Idag åkte jag skridskor till och från jobbet. Jag kände mig faktiskt som en av Islands främsta konståkerskor när jag gled fram över isen fram till busshållplatsen tidigt i morse. Jag klev grasiöst på bussen och satte mig ljudlöst ner på sätet. Bussresan gick smidigare än vanligt och busschauffören tog väl hand om bussen genom staden. När bussen så väl stannade framme vid hallen gled jag ur bussen lika grasiöst som en katt som hoppar ner från ett staket för att fånga en sork. Jag fortsatte med långa skär mot hallen och när jag var ungefär en meter från porten avslutade jag resan med en klockren trippel axel. Portarna gled sakta upp och trippade grasiöst in i träningssalen. Dagens träningar gick smärtfritt och jag hann till och med att hoppa några spänstiga hopp på trampolinen innan det var dags för hemgång. Lika grasiöst som på morgonen gled jag ut genom portarna som for upp när jag kom åkandes. Jag åkte mellan bilarna på parkeringen, tog ett extra varv runt den största jeepen jag kunde hitta och fortsatte sedan med rekordlånga skär till busshållplatsen. Lika som på morgonen steg jag på bussen ljudlöst och satte mig ner på sätet. När så bussen stannande vid min hållsplats tog jag ett skutt ut genom dörrarna, landade på en fot och gled sakta vidare mot lägenhetsporten. Jag skred sedan upp för trapporna till tredje våningen likt Lucia som balanserar ljuskronan på huvudet. Dörren låstes upp och jag hjulade in i hallen, låste dörren och tog av mig mina skridskor. Härlig dag!

Okej.. vill ni höra den riktiga historien? Jag försov mig och vaknade upp kallsvettig efter ungefär 6 timmars sömn. Jag slängde på mig kläderna, stekte två ägg och klämde ihop dem i två dubbelmackor. Slängde upp porten och rusade ut till bussen. Insåg att det var SNOR halt ute! Tur att jag hade joggingdojor, stabila som bara den. Jag gled över isen hela vägen till bussen och lyckades hinna med den precis. När så bussen väl kom fram gick jag suckande in genom dörren, tog sikte på första bästa lediga säte, föll ihop på innersta sätet och slängde ner väskan med maten, datorn och planeringspapprena på sätet bredvid. Vinterjackan blev varm där jag satt, jag svettades, mjukisbrallorna var sköna, morgonfrillan var inget att hurra för. 20 minuter senare stapplade jag av bussen medan jag krampaktigt höll i mig i dörräcket. Jag hasade mig fram till dörren och var nära på att vurpa precis innan portarna till hallen.

Träningarna var kul. Småkillarna var som vanligt. De krockade, råkade sparka varandra på hakan, råkade sparka varandra i ögat och grinade. Juniortjejerna däremot, var duktiga. De stod på fina led. Höll tyst. Råkade inte sparka någon i varket ögat eller på hakan och ingen grät.

Innan jag så skulle åka hem tog jag några skutt på trampolinen, svettades lite till och sprang sedan för att sätta på mig kläderna och packa i ordning. Jag sprang upp för trappan och ut genom hallen och hann någon gång på vägen glömma bort att det fortfarande var glashalt ute. Jag slirade därför ut genom portarna, hasade mig fram på parkeringen, var nära på att vurpa in i en av bilarna och balanserade krampaktigt väskan på ryggen för att inte ramla och landa på datorn. Över parkeringen, ner under bron, och sen upp för backen efter bron upp till busshållsplatsen. Bron hade en uppåtlutning på ungeför 30 grader vilket gjorde att två steg upp resulterade i ett långt bakåtglid bakåt.. Jag klev på bussen, föll ihop på sätet och var framme efter 20 minuter. Gick försiktigt av bussen och började hasa mig fram över isen upp mot lägenheten. In genom porten, släpade mig upp för trapporna, stapplade in genom dörren, hasade mig genom hallen och föll ihop på sängen. That's it! Idag ska jag sova tidigt.

Totalt jävla slutkörd är jag.. Humöret är på botten, i alla fall ögonlocken, och jag bröt medvetet mitt godislöfte för en liten stund sen. Men efter en dag som denna, med 4 tävlande lag under en 13-timmarsperiod, tycker jag ändå att det är helt okej. Mot slutet av dagen orkade jag knappt stå upp och varje gång jag blinkade kändes det som att jag somnade till för några millisekunder. Under hemfärden stannade vi tack och lov till för att köpa mat på KFC men mitt val visade sig inte vara någon höjdare. Tacotallriken som såg ut att vara superstor visade sig till största del bestå av luft, torrt och degigt bröd samt små skvättar av köttfärs, cheddarost och guacamole. Droppen var dock när brödet smälte i maten och rikgigt fastnade i gomen när jag försökte svälja de sista bitarna. Tacolådan i papperskorgen och fram med sista Ahlgrens Bilar-påsen. Mina favoriiter!

Här följer en kort lektion i hur jag äter mina bilar:

Steg 1. Ta en rosa, en vit och en grön bil och lägg dem i vänster hand på detta sätt. Den rosa nederst, den vita i mitten och den gröna överst. Notera också att samtliga bilar pekar med nosen åt vänster.


Steg 2. Mosa ihop bilarna. Börja på mitten och arbeta dig sen utåt så att de tillslut ser ut som nedan.

Voilá! Ahlgrens Bilar á la Carolina.

Nu ska jag, Carolina Sturk, även kallad Miley Cyrus eller Hannah Montana, äntligen krypa ner i sängen och vira in mig i täcket som jag längat efter sen jag gick upp kl 06.00 i morse efter totalt 4,5 timmars sömn. I morgon väntar ytterligare en tävlingsdag! 

Ett av mina mål med denna resan är att bli sundare. Vet i och för sig inte riktigt om det är rätt ordböjning då jag inte direkt kan påstå att jag var sund innan. Kanske borde målet därför istället bara vara att bli sund? Så här ligger det nämligen till...

Innan avresan bestämde jag mig för att det var fritt fram att trycka i mig onyttigheter i valfria mängder. Det var allt från små godisbitar som Twix, Japp, Ahlgrens Bilar till chips, dip, cola, chokladkaka med apelsincrisp osv osv.. I och med denna Islandsresa skulle det nämligen vara slut på detta godis- och sockerberoende! Här börjar avgiftingen. I och med ett så fast jobbschema, korta mat- och fruktpauser så hinner jag aldrig bli sötsugen längre, i alla fall inte på samma sätt som hemma. Hemma traskade jag nämligen alltid ut i köket på kvällen och drog upp kylskåpsdörren med förhoppningar om att hitta något sött. Däremot var det ytterst sällan jag faktiskt fann något sött i kylen. Hade jag tur kunde någon som max ha bakat en kladdkaka eller chokladbollar. Allt för många gånger slutade det dock med att jag dystert stängde igen kylskåpsdörren och med tunga steg traskade jag tillbaka till rummet tomhänt.

Men nu är det ett nytt liv, nya rutiner och nya tider och sötberoendet ska bort. Just nu sitter jag därför och trycker i mig lite havregrynsgröt med små äpplebitar, solrosfrön och mjölk och känner mig hur nyttig som helst! Visserligen köpte jag igår hem en liten burk med jordnötssmör men kollar man innehållsförteckningen så innehåller det bara 99,5% jordnötter och 0,05% havssalt. That's it! Inga färgämnen, sötningsmedel eller konserveringsmedel.. eller allt vad det nu kan heta. Bara jordnötter och salt, och det är gott!

Idag har det fixats papper för att så småningom få mitt isländska personnummer för att sedan kunna fixa ett isländskt bankkonto. Sen fick jag veta att så fort jag är skriven här handlar jag Tax Free i Sverige över en viss summa pengar. Så i jul ska det shoppas, tas kvitto och få tillbaka 15% på summan när jag väl kommer tillbaka till Island igen! Smart va?

Nej, nu ska gröten ner och sen bär det av till fredagens träningar. Ska försöka fixa upp mer bilder på bloggen också men datorn måste nog formateras om innan. Känns sådär att vänta en 10-15 minuter på att en bild förhoppningsvis ska laddas upp. I värsta fall kommer det bara upp det kära "Sidan kunde inte visas"-meddelandet som jag verkligen älskar sååå.

Att jag skulle bli så fruktansvärt seg efter bara 6 dagar, varav endast 4 har varit jobb, kunde jag aldrig tro. Men tänker jag efter så är det nog trots allt inte så konstigt. Nytt land, ny träningshall, nya jobbtider, nytt jobb, nya grupper, nytt schema, ny lägenhet, nya vänner, nytt språk, nytt... ja, allt. Listan på saker som är nya är alltså ganska lång. Hjärnan går på högvarv för att snappa upp så många ord som möjligt för att förstå va de små killarna på 6 år försöker förklara och vad de 15 åriga tjejerna lugnt och sansat frågar på isländska. Språket är sjukt kul att lära sig även om mitt ordförråd för stunden mest består av fraser som spänn benen, ihop med benen, inte så, hoppa och springa. Men trots detta fick jag ändå beröm av en av juniortjejerna idag att jag pratar bra, med tanke på mina 4 jobbbdagar. Gissa om jag blev glad!

Denna dag bestod av 4 pass. Ett när jag skulle spåna danser till den så kallade Fit Kid-avdelningen, två pass med småkillarna och ett danspass med juniortjejerna. Trots 11 timmar i träningshallen var jag ändå relativt pigg när dagen så slutade vid 22.00. Jag kanske börjar vänja mig? Det är ju trots allt det roligaste jag vet och att jag får jobba med det på heltid är helt sjukt. Och på Island dessutom. Det känns fortfarande bara som en vanlig träning, nästintill volontäraktigt, men det är det inte. Det är mitt jobb, jag lever på mitt intresse! Det är sjukt när jag tänker efter, det är ju så livet ska vara. Skulle vara kul om man jag någon gång även kunde säga detsamma om konsten. Men det känns för tillfället som en ganska orealistisk dröm.

Åter till grupperna, och självklart tillbaka till killgrupperna, killarna som alltid är lite speciella att träna då det mestadels bara är kaos! Killarna har knappt någon som helst disciplin, slåss i leden, grinar för att killen bakom tränger sig i ledet, armbågar kompisen bredvid för att komma fram först och killarna som bara står i sin egna lilla värld och petar sig i näsan med tankarna på något helt annat än gymnastik. "Peta-i-näsa-incidenten" inträffade nämligen idag och med att peta i näsan menar jag då inte lite diskret, typ som att klia sig i näsborren, utan där åkte hela fingret in. När hela fingret var allra längst in, grävde det runt några varv för att riktigt få tag på busen och sedan kördes det in lååångt bak i munnen. Helst hela fingret, ända ner till knogen. Avslutningsvis sögs snorkråkan av från fingret  och svaldes med ett ljudligt smack. Mums..

Just nu är min "Att Göra"-lista proppad med allt från stora saker som att kika vidare på exemensarbetet och fixa isländskt personnummer och bank som att rita färdigt ett påbörjat projekt och att skriva en matlista. Samtidigt ska jag hitta på två korta danser till de så kallade Fit Kids och försöka höra av mig till de där hemma. Så därför tänkte jag nu stänga igen datorn, ställa klockan på 08.00 och sedan sakta men säkert börja beta av listan i morgon bitti. Det vore ju trots allt skönt att få lite ledigt under jul!

Kan verkligen inte låta bli att vara lite extra nöjd när folk, som har skämtat om att jag skulle åka till ett kallt och snöigt land och nästintill hånskrattat mig rakt upp i ansiktet, nu är de beklagar sig över det kassa vädret där hemma i Sverige. Så, vilka är det egentligen som har det snöigt, kallt och klagar nu!? INTE är det då jag eller några andra islänningar! Här på Island är det visserligen inga värmeböljor men heller ingen snö och verkligen inget snökaos. Snön ligger bara som en prydnadsfilt, högst upp på bergstopparna! Så det så.

Gårdagen bjöd på.. ja, i stort sett bara jobb. Men så sjukt roligt jobb! Inte för att jag vantrivdes på mitt tidigare jobb, det saknar jag faktiskt lite, men detta är annorlunda. Det här är ren glädje från start till slut. Visst blir jag lite seg i huvudet efter 6 timmar i hallen när jag inser att det är en sisådär 3 timmar kvar men det beror nog mest bara på att jag är van vid att ha 3 timmars träningar per gång. Om någon vecka kommer det säkert vara vanlig vardag.

Språket går väl.. ja, sakta men säkert framåt. Med betoning på sakta. Under gårdagens första träningspass med småkillarna fick jag tvinga ut några få och korta ord såsom spänn benen, ihop med benen och in med huvudet. KAOS. Träningen skulle kunna sammanfattas med att killarna (som var i åldrarna 6-9år) gjorde det mesta utom att stå och lyssna på instruktionerna, träningen började exempelvis med ett slagsmål och "men det var han som började"-fraser . Några guldkorn fanns det dock mitt i allt detta kaos. Killen som stod på händerna och kämpade tills han började gråta och killen som lugnt satt ner och slickade sig runt knäskålen, runt runt runt.., när de andra ställde upp för samling.. 1,5 timme senare var det dock över och det blev dags för en flickgrupp. Rena avslappningen i jämförelse. För att inte tala om seniortjejerna som stog sist på schemat. Nice!

Dagen fortsatte sedan långt in på kvällen. Det blir nog lätt så när jobbet drar igång så pass "sent" som 15.00. Det är ju inte speciellt svårt att vända på dygnet. Lite härligt kvällsmöte, med de jag bor tillsammans med, i lägenheten och lite matlagning gjorde därför att jag kom i säng strax efter kl 02.00. Men gissa vem som trots detta ställde klockan på 08.00 i morse? Moi! Planerad skype-tid med Mamma missar jag inte för något!


Vejbystrand 2009.

Igår genomförde jag min första jobbdag här på Island och vilken första dag det blev! Vadå mjukstart liskom? Dagen drog igång 15.00 och slutade 22.00. Där emellan hade vi tre olika grupper som löste av varandra var tredje timme. Det innebar att möjligheten till exempelvis paus/lunch/rast/luft var nästintill obefintlig. Lägg därtill till ett främmande språk, tre ej tidigare sedda danser och ja.. sa jag att det fortfarande var första dagen? Piggheten försvann efter en sisådär tre timmar och sedan var det bara att bita ihop under de sista två passen och åtminstone försöka se pigg ut.

När klockan tillslut slog 22.00 bar det av mot mataffären för att handla lite smågott till morgonen och dagen idag. Bara som en parantes kan jag ju nämna att mataffären bredvid hallen (som påminner lite om ett mindre ICA Maxi) har öppet dygnet runt! Det vore kanske något för Sverige att ta efter? Hur smidigt som helst att bara traska iväg till affären efter träningen och slippa behöva planera in det under dagen. Visserligen är det en aning dyrare, men såhär i början känns det trots allt värt det.

När vi så kom hem efter 9 timmars träning och en snabbshopping på Hagkaup var det dags att slänga i sig lite mat. I detta fall skulle det bli en färdig påse carbonara med pasta och tillagningsbeskrivningen såg ut ungefär såhär:

Häll upp 5dl vatten i en kastrull eller stekpanna. Koka upp.
Häll sedan ner påsens innehåll och rör runt. Koka lätt tills makaronerna är mjuka.

Voilá! Svårare än så skulle det inte vara. Tror ni att jag lyckades då? Självklart inte. I kastrullen stod färdiga volymmått uppritade. Inte svårt? Nej, det tyckte inte jag heller. Bara att dra in kastrullen under kranen, fylla upp med vatten till 5-strecket och ställa på spisen. Vattnet kokade upp och jag hällde tillslut i påsens innehåll. Det var då jag märkte det. Fan vad mycket vatten!? Tog kastrullen med vattnet och den ihällda påsens innehåll till diskhon och försökte förgäves hälla ut det överflödiga vattnet varpå halva pulversatsen också åkte med ner i zinken.. Okej, skitsamma. Bestämde mig istället för att göra en liten soppa av det hela. Sagt och gjort. Efter några minuter stod så Carbonara-soppan på köksbordet. Fyfan. Några skedar senare gav jag upp och tryckte istället i mig en liten yoghurt med flingor och chokladpärlor. Jag hade hällt i en liter för mycket vatten.

Nu sitter jag för tillfället och laddar för lite gröt-tillagning, ska försöka ta tag i lite examensarbetesplugg sen också innan det bär av mot jobbet senare mot eftermiddagen.


Förresten, har jag sagt att utsikten från mitt rum är galet fin!?

Äntligen är jag på plats på Island! Packade upp lite snabbt igårkväll när jag kom hem till rummet. Upp med ritsakerna, upp med de tre korten jag tog med mig hemifrån, upp med nallen, fotoalbumet, boken, datorn, skorna, kläderna.. I stort sett allt.

Utsikten från rummet är alledeles underbar med utsikt över hela Reykjavik, hamnen och en fet bergskedja! När jag vaknade upp i morse satte jag mig därför käpprätt upp i sängen och blickade ut över staden när solen sakta men säkert gick upp bakom huset. Snön har också kommit till Island. Så nu är det en vinterjacka som är högsta prioritet på inköpslistan.

Appropå inköpslista satte jag mig igår kväll och skrev ihop en lista med grejer som ska införskaffas till rummet och började dessutom på en lista med mat. Matlistan var såklart inte fullt lika rolig att skriva men nu ska jag ju leka vuxen under en period så då får jag ta den smällen. Rum-listan var självklart roligare och i morse satte jag mig och letade runt på IKEAs hemsida, skrev ner svenska priser, jämförde dem mot isländska priser och sammanställde ett fint word-dokument. Här ska det minsann bli superordning och mysigt som bara den! Men först är det en sväng in till stan som väntar idag. Återkommer senare med lite utsiktsbilder från i morse.

Så sjukt kul att äntligen vara här!

Som vanligt när jag ska packa skjuter jag alltid upp det till sista dagen. Allra helst ska det gärna fixas sista timmarna innan det är dags att sova. Det betyder alltså att största delen av dagen och kvällen idag har gått till att plocka ner "JA"-kläderna i väskan, välja ut några "KANSKE"-kläder och sen känslokallt stoppa tillbaka "NEJ"-kläderna i garderoben. Packningen består nu av två stora väskor där båda har ett antal kilo övervikt. Men flirtar jag ordentligt med personalen i incheckningen kanske det går vägen ändå. Det återstår helt enkelt att se.

Nog om väskor och packning. Enligt mina beräkningar, i skrivande stund, kommer jag allstå sitta på planet om ungefär ganska exakt 13 timmar och landa på Island om ganska ännu mer exakt 16 timmar. Det börjar alltså dra ihop sig ganska rejält! Vilket jag även till min förfäran insåg i morse när väckarklockan ringde. Sista dagen i Sverige. Sista dagen i Örebro. I alla fall under ett par veckor innan det slutligen vankas jul och hemfärd några dagar. Känslosam som jag är kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Verkligheten slog till som en stenhård fotboll på näsan där jag låg i sängen. Jag blev bara tvungen att dra upp täcket lite till och njuta av att fortfarande vara hemma. Home sweet home!

Slutligen vill jag bara säga att jag trots min hemmakärlek är sjukt glad över att jag får denna chans! I morse när jag packade, höjde jag volymen på dagens pepplåt och dansade runt som en galning på rummet. Mitt i ett av dansstegen insåg jag att från och med i morgon kommer jag få betalt för att dansa, hitta på danser och planera allt in i minsta detalj! Planeringen som under de senaste tre åren skett på Universitetet under Juridik-föreläsningarna, matte-föreläsningarna, kvalitets-föreläsningarna, företagsekonomi-föreläsningarna, konstrukton-föreläsningarna, industrialiserat byggande-föreläsningarna, byggtekniks-föreläsningarna, datakunskaps-föreläsningarna, installations- och VA-föreläsningarna... ja ni fattar.  Alltid två saker igång samtidigt.

Nu är det dock en nystart i mitt liv. Nu ska jag enbart satsa på gymnastiken, sätta igång med konsten och bara må allmänt bra! Ett år startar i morgon och jag är så sjukt taggad!

Nu, efter mycket om och men, är det så dags för premiären av denna blogg! En blogg som först och främst startas på grund av mitt årsäventyr till Island (som drar igång om lite mindre än en vecka) men förhoppningsvis slutar det inte där. Bloggen kanske lever vidare efter mitt lilla äventyr trots allt. Vi får helt enkelt se hur länge den varar med andra ord och ta en dag i taget. Klockan är nu alldeles för mycket för att sitta här och knåpa ihop några inledande rader så därför avslutar jag bara detta genom att säga härmed är carolinasturk.blogg.se invigd!