TÖMMNING

Jag håller just nu på och sparar ner alla filer på min dator för att antingen idag, i morgon eller i övermorgon få tillbaka den i nytt fint skick. Omformaterad och fräsch. Det känns verkligen som att det är på tiden nu då jag inte har formaterat om den en enda gång sen jag köpte den hösten 2007.. Så tänker man efter lite har den ju ändå hållt igång ganska länge. Min alldeles egna superdator! Men nu är det på gång i alla fall och det har det varit länge. Det har bara aldrig blivit att jag kommit till skott eller haft tid att verkligen spara ner alla filer på något annat ställe än datorn, men nu jäklar! Så hör ni inget från mig vet ni i alla fall var jag håller hus. På mitt rum. Utan dator. Det vill säga om jag hinner tömma färdigt den inom 2 timmar. Tveksamt.

ISLÄNDSK TRAFIK

Jag har nog nämnt det förut men busschaufförerna, och förövrigt hela Islands befolkning kör ju som dårar. Vadå, köra långsamt över en fartbula? Går man på bussen på en hållplats och busschauffören hinner stänga dörrarna innan man satt sig ner får man verkligen vara beredd att parera och hålla emot ordentligt med fötterna i golvet för att inte riskera att ramla bakåt i bussen. I rondellerna får man se till att hålla i sig i sätet framför och vid rödljus får man sitta och spänna nacken för att unvika en lätt whiplash. Detta är dock inte bara bågot som gäller stadsbussar, utan även polisbilar, ambulanser, brandbilar, taxi och helt vanliga personbilar. Alla kör likadant.

Ifrågasätter man då någon som kör en personbil och frågar varför denne inte väljer att sakta ner innan, tittar de skeptiskt på en, höjer ögonbrynen och rynkar pannan. Sedan väljer denne (bara för att) att köra fram mot nästa gupp så sakta som det bara går, nästintill stanna bilen mitt på bulan, växla om i ett stillastående läge för att sedan köra över med bakhjulen i slowmotion. Det var inte riktigt så jag menade va? När så hela bilen är över guppen får man återigen tillbaka samma skeptiska blick, typ "menar du så?", innan gasplattan återigen åker i botten och föraren istället siktar in sig mot nästa farthiner på isländskt vis. Det är bara så det är här. ALLA kör som galningar. Inklusive skolbussarna.



MUSIKKLIPPNING

Ja men se där, för en gångs skulle hann jag till och med slänga ihop ett litet blogginlägg såhär mitt på dagen. Varför? Jo, för att jag spenderat hela förmiddagen hemma på mitt rum vid skrivbordet framför datorn och klippt ihop en del av musiken vi ska använda oss av i seniortjejernas fristående här på Island. Jag har gjort flertalet försök med samma musik innan men det har verkligen inte gått. Programmet har hakat upp sig och vägrat göra som det annars alltid gjort och musikdelarna vi ville ha från början fungerade inte riktigt och kändes inte sådär 100 procentigt rätt.


Musikklippning. Det är en hel del att hålla koll på.

Idag samarbetade dock programmet som vanligt och vi lyckades välja ut ruskigt bra delar som jag klippte ihop till en härlig pepp-del som både jag och Alice verkar nöjda med. I alla fall jag. Så idag kommer jag vara på riktigt bra humör vilket är hur bra som helst då jag och Micke bestämt oss för att dra en sväng in till Reykjavik-city senare ikväll för att träffa lite nytt folk och hänga på någon skön bar i sann Islandsanda. Jag hoppas innerligt att vi hamnar på en sportsbar. Jag vet inte riktigt varför men jag har varit sugen på att hänga på en sportsbar i mer än en vecka nu. 

Jag vill få lite extra adrenalin i kroppen, få se hur en lek sakta men säkert går över till blodigt allvar. Blodigt allvar där ingen har något annat i tankarna än vad som händer just där och då. Jag vill omges med andra åskådare som också är totalt uppslukade av stridens hetta, åskådare som sitter på helspänn och lika som jag följer varje steg i matchen. Jag vill höra speakern bygga upp tempot i rösten när situationen blir extra laddad. Jag vill brista ut i ett underbart glädjevrål när bollen går i mål och jag vill se händelsen i repris om och om igen..
Sport är ju bara för underbart.


TORTYR

Jag har känningar i halsen som jag tror liknar de jag hade precis innan jag fick världens äckligaste halsinfektion för en ungefär sådär 3,5 år sen. Jag skojar verkligen inte när jag säger att det såg ut som att det hade möglat i halsen när jag kikade ner. Det var riktigt illa i några dagar där alltså. Nu känns det alltså som att något liknande är påväg igen, vilket jag är livrädd för. Därför tänker jag de kommande dagarana vara riktigt uppmärkssam denna gången för att förhoppningsvis kunna unvika att det går lika långt igen. Det är ingenting jag verkligen saknar om man säger så.

OCH (jag vet att man inte ska börja meningar med "och" men ibland bara måste man), appropå munnar och att kika ner i halsen, kom jag att tänka på min underbara bild på outdragen visdomstand jämfört med bilden med utdragen visdomstand som jag tog för något år sedan, innan och efter denna lilla skräckhistoria, som i slutändan gick på hela 2200 SEK.

Tårarna rann ner för kinderna där jag låg och spände mig så jag skakade i stolen, "Slappna av Carolina, du ligger ju och spänner dig så att hela du skakar". Jag klagade på att det ilade i hela huvudet av borren, tandläkaren höjde därför volymen på radion, disco i tandläkarrummet. Ena roten satt fast trots ihändigt dragande och vickande med tången och mungipan sprack av allt töjande. Tillslut, efter 20 minuters tortyr kom beskedet "vi måste nog operera trots allt". Upp med skynket, fram med skalpellen och snitta upp tandköttet runt tanden och i skinnet mellan tandköttet och kinden. Dra ut tandresterna och sy ihop kaoset igen. När skräckupplevelsen så var över fick jag som tröst höra "Oj, du kanske till och med borde ha fått lugnande..". Nämen, säger du det såhär i efterhand? Tack. Tack så jävla mycket. Då kändes allt plötsligt bättre. Ut till receptionen, sluddra fram med en totalt förlamad käft att jag ska betala för mitt besök. Punga ut med 2200 SEK. Inget härligt minne.               Men en äcklig bild... Varsågoda!


Outdragen visdomstand.


Utdragen visdomstand.

För fan, se till att borsta tänderna ordentligt!


MORGONRACE

För att försöka hålla mig till minst en uppdatering per dag måste jag bara slänga in ett par rader här innan jag släcker lamporna och går till sängs för idag.

Dagen började 15-20 minuter innan bussen gick i morse med ett morgonrace här hemma i lägenheten. På med kläderna, på med mössan, värma smörgås, slänga ner yoghurt, packa ihop datorn och borsta tänderna. Sen sprang vi ner till bussen. På schemat stod att sätta ihop mer steg till seniortjejernas friståendedans. Vi käkade frukost i baskethallen, för att sitta så nära internet-routern som möjligt, men insåg att det inte funkade ändå. Därför kollade vi istället på en Britney-video som jag hade sparad på datorn sen något år tillbaka och snodde ett par danssteg. Sen satte vi igång.

Efter det gick dagen i ett. Spåna dans i 3 timmar, äta mat, vila, hålla i massa olika barngrupper för att slutligen lära ut morgonens påkommna dans till de stora tjejerna. Sen, efter veckans mördardag, bar det av hem. Tryckte i mig resterna av en överbliven chipspåse och slängde sedan upp teckningen i knäet. Jag fixade till lite småsaker och påbörjade en ny del innan jag nu, slutligen gav upp för idag och slängde tillbaka pennorna i lådan. Snart, snart snart.. SNART är den färdig!

Halsen rasslar mer och mer ju senare det blir så nu är det verkligen hög tid att stänga ner och krypa ihop i fosterställning för att sova. I morgon väntar en snabb tur in till Reykjavik stad innan lite jobbuppgifter måste tas i tu med.

För övrigt så saknar jag faktiskt fortfarande snön här på Island..


Rynningeviken, Örebro. 7 februari 2010.

JULLEDIGT?

För er tappra, som trots dålig uppdatering här på bloggen under julen, ändå varit in och kikat på bloggen kan jag nu säga att "semestern" varit ganska långt borta. Vi kom hem till Sverige på lördagen - direkt till party. Vila upp sig på söndagen. Plugga på måndag, tisdag, onsdag. Julklappsinköp och julfika på Marieberg med mamma och Emma. Julafton. Juldagen med fetingutgång som tog slut först sent in på natten. Bakisdag på annandagen... (dock med en liten promenad, en mellandagsrea-sväng och sen filmmys med Haya och Linnea på kvällen!)

Sen kom då gårdagen, måndagen den 27 december. Klockan ringde 07.30. Jag tog på mig kläder och slängde i mig lite frukost. Sen strax runt 09.00 började promenaden mot min längsta och mest effektiva pluggdag på väldigt länge. 10 timmars effektivt skrivande på examensarbetet, även mer känt som en C-uppsats. Vid 20.30 tog jag sedan min dator och traskade vidare till Lovisa och Jonas för att säga hejdå inför tillbakaresan till Island. Där bjöds det på delikat fruktsallad och en hel del matteproblem (som ingen av oss förövrigt var speciellt bra på att lösa..). 22.30 promenerade jag hem och väl hemma var det bara back to bussines så att säga. Upp med datorn och upp med examensarbetet. 03.00 la vi ner för dagen. Dödstrött.

Bestämde mig dock för att göra en liten statusuppdatering på facebook innan jag gick och la mig och när jag var färdig började jag räkna för skojs skull. Det gör jag alltid innan jag ska sova. Jag räknar ut hur många timmar jag antagligen kommer att få sova innan jag ska uppn. Det brukar hamna på minst 4-5 timmar. Inatt räknade jag till 3 timmar. Dvs om jag lyckades somna inom 6 minuter. Slängde mig i sängen och insåg att jag var klarvaken. I huvudet snurrade meningsuppbyggnader, ordböjningar, sidnumreringar osv.. Det tog ungefär en halvtimme att somna. Jag var väl inte direkt pigg idag när jag vaknade, men det gick. Jag tog mig i alla fall tid att skriva en härligt glad morgonkommentar till mig själv.


Statusuppdatering. Den 28 december 2010 kl 03:19, 03:24 och 06:45.

Dagen idag bjöd alltså på frukost med Sandra kl 07.30 sen bar det av hemmåt för att korrekturläsa arbetet och äta lite. Men gissa vad som hände sen? JOHO DÅ! Examensarbetet lämnades inoch här har ni beviset!


Examensarbete.

Nu ska jag slänga ihop en packning för att senare ikväll sätta mig på bussen mot Stockholm för att träffa pappa, farmor och farfar innan torsdagens avresa mot Island. Så nej, ingen vila nu heller. Jag lovar dessutom mer och bättre uppdatering här på bloggen när jag väl återvänt till ön. Så, hang in there!

JULLEDIGT

Nu är jag äntligen hemma i Örebro igen. Dagarna rullar på och snart börjar julruschen för min del. Vilket betyder panikinköp av alla de sista julklapparna. Hemresan gick bra, vi var uppe ett dygn och hann med jobb, packning bland annat innan flygbussen gick. På flyget sov jag ungefär 1,5 timme och hade då samtdigt en liten unge som satt i sätet bakom och skrek konstant. Stackars Adde som dessutom fick ta emot den svinförbannade ungens sparkar i ryggstödet..

Dagarna som kommer innebär en hel del examensarbetesplugg som fortfarande inte blivit klart, lite dejter med olika vänner och mys med familjen innan det om ungefär 9 dagar är dags för hemresa till Island igen. Hör ni att jag kallar det mitt hem nu? Ja. Det känns konstigt även för mig. Men det är så det är. Ren fakta för stunden.

Nu börjar det dock bli dags att gå och lägga sig. I tid för en gångs skull. Har nu nämligen spenderat en lång stund på facebook-chatten med en eneglsman som vi mötte på Rhodos för en sisådär 3,5 år sen. Så kul att prata om gamla minnen när det trots allt har gått så många år sen vi sågs senast. Jag satt mest och log under vårt samtal och kunde inte sluta tänka på hur bra den resan egentligen var. Hela tjejgänget på Rhodos i en vecka. Sol och bad och jag hade precis tagit studenten. Livet var härligt!


Rhodos 2007. Pim ♥ Vickan ♥ Malin ♥ Carolina ♥ Linnea ♥ Lovisa

EMMA 20 ÅR!


Emma.

Grattis världens bästa lillasyster som fyller 20 år, önskar storasyster på Island!

MORGONMYS

Väckarklockan ringer och jag öppnar försiktigt ögonen. Det är kolsvart ute. Inte en enda tendens till att solen är påväg upp. Jag snoozar i ungefär en halvtimme innan det tillslut knackar lite försiktigt på dörren. Det är Sonja som undrar om vi som vanligt ska kolla på julkalendern tillsammans. Jag sätter mig upp, sträcker mig mot chokladkalendern som följde med hemifrån Sverige och trycker i mig dagens chokladbit i form av en liten julbjällra. Sedan virar jag in mig i täcket, sätter på mig duntofflorna och tassar sedan ut i vardagsrummet och kryper ner i soffan bredvid de andra tjejerna i lägenheten. På köksbordet står ett fat med tända ljus. Sonja har fixat i ordning frukost till sig själv som står och doftar gott på vardagsrumsbordet. Riktigt morgonkänsla. Nyvaken, kolsvart ute och fortfarande inne i den där djupa sovandningen. Julkalendern är underbar i år. Julkänslan bara pirrar i hela kroppen och jag påminns om att det snart är dags att åka hem till Sverige igen för att träffa mina nära och kära under några dagar under julledigheten.

Det är bara ett problem. Denna "morgon" som jag pratar om betyder inte klockan 06.32 utan snarare klockan 09.45 här på Island och när julkalendern väl är färdig och frukosten tillfixad uppäten är det inte mycket kvar av dagen eller soltimmarna innan jobbet snart drar igång. Nu har dagen dessutom lyckats gå ytterligare en timme så nu är det verkligen dags att sätta fart om man vill få några timmar dagsljus innan jobbet.

Jag måste faktiskt erkänna att det känns lite skevt att åka till jobbet i solnedgången när klockan är strax efter klockan 14. Men det är fint.


Morgon över Reykjavik.


CARBONARA Á LA CAROLINA STURK

Jajjemen! Gissa vem som lyckades tillaga sin första egna goda maträtt här på Island? Först var jag tveksam. Jag frågade om råd ungefär varannan minut. Tyckte att baconen var för stora och för fettiga. Det doftade för mycket svamp. Kanske en aning för mycket nypressad vitlök? Skulle det kanske inte bli bättre med vanliga makaroner istället för ostfyllda tortellinis? Hade jag på för mycket salt och peppar? Nehej då! Allt blev perfekt. Den perfekta bacon-carbonaran. Jag fick bara ha på lite mer salt när jag väl satt och åt sen för att få det där lilla extra stinget. Matlusten som varit totalt bortblåst nu i ungefär 3 veckor slog rot och nu sitter jag återigen hungrig och sugen på något matigt. Så jäkla bra att det dessutom blev matlådsmängder kvar! Nu kommer Carolina hålla sig mätt några dagar till innan jul.

Alice fick faktiskt också förmånen att smaka detta mästerverk och hon verkade faktiskt riktigt imponerad över hur gott det faktiskt var (det var i alla fall den versionen jag fick höra) men det var trots det ändå inte det absolut bästa erkännandet under kvällen. Det absolut bästa kom från Hannah och Sonja som helt ovetandes klampade in genom ytterdörren och alldeles spontant utbrast något i stil med "Vad gott det luktar!" och "Jag älskar när man kommer hem och så luktar det nylagad mat!". Jag och Alice tittade på varandra i vardagsrummet och jag brast ut i segergesten de luxe. Ett riktigt hallelujah moment som Hannah skulle säga. Min mat luktade gott!


Carbonara á la Carolina Sturk.

Här har ni bildbeviset på min topprankade måltid på min lista över "Bästa tillagde maträtterna av mig själv". Plats ett var given och här nedan får ni även se resten av listan:

Bästa tillagde maträtterna av mig själv
1. Carbonara á la Carolina Sturk on Iceland.
2. Stekta kycklingfiléer på julpeppet med mixlaget 2007.
3. Det sprängda ägget. Jag bestämde mig för att mickra ett redan kokat ägg. Det gick bra. Men så fort jag spräckte gulan med skeden fullkomligt exploderade ägget över hela köket. Vi hittade fortfarande äggrester månader senare på tavlor, fönsterbrädan, diskbänken, lampan och fönstret.
4. Potatismoset som jag gjorde på en tallrik under en måltid med hjälp av gaffeln och lite mjölk hemma hos pappa under ett sommarlov i lågstadiet. Jag har det till och med nedskrivet i den där dagboken vi skulle föra under sommaren för att kunna berätta för våra klasskamrater vad vi hade varit med om när vi åtyervände till skolan på hösten.
5. Kladdkakan med dumlekolor på avskedsfikat innan Island.
6. Min egengjorda potatisssallad på tjejmiddagen med mina favorit byggingenjörsvänner.
7. Matlådan till Axfood fylld med Findus fiskpinnar, Willys pulvermos och Milles remouladsås.
8. Ägghalvorna med pepparrotssmak hemma hos pappa jul/nyår 2009/2010.
9. Matlådan till lunchrasten på Universitetet bestående av Mamma Scans Köttbullar, snabbmakaroner och Heinz tomatketchup.
10. Den grillade kycklingfiléen på I3's parkeringsplan (som någon råkade tappa på grusplanen och snällt la tillbaka på grillen när jag inte var i närheten). Jag tyckte att det knastrade lite när jag åt..

JULÄNGEL OCH JULMUST

Dagen bjöd bland annat på en trip till IKEA, JYSK och islands motsvarighet till K-Rauta för lite julpynts-jakt. Jag kom hem med massa ljus från IKEA och sen en lite annat smått och gott från de andra ställena. Dagens bästa prylköp var ändå min nya fönsterlampa i form av en guldängel såhär till de mörka mornarna, dagarna och nätterna. En sådan ängel har jag haft i mitt rum sen jag var liten (fast vit istället för guld) och som jag fortfarande ser till att hänga upp i fönstret när det är juletid. Det var det första som åkte upp på rummet sen när jag kom hem och den fick verkligen hela julstämningen att stiga till max. Jag trivs så himla bra på mitt rum just nu och älskar verkligen att vara här! Ska däför försöka borra upp gardinstången snart och hänga upp gardinerna och sen ska jag slänga upp lite bilder här så ni får se hur fint jag har fått det på mitt rum.


Julängel. Gamla vanor ska man inte bryta oavsett om det handlar om en lampa eller något annat.

Dagens HÖGSTA höjdpunkt var ändå att IKEA hade flertalet flaskor julmust på lager som jag blev stolt ägare till. 6 flaskor slängde jag upp på rullbandet tillsammans med ett paket singoalla kex, juleskum, en liten chipspåse och en maraboukaka. Ja, jag kan hålla med om att det kanske inte ser värst nyttigt ut men det ska få räcka hela tiden tills det att jag åker hem om en sisådär 17 dagar. Det ska nog gå. Fint har jag det i alla fall på rummet, det är viktigast just nu.


Julmust. Äntligen!


JULBAK PÅ SUÐURHVAMMUR 7

Helgen har gått otroligt snabbt och från att ha kännt "Vad härligt med långhelg!" i fredags kväll, sitter jag nu redo för en ny jobbvecka här på måndagsmorgonen. Fredagskvällen blev jättelugn med en isländsk film tillsammans med Sonja. Lördagen innebar sedan barnvaktning mellan 8-12 och städning, diskning och planering inför kvällens partaj och så själva partajet också såklart! Vi var ett härligt gäng på ungefär 8 personer här i lägenheten som sedan någongång runt midnatt började dra oss in mot stan för att dansa loss på  nattklubben Oliver. Runt klockan tre började det dock bli dags för hemgång för oss som skulle upp och vara med på juluppvisningen på söndagen. Söndagens uppvisning gick bra och vi lyckades dessutom komma hem i lagom tid till första advent.

Första advent innebar julbak här i lägenheten och med julbak menar jag knäck med polkagrisbitar i och så självklart lussebullar i massvis av former. Efter att vi ungefär halvvägs in i degen insåg att vi endast skulle få ihop en sisådär 2 lussebullar per person bestämde vi oss för att göra så kallade lussebulls-snacks av halva degen! Det ville säga lussebullar som i degform endast fick väga någonstans mellan 15-20g. Sagt och gjort, tror ni inte att någon bränner snacksen i ugnen sen då? Ja, inte var det jag i alla fall. De jag hade koll på lyckades faktiskt bli nästintill perfekt gyllenbruna!


Lussebullar. Nygräddade.

Fikat avnjöts sedan tillsmmans med lite varm choklad till ett stort brinnande rött blockljus vid köksbordet. Mysstämning maxades också med en härlig spellista på Spotify med julmusik. Kunde knappast bli en bättre advent hemifrån. Men sen är det ju en annan grej. Julmust. Gissa om jag saknar julmust!? Julmust finns inte på Island och det var kanske därför som Micke sent igår kväll bestämde sig för att lägga ut vår adress på Facebook med en önskan om att någon skulle skicka oss några flaskor. Så kom igen nu folket, Island behöver julmust!

Nu väntar jobb och uppgång ur sängen som jag slocknade i igår kväll efter att ha sett ungefär halva filmen UP. Hannahs dator la nämligen av här under helgen så nu är hon i stort behov av sällskap om kvällarna vilket gör att man får ställa upp som vän och kika på sådana filmer för att hålla henne sysselsatt. Jajjemen, livet på Island är tufft utan dator.


VULKANUTBROTT!


Vulkanutbrott.

Blev bara tvungen att visa hur det såg ut några minuter efter att jag fotade bilden till föregående inlägg. Myssstämningen dog ganska snabbt.

SPEGELGLÖMMNING


Juleljus.
1.535 kronor på IKEA.

Idag shoppade jag för exakt 25.685 kronor på IKEA.
Det sved lite i plånboken om man säger så. Men lönen kom ju igår från sista månaden på jobbet hemma i Sverige så det räckte gott och väl. Ett propert överkast för 1.290 kr, en golvmatta för 1.590 kr, två filtar för 795 kr styck, en taklampa för 895 kr och sen två block- och ett klotljus plus några underliggande fat för sammanlagt 1.535 kronor. Glassigt! Shoppingdagen resulterade även i ett par datahögtalare för 4.495 kr från det Isländska Elgiganten. Yeah, fattar ni vilket fett ljud man får för de pengarna! Efter en dag som denna borde därför låten som jag tipsade om igår byta text till: Glida runt, hänga runt, BRÄNNA pengar! För det är så jag gör det.

Jag tänkte att jag skulle slänga upp lite bilder på hur mitt rum blev efter allt nyinförskaffat men då gardinstågen inte kommit upp än väntar jag med det så att det ser lite mer ombonat ut. Sen ska ni allt få se! Trots att gardinerna inte kommit upp än är det dock redan sjukt fint på mitt rum och jag trivs hur bra som helst. Dyrt och stiligt. Precis som jag vill ha det. Det enda som saknas efter det är en liten blomma möjligtvis. Självklart en över tusenlappen, vad tror ni egentligen om mig?

Ett besök till IKEA fick mig att känna mig hemma och jag gick runt och smålog mest hela tiden. Att sedan dessutom få köpa grejer för att göra det fint hemma är ju hur kul som helst. Väl hemma smälldes grejerna upp fort som fan innan det sedan var dags att åka vidare till jobbet. Tror ni inte att vi mitt i allt upptäcker att vi glömde speglarna i kassan? Speglarna för hela 2.490 kr. Pengar som i och med detta i stort sett bara brann upp. Bortkastade. Bortglömda och rakt ner i Ingvar Kamprads ficka. Men vad gör det. Jag är ju tätast på Island!

Jag tänkte därför, i och med detta, starta ett nytt begrepp här på Island. Inte spruta champagne. Inte vaskning och inte heller tänker jag inte köpa 100 hamburgare för att sedan bara äta en. Jag vet att jag har mycket pengar på kontot, så det är lugnt, jag måste bara visa det för männsikorna omkring mig på något annat sätt än Stockholmsbratsen. Jag måste visa att pengarna bara flödar in på mitt konto och det är där spegelglömmningen kommer in. Och inte spegelglömming av vilken spegel som helst. Nej, det måste vara en för just 2.490 kr. Okej. Såhär tänkte jag att den nya trenden ska gå till.. För jag sätter trender, det vet ni.. 

Regler för Spegelglömmning:
- Köp en spegel för 2.490 kr.
- "Glöm" den i kassan.
- Åk hem. Bränn någon liter bensin på vägen.
- Åk sedan tillbaka och hämta en ny. Glöm heller inte att bränna lite mer bensin på vägen tillbaka.

Färdigt!
That's how we do it! Spegelglömmning is the new shit! Glöm inte var ni hörde det först.

Nu är det dags att sova här på Suðurhvammur 7 efter en slitig dag. Gissa om jag kommer sova gott i mitt nyinredda rum? Hell yeah! Om ni som läser detta är lite rastlösa när detta inlägg tar slut kan ni ju få lite matteproblem att lösa. De olika delfrågorna finns i inlägget om man är sugen på att vara extra noggrann. Problemet ser ut och är såhär:

Problem:
Carolina växlar in 16.2 Isländska kronor och får för det 1 Svensk krona i handen. Om Carolina istället växlar in 1.620 isländska kronor erhåller hon 100 svenska kronor. Hur mycket motsvarar då den sammanlagda Isländska kostnaden i Svenska kronor? LÖSNING: Dela den totala isländska summan på 16.2. SVAR: 1.585 SEK.

Inflation eller vad? När en morotskaka (gulótarkaka) kostar 395 kronor på IKEA har det väl ändå gått för långt?


GLIDA RUNT, HÄNGA RUNT, TJÄNA PENGAR!

Sitter just nu och laddar upp inför kvällens jobb med min nufunna favoriträtt: Vårrullar. Och inte vilka vårrullar som helst utan nyttiga vårrullar. Jag som är totalt värdelös på att laga mat älskar dessa då det bara är att steka upp dem från djupfryst tillstånd i ungefär en kvart i en stekpanna med lite olja i. Färdigt! Att sedan äta dem i sängen framför datorn kan väl inte bli bättre.. Shit, jag måste skärpa mig.

By the way
kan jag inte låta bli att dela med mig av denna sjukt härliga låt. Humöret stiger till max och helgkänslan börjar infinna sig. En aning tjatig men ja, jag som älskar skön takt i musik kan bara inte sitta still. Inte mina lägenhetsvänner heller. Speciellt inte då låten, om man byter ut "Låna pengar " mot "Tjäna pengar", stämmer överrens exakt med hur livet här på Island ser ut för oss alla. Eller alla och alla, Micke kan få ha kvar frasen "Låna Pengar" ett tag till.

Basutbudet feat. Rebecca & Fiona - Låna Pengar



KVÄLLSRÖJ

Gårdagen bjöd på en hel del saker och som resultat har jag nu träningsvärk i bela bålen och stearin på en stor del av datorn och datakudden, som jag har under datorn för att slippa ha den rakt på täcket när jag har den i sängen.

I sammanlagt ungefär 2 timmar stod jag igår och dansade med i stort sett bara bålen, rumpan och med böjda ben. Det tog en timme att sätta ihop dansen och sen en timme att lära ut dansen. Syftet var att sätta ihop en uppvärmningsdans till tävlingslagen här i Stjarnan på Island där fokus skulle ligga på att komma igång i höfterna och framförallt rumpan. Rumpan åt höger, rumpan åt vänster, höger, vänster, runt, runt, dubbel åt höger, dubbel åt vänster, snake, snake, upp med höften, rulla axlarna, hoppa fram.. Ja. Stegen blev många men trots detta blev det ändå tillslut en sjukt rolig dans till en sjukt bra låt!

Eddy Wata - I Like The Way


När vi så kom hem på kvällen efter att ha kubbat till bussen var det så matlagningsdags. Tro det eller ej men jag som är totalt handikappad i köket ställde mig faktiskt och fixade ihop lite pannbiffar och potatis sisådär någongång runt kl 00.00. Mums! Någon sås blev det dock inte så fick glatt nöja mig med en klick créme fraiche på tallriken istället men det var lika gott ändå. En riktig gourmetmiddag! Efter maten höjdes tempot lite här i lägenheten och rumpdansen repeterades en sisådär 2 ggr, dels för att lära Micke men också för att höja partystämningen en aning. Med uppdragna persienner och ett upplyst vardagsrum kan man ju undra vad grannarna mittemot tror att det är för fel på oss. Det blev även några avrivna toner till Peter Jöbacks verison av O' Helga Natt innan det var dags att sova här i lägenheten.


Kvällsröj med Micke och Hannah.

När det så var dags att stänga ner datorn här på rummet, efter att återigen ha somnat med den i knäet, kom jag på att jag fortfarande inte hade blåst ut värmeljuset i lyktan bredvid sängen. Lat som jag är stannar jag kvar i liggande läge, placerar lyktan framför munnen och blåser förgäves ner i lyktan i hopp om att ljuset ska slockna. När jag inser att det inte går värst bra bestämmer jag mig för att ta i ännu mer för att förhoppningsvis fylla upp hela lyktan med luft och på så sätt se till att ljuset slocknar. Jag tar i för kung och fosterland och lyckas släcka ljuset samtidigt som jag känner att jag får stearin på handen. Jävlar, stearinet skvätte upp! Flyger upp ur sängen och tänder taklampan. Inte nog med att det skvätte ut stearin på handen så hade hela värmeljuset flygit ut ur lyktan när ja tagit i som mest och nu låg det upp och ner i sängen. Stearinet började rinna ut i sängen på täcket och hade träffat både datorn och datakudden på vägen. Härligt. La ner och tänkte "Det får jag ta hand om i morgon". Därför sitter jag nu och pillar så gott jag kan för att få bort resterna. Snart så!

Snart är det dags för ytterligare en ny arbetsdag så därför börjar det nu bli dags att kliva upp och göra lite frukost. Eller ja, inte snart, snarare nu.

...Jag lyckades bränna gröten.


Min arbetsplats
6 dagar i veckan.

TO DO


TO DO-Lista ht-2010.


Min "Att Göra" lista börjar bli längre och längre. Så därför tänker jag inte ligga kvar i sängen speciellt länge till utan strax (som förövrigt betyder nu på Isländska) gå upp och börja beta av listan sakta men säkert. Tänk den dagen listan är tom, vilken frihet!

Jag började även sent igår dra igång ett nytt litet rit-projekt
som bara mamma och vännerna i huset än så länge sett. Om det blir som jag tänkt mig borde det bli en ganska härlig bild men då gäller det att jag inte ger upp i slutet och verkligen fokuserar rakt igenom. Förhoppningsvis blir det färdigt senare ikväll/natt eller någon gång i morgon/övermorgon så håll utkik!

NU ska jag sätta mig upp i sängen och sätta fart på dagen. Hoppas ni alla får en bra dag, det tänker i alla fall jag se till att jag får, trots det trista vädret.


DATASLADDSTRUBBEL OCH MORGONSKYPE

Idag gick jag upp strax innan åtta för att hinna med lite inplanerad skype-tid med pappa. Men ja, jag blev ju lite sen i planeringen som vanligt då datorsladden för att få ström til datorn var spårlöstförsvunnen efter att ha somnat med datorn i knäet igår natt, vaknat upp, dragit ur sladden, stängt igen datorn och däckat på kudden igen. När jag så skulle stoppa i sladden i morse har en liten del av sladden (ca 12 cm lång) försvunnit. Då jag inte har massa grejer på golvet borde den vara lätt att hitta under sängen eller på golvet bredvid sängen. Men nej.. klart att den inte ligger där. Heller ligger den inte i sängen, på täcket, under täcket, under kudden, på skrivbordet eller i fönstret. Helt borta. När jag nästintill var redo att ge upp drog jag ut sängen en snabbis för att rätta till lakanet och då hörde jag det! Jag hörde något hårt slå i golvet. Yes! Minisladden hade klämts ner mellan sängen och föll ner på golvet när sängen drogs ifrån väggen.

I med sladden. På med datorn och logga in på skype.. 10 minuter sen.
"Hej Pappa! Halloj! Hej! Hallå? Är du där? Jag hör dig, kan du höra mig? Hallå? Hör du mig pappa? Jag ser dig och hör dig men du verkar inte höra mig pappa? Pappa hör du mig? Hallå? Pappa? Vänta, jag ska skriver en lapp..."
På lappen som jag sedan håller upp framför kameran skriver jag med stora bokstäver: 'Jag startar om datorn! Det har inte varit något problem förut...'

Jag startar om datorn och loggar in igen. Under tiden den startas om hinner jag med några låga grymtningar och suckar flertalet gånger över att min dator antagligen börjar ge sig och att det snart börjar bli dags att formatera om den. Det har säkert varit dags för det i snart 2 år.. Orutinerat värre. När jag så äntligen kommer in på skype fungerar ljudet någorlunda bra och nej, det visade sig att det inte alls var min dator som det var fel på, pappsen hade glömt att slå på högtalarna! Så oväntat roligt då pappa alltid har varit den tekniska pappan, som alltid kunnat fixat med allt. Haha! Det tyckte jag var kul. Självklart var det riktigt kul att skypea också. Jag går gärna upp tidigt för lite morgonskype med pappa!


Julen 2009.

Nu är det dags för lite snabbt morgon/förmiddag/lunch-fix för att sen åka till Smáralind och söndagsshoppa lite med Malin. Kanske börjar det bli dags att fundera ut lite julklappar också? Julklappar som är så roligt.. eller inte. Blir bara svårare och svårare och svårare och svårare för varje år. Herregud. Hur ska det gå om en sisådär 10 år att köpa julklappar? Jag får helt enkelt börja lära mig att sticka. Så familjen, ni kan räkna med en ny stickad kofta i julkklapp varje år hädanefter. Bara för det ska jag därför hålla utkik efter något härligt garn och några fina stickor idag. Här ska det börjas med att stickas halsduk!

CORN BUGLES OCH COCA COLA

Sitter nu i min hela 90 centimeter breda säng med ett ben i sängen och det andra hängandes utanför. Eller ja, hängandes kanske var ett dumt ord. Benet är i golvet, hela vägen ner, som att jag skulle sitta på en stol. Det är så livet är här på Island. Liten säng och långa ben.

I sängen har jag just nu min dator, min datorkudde, ett ritblock, en penna, ett sudd, mobilen, kameran och så en påse med Corn Bugles. Typ majssombreros i chipsform. Jag vet att jag skulle vara nyttig men efter att ha varit igång sen 11 i morse och dansat häcken av mig så att svettet rann lite här och var, tycker jag ändå att jag kunde unna mig lite onyttigt. Sen för att lyxa till det lite extra köpte även jag en flaska Coca Cola och hällde upp i ett vinglas. Här har man stil vet ni!

I morgon väntar en koreografikurs här på Island och jag är verkligen jättespänd! Det var hur länge sen som helst sen jag senast gick en sådan kurs och mina förväntingar är därför höga. Kruxet är bara att vi kommer dit men sen har vi ingen aning om hur vi ska komma hem. Buss? Bil? Ja för några tåg finns det ju inte att välja på här i alla fall. Kanske går det att lifta med någon annan som ska tillbaka till Reykjavik. Surt att man varken har körkort eller bil känner jag nu. Jag brukar faktiskt inte störa mig speciellt mycket på det men det är just i sådana här lägen som det svider lite. Jag känner mig ganska låst och om inte annat väldigt isolerad. Men det är väl bara att göra det bästa av situationen, vi kommer nog hem på något sätt ska ni se.

Förresten, idag när jag tränade ett gäng småtjejer kom en liten tjej fram och berättade att hon gick i samma klass som tre av killarna som jag tränade i dans igår. Killarna hade tydligen berättat att de gillade mig och tyckt att det var kul på gårdagens träning! Gissa om jag är nöjd!? Killarna tjatade nämligen igår mest på att det var "bögigt att dansa" men jag kanske lyckades övertyga några om att så inte är fallet. Det blir ju vad man gör det till. Och min plan är att göra dessa killar till de coolaste killarna på hela Island! Så är det bara. Alla kan dansa oavsett vilken läggning man har.

Nu börjar sombrerosarna ta slut och jag tänkte göra som de uppmanar mig på påsen: "Amigo! Please throw your empty bag in the bin! Do it for my cactus an the rest of nature!" Eeeh, ja? Inte kastar jag väl en påse där det finns bugles kvar? Stupid. Slut på sombreros, slut på bloggande. I dag är det en ny dag så därför ska jag för en gångs skull lägga mig i tid. Godnatt!

ENSAMHET

Jag har alltid gillat att vara själv emellanåt. Jag tycker om att stänga in mig på mitt rum, slänga fram datorn, slå upp en bok, sätta på tvn eller bara sätta mig och rita en stund. Det gillar jag fortfarande. När jag sitter och skriver det här sitter till exempel de andra två som är hemma i köket medan jag sitter här i mitt rum. Jag vet inte varför, men även fast att jag gillar att umgås med folk så är det så sjukt jäkla underbart att bara vara för sig själv ibland och bara göra ingenting. Som just precis nu. Jag kom hem från träningen för ungefär en timme sen, slängde ihop en omelett, åt upp den och gick sen in på mitt rum igen. Duscha får jag göra om en stund.

Jag vet inte, även fast att jag sitter och skriver om detta så mår jag, trots att det kanske kan låta lite dystert, ändå sjukt bra. Just nu lever jag i en bubbla som går mellan hemmet och träningshallen via busslinje 1. Det kan låta väldigt segt men jag gillar det. I alla fall nu efter dessa två veckor. I morgon är det faktiskt två veckor sen som jag kom hit. Jag trodde aldrig dagarna skulle gå den första veckan men den senaste veckan har bara skjutit fram. Det var ju nyss måndag? Bubblan kan som sagt låta seg men än så länge går det väl. Jag är bara rädd att det snart kommer komma en dag då jag får paniksaknad efter familjen och vännerna där hemma. Jag saknar er alla nu men eftersom jag samtidigt gillar att vara ensam emellanåt har det inte riktigt slagit mig än. Men om några dagar så, då kan ni säkert räkna med några panikslagna samtal från Island! Tur är väl ändå att man har en så go lägenhetskompis som är bäst på att laga mat och nyss bjöd på amerikanska pannkakor. Tack!

...Ni andra lägenhetskompisar är såklart världsbäst ni också!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0