsnöat lite till och från nu i några dagar men det var först igår som den riktiga snön kom och la sig. Nu kanske det låter jättefint och som att det var små glittriga snöflingor som singlade ner från himlen och la sig i ett vitt glittrande täcke över marken.. då kan jag ju berätta för er att det var jättefel. 

Okej vi tar det från början. Till att börja med genomförde jag faktiskt mitt första hela träningspass igår i form av 3 timmars dansträning, lägg sen till en timmes dansträning med de små AG-tjejerna. Gårdagen bjöd alltså på sammanlagt 4 timmars träning för min del. Träningsvärk idag? Ja, jag ligger och krampar i sängen just nu. Jag vet dock inte om allt bara är träningsvärk, det blev nämligen en hel del brygga och bakåtböjning av ryggen i dansen igår plus en massa stretch för båda spagaterna och splitt. Så en del av värken jag känner idag är nog bara en ren "nybörjar"-feeling. Det var verkligen länge sen som jag rörde på mig såhär mycket och stretchar jag stenhårt en dag så känns det som att kroppen bara vill jävlas dagen efter. Idag känns det nämligen som att jag har sträckt varenda liten muskel i på insidan av båda benen. Men det var det värt. Kroppen måste härdas.

Hur som helst, efter min egen träning som slutade 22.00 var det snabbdusch och snabbfix i hallen som gällde för att sedan komma iväg till kvällens födelsedagsfirande så snabbt som möjligt. Ut genom hallen och ut i snökaoset. Springa till bilen 100 meter bort, slira med bilen på vägen. En resa som annars brukar ta ungefär 10 minuter med bil tog 20-30 minuter. Men det slutar inte där. En parkering brukar ju inte ta mer än 2-3 minuter. Igår tog det 30 minuter. Ja, ni läser rätt. I 30 minuter slirade vi runt på gatan och försökte få fäste med bilen, försökte komma på en bra lösning, försökte backa, försökte svänga, försökte köra framåt. Vi satt i stort sett fast när vi tillsut bestämde oss för att springa ut och putta bak bilen istället. Det luktade brända däck. Tillslut kom en man ut som bodde i närheten och erbjöd sig hjälpa oss. Hur snäll får man bli? Backningen gick på ett knyck och vi kämpade oss fram efter bilen i snön. På vägen bort får vi dessutom syn på ett pizzabud som var påväg därifrån och inser snabbt att han också kommer köra fast. Innan vi hinner tänka efter rusar därför plötsligt jag, Sonja och Alice mot pizzabilen och tar i för fulla muggar för att hjälpa det stackars budet i snön. Han måste ha blivit ganska förvånad över att det helt plötsligt stod 3 partyklädda tjejer i klackar bakom bilen och puttade på för att hjälpa honom fram. Som tack fick vi en blinkning. Dagens goda gärning!

När det så var dags att åka hem igen hade inte snöovädret lagt sig precis. I och med att det knappt finns några träd här på Island blåser vinden ganska fritt, och starkt. Detta resulterar i enorma snödrivor över hela ön som är nästintill omöjliga att knalla i. Vi lyckades dock på något vänster ta oss tillbaka til bilen och komma därifrån, slira vidare genom Reykjavik till en härligt egenpåhittat beatbox-slinga med Sonja i baksätet och klämma i till tonerna av Kings Of Leon - Sex On fire. Som om inte allt detta, och lite till, var nog.. vad tror ni vi får syn på när vi nästan var framme vid matbutiken? Jo några killar som uppfyllde en av mina störa drömmar ever. Åka pulka efter en bil! Japp det är sant. Mitt på vägen. Ett gäng killar hade tydligen någon gång under kvällen bestämt sig för att knyta fast en pulka i ett rep på bilens dragkrok och sedan klämma ner två pers i en pulka efter och ge sig ut på gatan. SÅ mycket snö var det. Jag förstod inte var alla plogbilar höll hus. Jag såg inte en enda under hela kvällen. Eller jo, det gjorde jag ju. Jag såg ju en på motovägen som hade skitit i att fälla ner plogen.

Idag väntar en liten trip till Smáralind med Sonja, det vill säga om båda rycker upp sig och sätter fart idag. Reykjavik strålar, solen är nästan framme, snöovädret har lagt sig och vi är lediga. Veckans enda lediga dag. Ut och ta vara på dagen! Sen är det ju Melodifestivalen ikväll. Lite svenska traditioner måste ju hållas.

Mitt rum.

Yes, se så fint det kan vara på mitt rum. Speciellt när hyresvärden skulle komma på besök. Tydligen betyder "någongång mellan 11-13" jävligt mycket mañana mañana här på Island då vi fortfarande vid 14:20 inte hade hört någonting från hyresvärden i lägenheten. Oavsett om denne dyker upp idag istället eller inte är det nu i alla fall, sen igår, skinande rent på Sudurhvammur 7. Överallt. In i minsta lilla vrå.

Gårdagen kändes ungefär som på julafton, när man var mindre, när man gick på helspänn en hel dag och väntade på jultomten. Dagen stod stilla, jag kikade ut genom fönstret minst 2 ggr i timmen och  jag kände mig alldeles rastlös hela förmiddagen. Vi gick alla runt och väntade på någon som skulle komma någon gång under förmiddagen/lunchen och vi plockade därför undan alla smulor på borden, tömde alla papperskorgarna och svabbade golven. Lägenheten var nästintill fläckfri. Men neeej, då dyker inte hyresvärden upp. Det känns ju sådär när vi vid 00:00 kvällen innan drog igång världens städryck för att få lägeneheten skinande ren och för att verkligen visa att vi faktiskt inte har trashat lägenheten alls.

Jaja, nu känns det i alla fall lite hemtrevlig här i lägenheten och mitt rum har blivit av med den stora gästmadrassen på golvet. Jag är duktig och tänder ljus och bäddar sängen och det är till och med ordning och reda i garderoben samt i byrån. Fan vad bra man sover när det är städat på rummet! Tips.

Jag vet inte om det syns på bilden speciellt bra men det är i alla fall ett riktigt ruskväder här i Reykjavik. Det började redan igår kväll. Regn och världens motvind fick mig att tappa balansen helt när jag skulle upp för en backe täckt av riktig blank kulleris. Vädret verkar heller inte ha lugnat ner sig tills idag. Det är stora regndroppar på fönstret, mörkgrå himmel, regnmoln som täcker utsikten av bergen bort mot centrum och vinden håller sig stadig. Idag är en sådan där dag då man helst av allt bara vill krypa ner i sängen igen, lägga sig i fosterställning, dra upp täcket, tända lite värmeljus och sen slå på en film. Åhå, vad härligt det låter.. Det får bli kvällens mission!

Nu är det dags att ta vara på de få timmarna som är kvar innan jobbet drar igång idag. Jag slängde i mig en tallrik gröt med mjölk som stått i vårt kylskåp 3-4 dagar förut. Eller ja, det ska nog inte ens kallas kylskåp utan snarare värmeskåp i och med att det ibland nästan är varmare där inne än inne i vår ägenhet. Så, nu såhär i efterhand, inser jag att det kanske inte var det smartaste draget idag. Kanske är det bara psykiskt men jag mår lite illa faktiskt och mjölken luktade inte heller helt fräsch när jag tog ur den ur kylskåpet förut. Inga klumpar (som annars inte alls är speciellt ovanligt här i huset) men lukten var inget att hurra för. Jaja, jag får avvakta idag. Kanske gav den mig superkrafter för att orka med hela dagen, eller så får jag ladda för en kväll på rummet med en hink och ett glas vatten bredvid sängen..

Förhandstitt. I morgon smäller det...

Vet ni vad, teckningen är färdig! Jag tänkte dock inte visa någon bild på den förrän i morgon då jag verkligen vill ta en bild på den i bra ljus för att ni ska kunna se hur den ser verkligen ser ut. Är så tråkigt när man tar kort på en bild och blixten reflekteras i blyertsen på pappret. Det gör inte direkt bilden rättvisa. Det bästa vore väl ändå kanske att scanna in den men sådan teknik har vi inte tillgång till här i Islandslägenheten. Inte för att jag brukade göra det hemma heller så jag tänker se till att ta tag i det sen när jag flyttar hem igen. Kan ju vara kul att se bilderna ordentligt också. Jaja, ni vår veta mer om bilden i morgon.

Efter en lång teambuilding-dag med juniorerna igår som avslutades med en övernattning i träningshallen där jag lyckades få ihop hela 4 timmars sömn var jag zombie idag. En zombie som därför lyckades somna i en fullspäckad hall med småbarn i åldrarna upp till 3-4 år i en upphissad grop. I ungefär 2 timmar låg jag där. Vaknade till efter ungefär en timme av att jag kände hur jag dreglade ner gropen. Öppnade ögonen och kikade, "phuu.. bara 2 kvadratcentimeters dregel", stängde ögonen och munnen och somnade om. När jag sedan vaknade ytterligare en timme senare kände jag återigen hur munnen åkt upp och dreglet fulkommligt forsat ut ur mungipan. Jag öppnade återigen ögonen och kikade ner på tyget, "1 kvadratdecimeter dregel!". Fyfan. Jag kände hur sabbad jag måste se ut när jag sedan gick genom hallen, förbi alla barns föräldrar, med morgonfrilla och teddybjörnögon för att komma till ledaromklädningsrummet och tvätta mig om kinden. Godmorning sunshine!

Trots detta lyckades jag ändå piggna till under dagen och träningarna på schemat rullade på i god takt. Till kvällsmat blev det därför en ruskigt god Bragðarefur på Ísbúðin, det vill säga en egenkomponerad glass med valfria godisar/nötter/frukter/såser som rörs ihop som en McFlurry på McDonald's ungefär, bara det att det inte ens går att jämföra dessa två. McFlurry är ingenting jämfört med detta isländska koncept. Glass är helt klart en del av den isländksa kulturen och kom då ihåg att det alltid är jag som har sagt att "Glass är överskattat!". Så om till och med jag föll pladask för detta måste det ju trots allt vara något speciellt. Eller hur? Nackdelen är ju bara att det har blivit en glass per dag nu, tre dagar i rad. Vad hände med mitt nya nyttiga liv liksom? Skärpning Carolina.

Nej, nu börjar det återigen bli dags för att sova här i lägenehten. 3 timmar för sent. Men vad gör det, bilden blev i alla fall färdig och ett blogginlägg blev skrivet så jag antar att man får vara ganska nöjd ändå. I morgon åker bilden upp på bloggen, så se till att ha koll. Nu släcks lamporna på Sudurhvammur 7 för idag. Godnatt!

Snöstorm! Jag blåste nästan bort.

Ja, som det går att se på bilderna ovan har stormen tillslut invarderat den 103 125 km² stora ön med ungefär 3 invånare per kvadratkilometer. Kände att jag var tvungen att slänga in lite fakta eftersom detta egentligen är menat att vara en islandsblogg nu medan jag är borta.. och för er som undrar tänker jag nog inte göra mig av med denna bloggen i första taget. Det blir nog en fortsatt blogg med konst-inriktning sen när jag kommer hem. Eller ja, i alla fall en plats där jag kan lägga upp mina bilder och skriva lite till.

Under dagen blåste det en del, vilket inte är speciellt ovanligt här på ön, men idag var det ännu starkare än vanligt. Som tur var höll jag mig mest inne. Vi gick under förmiddagen en sväng på stan och kikade in i lite små och roliga butiker innan vi tillslut gick och åt lite lunch och värmde oss. Jag tog sedan bussen hem och smällde upp datorn på köksbordet. Nu skulle det göras dans! Timmarna gick och tillslut stod jag där med en färdig dans till AG-tjejernas träning senare under kvällen. Jag smällde ihop datorn, slängde ner en matlåda och rusade ner för trappen för att hinna med bussen.

När så träningen och jag, 1,5 timme senare, var helt färdig bestämde jag mig för att gå och inhandla lite mat. Jag gick ut genom portarna och jag skojar inte när jag säger att det snöade vertikalt. Jag kunde knappt förstå att snön ens landade på marken så som det blåste. För snö var det gott om, det låg i drivor över hela marken. Jag vet inte, kanske slog min lilla önskan igenom som jag postade sent igår innan jag gick och la mig.

Nu, några timmar senare har jag varit hemma en stund, skakat av mig dagens väder och sitter istället helt ostabil i bålen efter dagens dans. Jag insåg under min bussresa hem efter träningen att det är jäklig skönt att bara träna tills man är alldeles darrig i hela kroppen och all svett har pressats ut. Det var ett tag sen senast och det är vid sådana här tillfällen jag inser avd jag faktiskt saknar. Jag lovade mig själv att börja träna igen nu efter nyår. Det har dock som vanligt kommit upp en hel del som måste fixas innan och som faktiskt måste bli prioritet 1 då det är mitt jobb det handlar om, men sen ska jag sätta igång!

Nu har jag röjt lite på rummet och gjort i ordning för filmkväll/ritkväll med Micke och Hannah, som för ungefär en timme sen slängde sig ner till bussen för att åka till Hagkaup och köpa godis. Så nu hoppas jag på lite gott godis sen blir det torsdags-mys med Islands-familjen!

Ojoj, efter ett litet logginlägg från Lovisa på Facebook om att det vore trevligt med lite bättre uppdatering här på bloggen tänkte jag nu återuppta verksamheten igen. Det betyder att jag nu kommer uppdatera er i vad som hänt den senaste tiden med lite bilder och lite text. Häng med!

Som jag skrev i senaste inlägget har jag äntligen lämnat in mitt examensarbete. Det känns som att en stor tung sten släppt från magen, gjort att jag kan andas lite lättare och faktiskt inte går runt om dagarna med världens stresskänsla. Livet känns härligare på något sätt!

Dagarna innan jag åkte tillbaka till Island spenderade jag i Stockholm med Emma hemma hos farmor och farfar. Vi lunchade med pappa på hans jobb och fick en liten rundvandrig på deras nya kontor som håller på att byggas just nu. Sen sprang vi runt lite på mellandagsrean och jag hade siktet inställt på att hitta nyårskläder.

Sen bar det då, den 30 december, av mot Island igen! 10 glada svenskar, redo att fira nyår på Island. I lägenheten bodde vi som mest 8 personer och det var fullt hus dygnet runt. Kylskåpet var proppat och högtalarna redo. Till nyårsmiddag serverades kycklingfilé, klyftpotatis och tzatsiki och till efterrätt blev det gino (dvs uppskurna frukter i en ugnsform med smält vitchoklad på, för er som inte vet). Tolvslaget närmade sig sakta men säkert och feststämningen höjdes bara mer och mer ju färre minuter 2010 hade kvar.

Så var det då dags. I flera timmar hade vi laddat upp med mat, klädfix och städning. Reykjavik tjuvstartade på fyrverkerifronten och från vår bergsutsikt syntes fyrverkerier över staden redan från tidig kväll. När klockan väl slog 00:00 fullkomligt exploderade staden! Det var fyrverkerier ÖVERALLT! Man brukar säga att det smälls fyrverkerier för ungefär 4000 SEK per invånare på Island runt nyår i en mängd på ungefär 600 ton. GALET!


Fyrverkerier. Reykjavik fullkomligt exploderade! (Det gör sig inte riktigt på bild dock)


Ojojoj, det fanns inte mycket att klaga på denna kvällen alltså!


Finbesök! Linnea kom till Island för att fira nyår med oss.


Nyårsfeeling! Jajjemen, nyåret började bra.

Dagen efter bjöd på storstädning av vår 190 kvm stora lägenhet i två våningar. Inte okej att bjuda hem en sisådär 20 pers på nyår som ett "förfestställe" mellan klockan 02:00-04:00. Men fint blev det i alla fall efter mycket om och men. Dagen bjöd efter städningen sedan på ingenting förutom segt humör hos alla i huset. Det var först runt 21:00 någongång som vi orkade oss ut, ner till pizzerian i Hafnarfjördur. Sen gick vi tillbaka igen. Satte på en film, hängde vid datorn och återhämtade oss från nyår. Runt 00:15 fick vi dock ett ryck. På med sminket, på med kläderna, släppa ut gårdagens hår och på med partyskorna. Målet var Reykjaviks bargata!

Utekvällen blev sen riktigt lång. En danssväng i dörröppningen på Vegamót, en snabb titt in på Barbara, vidare till Olivers där det röjdes till rejält. När Olivers sedan, någongång runt 04:25 bestämde för att stänga för kvällen drog vi återigen till Barbara och öste vidare tills klockan slog 05:30. En taxijakt senare, en taxifärd senare och en trappfärd upp till lägenheten i form av 6 halvtrappor stod jag tillslut på rummet och stirrade på klockan som slog 06:35. Linnea och Micke bestämde sig för att laga carbonara, jag slocknade i sängen så fort jag stängde ögonen.


Linnea, Micke och jag. Redo för utgång.


Galen kväll.


Jag och Hannah.


Jag och Linnea.


Dansa på baren. Check!

Dagen efter bjöds det på en sväng in till Reykjavik stad i dagsljus för att bland annat se kyrkan (som till Linneas besvikelse tydligen var stängd för dagen). Några ur gänget blev även med i ett inslag om invandrares nyårsfirande på Island och Hannah la dagens kommentar när reporten frågade om de hade köpt egna fyrverkerier: "No, we couldn't afford fireworks so we bought food and booze instead!".


TV-intervju.

Igår, den 5e januari, bestämde vi oss så för att ta en tur bland Islands bergskedjor för att söka upp Reykjadalur och bada i en varm källa. Sagt och gjort. En biltur på ungefär 30-45 minuter senare började vi så vår vandring. Har ni någongång försökt att gå i bergssluttningar täckta av nästintill rinnande lera? Det var i alla fall något av det roligaste jag gjort hittils på Island. Vi slirade runt i dalarana, på stigarna och på bergskanterna. Vi fick hoppa över åar och slänga över väskorna till kompisarna på andra sidan vattnet. Dock kom vi tillslut fram till en å som var en aning för bred för att hoppa över varpå vi istället bestämde oss för att vi skulle gå längs med ån tills det att vi kom fram till badstället.


Bergspromenad.


Island. Naturen är helt sjuk.


Vattenfall. Vatten fanns det gott om under vår promenad.


Vattenfall. Bilden gör inte landskapet rättvisa på något sätt.

Efter en ungefär 45 minuters slaffsande i sumpmark kom vi så tillslut fram. Kläderna slängdes av till badkläderna som vi hade under och vi hoppade ner i vattnet så fort vi kunde för att slippa de blöta strumporna en stund. Jag måste därför också här passa på att säga att det var något av det absolut häftigaste jag upplevt hittils här på ön. Var hittar man liksom varmt, naturligt vatten som flyter i en å bland bergen i fjällen? Ja, jag säger då det. Det kändes ganska skumt att ligga där och flyta i vattnet när man visste att man sekunder tidigare hade stått fullt påklädd och huttrat inför tanken bara av att ens ta av sig kläderna.


Reykjadalur. Livet är ganska bra ibland.

Uppgången ur vattnet var dock något av det mindre roliga jag hittils varit med om. Var jag än stod med fötterna ilade det i dem av kyla. I ren panik tog jag därför ett språng ner i vattnet med handuken och bestämde mig för att byta om där, för att behålla lite av värmen i fötterna. Jajjemen, har man högt IQ så har man!


Panikkyla i fötterna.

En tur som beräknas ta ungefär 45 minuters promenad dit och ungefär detsamma tillbaka slutade för oss med en promenad dit på ungefär 2 timmar och sedan en hemfärd på 1 timme. Vad hände egentligen på ditvägen? Jag gissar på att det mest var uppförsbackar dit, lervälling och en massa fotande som drog ut på tiden. Värt all tid var det dock! Dit blir det till att resa fler gånger.

Igår slog så den väntade förkylningen till. Mest troligt är nog att jag blivit smittad av någon, men i kombination med en nyårasfton spenderad i endast klänning på balkongen och denna blöta tur till Reykjadalur får man nog skylla sig själv. Lite skönt är det ändå att kura ner sig i sängen, bli bjuden på körsbärstomater av Hannah, få äggmackor av Micke och slänga upp datorn i knäet, men helst av allt skulle jag ändå var frisk. Nu hoppas vi på det bästa, att denna sjukdom lägger sig under natten och så att jag kanske kan komma tillbaka till jobbet i morgon. Det är segt att vara hemma en hel dag när ingen annan är hemma samtidgt.

Nu ska jag krypa ner i sängen och släcka för idag. Att sova själv efter att ha haft Linnea inneboendes i mitt rum på madrassen i ett antal nätter och nu senast Micke och Hannah som skedat på samma madrass för sällskaps skull 2 nätter i rad är ganska tomt. Vi funderade på att bära in min säng i Mickes rum så att vi alla 3 skulle kunna sova tillsammans igen men jag vet inte om jag verkligen vill smitta ner mina små älsklingar där inne. Så jag håller mig nog i karantän på mitt egna rum i natt igen.

Stekkjastaur. Den isländska tomten den 12 december.

Dagens isländska tomte heter Stekkjastaur och är tomten som ser lite särskild ut med träben som brukade suga mjölken ur tackorna. Detta hyss gick dock i allmänhet illa på grund av träbenen.

Här på Island har jag nyligen fått lära mig att man inte bara har en jultomte som vi har hemma i Sverige, utan här på Island har de hela 13 tomtar som kommer fram en och en från och med den 12 december. Efter det kikar de sen i tur och ordning in en och en varje dag fram till julafton för att sedan efter julafton återvända i samma ordning som de först kom.

Enligt sägnen bodde tomtemor och jultomten vid namn Grýla och Leppalúði uppe i bergen tillsammans med sina 13 barn, tomtarna. Tomtemor sägs vara stor och ful och sägs gilla kött från olydiga barn medan tomtefar däremot sägs vara mycket mindre och dessutom trevligare. De 13 barnen, tomtarna, är därför de som kommer ner till bygden när de nalkas jul. Men bara under natten när det är mörkt.

Nuförtiden är tomtarna ganska givmilda men förr i tiden var även de elaka samt skrämdes och bråkade. De sägs faktiskt än idag vara lite stökiga och bråkiga. De stjäl bland annat mat, stör och smäller i dörrar och tar stearinljus. Däremot kommer de numera alltid med paket till barnen. I alla fall om barnen varit snälla. Här på Island vet alla barnen vad de ska göra från och med den 12e december fram till julafton: Sätta en sko i fönstret. Förhoppningsvis har sedan dagens tomte satt ett paket i skon. I alla fall om man varit snäll. Har man varit olydig eller dum får man verkligen inget paket utan då trycks det istället ner en potatis i skon.

Efter julen far tomtarna sedan tillbaka upp i grottan bland bergen där ingen kan se dem. En per dag. Den tomte som kom först återvänder först och sedan återvänder de i tur och ordning till och med trettondagen.

Det är på grund av denna lilla isländska histora som ni hädanefter därför kommer få läsa ett kort inlägg per dag om dagens tomte. Hoppas ni hänger med! 

Stickning. Pågående projekt.

Bilden ovan är en ganska tydlig och enkel förklaring på vad jag gjort under de senaste 7 timmarna. Stickat. Kanske oväntat men jäklar vad kul det är att kunna skapa något alldeles eget! Jag kan verkligen inte släppa det nu. Så i morgon blir det till att gå upp i tid på morgonen och knåpa ihop lite fler varv för det vore så kul att få klart den under veckan. Räkna med en bildbomb sen när det blir klart.