Igår vankades det hattparty här på Island till förmån för en av seniortjejerna som tog studenten i veckan. En planerad ankomst till festen runt 21-tiden slutade med en oplanerad ankomst runt 23. Men som ni säkert redan vet.. på Island lever alla efter hakuna matata, mañana mañana och tjílltjíll. Ingen brådska.

Kvällen började lugnt men började sakta men säkert spåra ur efter Dísas egenpåkommna drink-lek som innefattade saltapinnar och en Shrek-skål i modellen större. Genialiskt! Taxi in till Reykjavik. Mellanlandning vid Eymundssons källaringång. Siktet inställt på Vegamót..

Historien får nog sluta där, det känns nämligen inte som att en skriftlig beskrivning av händelserna gör kvällen rättvisa. Kort kan man väl bara säga att större delen av Reykjaviks innerstad plöjdes igenom under loppet av 2-3 timmar och att gruppen av människor som splittades i början på kvällen återfann varandra igen inne på b5 runt halv fem snåret. Utan hattar.

Efter ett snabbt stopp på "Hlölla" satt så ett gäng på 5 glada personer i taxin på väg hem igen. Vissa insåg att de skulle gå upp igen om 2,5 timme för att åka till jobbet. Vi andra såg mest fram emot att få åka hem, äta upp mackan och sedan slänga sig i sängen. Idag mår jag bra.








Matrix!

Nuså gott folk, är ni redo för den goda nyheten?

Trumvirvel... Examensarbetet är godkänt! Och det efter bara en komplettering. En. Här hade jag räknat med minst 3-4 st fram-och tillbakaskick mellan oss och examinatorn och därför känt att den här skiten aldrig skulle komma ur världen. Men icke! Visserligen har vi dragit ut på det hela i snart ganska exakt ett år men det är inte det viktiga, det viktiga är att det ändå blev färdigt tillslut. Förstår ni vilken lättnad? Nu är det bara en liten delkurs i matten som ska klaras någon gång i framtiden och sen kan jag stolt gå och hämta ut min examen som Byggingenjör!

Nu väntar en fortsatt vistelse på Island där jag kan släppa allt som heter universitet, tentor och examensarbete. Nu ska jag bara njuta och leva livet tills det att jag kommer hem igen! Tjing!

Det händer grejer nere i hamnen. Inte nog med att man klart och tydlig kunde se vulkanaskan välla in över staden här för några dagar sedan och alla de underbara solnedgångar som går att skåda nästan dagligen var det idag en ganska ovanlig syn vi möttes av när vi tittade ut genom sovrumsfönstret. Tjock svart rök vällde upp likt pulserande gigantiska hjärtslag bakom lägenhetshusen nere i hamnen.

Ni vet den där känslan när man tittar på något och inser att allt inte står rätt till, just den känslan fick jag idag där jag stod i mitt rum, på säkert avstånd, och kikade ut på röken genom fönstret. Man vill inte tänka för mycket men samtidigt är man riktigt nyfiken på att få veta vad som egentligen hänt. I detta fall var det inget allvarligt som hänt utan som tur var var det "bara" 6-8 bilar i en bilverkstad som fattat eld. Om jag förstod de isländksa nyheterna rätt.

Fan vad skillad man känner sig när man nu för tiden faktiskt kan läsa igenom en isländsk nyhetsnotis och nästan (med betoning på nästan) förstå vad den handlar om. Och det bara efter snart 7 månader här på ön. En applåd till mig!

Nej gott folk, gissa vad jag ska göra nu? Sova. 8 minuter tills det att klockan slår 01.00. Nu kör vi sistaminutenrycket. I morgon ska jag berätta en riktigt jäkla god nyhet för er. Vissa av er vet redan om den så ni får höra den igen men ni andra får bara lugnt och fint vänta tills i morgon. Nu är det som sagt sängen som lockar då kommer nyheter i andra hand. Godnatt!

Idag var det dags för våruppvisningsshow nummer 2. Massvis med barn i en nedsläckt hall, dundrande Latibær-musik, panikplaner i sista minuten, improvisationsdans med barnen och roliga krascher väl upplysta av spotlights. Sen att man står där i samma outfit som under gårdagen med ditmålad mustasch och ögonbryn, uppsatt hår samt en instoppad kudde under linnet, bredvid Hannah som klätt ut sig till ett blåbär, när det för en gång skull traskar förbi en realtivt snygg isländsks kille var väl ändå bara för typiskt. Varför just idag?

Att killen sedan i sin tur gick runt i slimmade ljusblåa tights, korvskinns t-shirt, mössa, glasögon och mantel och kallade sig själv för Spartacus, medan han spände armmusklerna och showade för barnen, kanske jag ska skippa att nämna. Så var det med den flirten..

Showen rullade i alla fall på bra och jag måste även få tillägga att improvisationsförmågan från min egen sida är ruskigt bra. Det är nästan så att man blir tårögd. Barnen gick åt det håll jag gick, de tog upp händerna när jag tog upp mina och de vickade på rumpan när jag vickade på min rumpan. Jag är faktiskt ganska säkert på att jag skulle kunna ha gjort precis vad som helst och barnen skulle fortfarande ha följt efter med ett stort leende på läpparna. Varför kommer man alltid på sådant i efterhand? Det kunde ju ha blivit världens hit.

När showen så var avslutad, en del tårar fällda över tränargänget som lämnar ön under sommaren och Bæjarstjóri-outfiten nedpackad bar det av mot en Pizzarestaurang för lite kvällsmat. Tack och lov för doggybag säger jag bara. Den storleken på pizza var inte att leka med.

Här nedan har ni några få bilder på mig i hallen, det vill säga innan barnen anlände till hallen och själva showen drog igång. Vackert nog kallas det för "lugnet före stormen".

Efter morgonens promenad på lite drygt en timme slängde jag snabbt i mig lite frukost i form av gröt och stekta ägg innan jag sedan rusade iväg till bussen mot jobbet. Planen var en timmes spånande på dansen som ska läras ut till på juniortjejernas träningsläger i Italien i slutet på juni och även om det går ganska sakta framåt så lyckades jag ändå, trots allt, komma en liten bit längre idag. Way to go Carolina!

Jag har för en gång skull tänkt till och gjort som jag alltid tänker att jag ska göra, men aldrig gör.. Ta tag i saker i god tid! Hellre åka in och spåna lite varje dag än att behöva åke in varje dag sista veckan innan vi åker och ha panik för att dansen inte är färdig på långa vägar. Sakta men säkert, där har vi det vinnande konceptet!

Dag ett av våruppvisningarna med temat Latibær (även känt som Lazy Town) är nu avklarad och min roll som Bæjarstjóri, det vill säga borgmästaren, verkar ha uppskattats av de flesta barn. Mest intressant verkar magen och håret vara. "Vad är det du har innanför magen?", "Är det en peruk?".

Mitt under showen kommer en liten tjej i 6-års åldern fram och frågar "Hörru.. vilken skola gick du på när du var liten?" och när jag då svarade att jag är från Sverige och bara har bott på Island i snart 7 månader fanns det inget stopp på frågor, vissa mer tydliga än andra.. "Är du utländsk då?". "Var säger du att du är från då.. Sveeesios?". "Blev du tvungen att gå till en läkare när du kom hit och sen sa han att du inte var utländsk längre?". Ja, vad svarar man egentligen när man knappt förstår vad frågan handlar om? Nicka, se glad ut och klappa lite på kuddmagen funkade i det här läget. Barn är väl ändå för gulliga ibland?

I morgon är det dags för uppvinsningsdag nummer två så nu börjar det bli hög tid till att stänga ner för idag. Snart börjar det även bli dags för mig att sätta igång med ett nytt beställningsporträtt, denna gången i form av systern till pojken på den här teckningen, så tidigare kvällar bör bli en ny vana om jag ska orka gå upp på mornarna och göra lite nytta. I morgon ska det dessutom bli 6 grader och moln. Party all day long! Kanske mer värt att sova bort morgondagen?

Efter helgens vulkanutbrott i Grimsvötn, vilket lett till att all flygtrafik nu står totalt stilla till och från Island, har det nu blivit dags för askan att sakta men säkert börja dra sig in över Reykjavik...

Jag trodde tidigare, under början av kvällen, att det bara var dåligt väder på väg in mot staden när jag såg det grå-bruna molnet dra in över bergen men när det sedan stack i ögonen på promenaden ner till mataffären insåg jag att det nog inte bara handlade om dåligt väder. Visst att det blåser, det gör det alltid här på Island, motvind har ju under de senaste månaderna fått en helt annan innebörd för mig, men när det sticker i ögonen av vinden, nästan som när man skär lök, inser man ändå att allt ändå inte riktigt är som det ska. Det stack i ögonen, knastrade mellan tänderna och bilarna täcktes av ett tunnt skikt grå-brunt stoft. Ett vanligt oväder var det definitivt inte.

Sorry, oavsett om det hotar resan till Italien och hemresan i slutet på juni, tycker jag ändå att att hela situationen är hur spännande som helst. På isländska kallas utbrottet för eldgos och håller ni inte med om att det då faktiskt låter ganska mysigt? Att man då även får chansen att bo och leva mitt i det är väl bara hur spännande som helst?








Hasse verkade ändå, trots omständigheterna, fortfarande må toppen på andra sidan balkongen.

Med uppkommande våruppvisning, nya tävlingsdanser och planer på att åka välplanerad till Italien i sommar spenaderade jag dagens förmiddag i träningshallens danssal. Bästa musiken på högsta volym, låst dörr och en hel spegelsal för mig själv. 2 timmar kändes nästan som 20 minuter. Men vadå, jag lever livet, och tiden går tydligen jävligt fort när man har roligt! That's at least what I've heard.

Här nedan  ser ni alltså lite bilder från ditresan till helgens tävling, Vormót, i Akureyri som ligger på norra delen av Island. I lite drygt fem timmar satt jag nästintill konstant och tittade ut genom bussfönstret samtidigt som musiken pumpades ut i hörlurarna. Det som fascinerade mig mest var att landskapet förändrades så pass snabbt. Till en början tror man kanske att det kommer ta timmar att nå fram til berget längst bort i horisonten men efter en stunds resande inser man att den resan gick betydligt mycket snabbare än man trodde från början. Anledningen till detta är nog främst för att landskapet förändras hela tiden. Tittar man till exempel ner några sekunder för att exemplevis ta upp kameran för att fota något är det oftast för sent redan innan man hunnit ta bort linslocket och slagit på kameran. Trots detta hann jag ändå ta en hel del bilder på naturen men som vanligt gör sig ju inte natur på bild så ni får helt enkelt bara försöka föreställa er djupet och vidden i bilderna. Hur som helst är den isländska naturen i alla fall helt galen.

Jag säger det igen, har man inte varit på Island eller inte har några som helst planer på att åka hit är det hög tid att börja tänka om. Ni går helt klart miste om något.








Alla små "fluffiga bollar" i gräset, som ni kan se på två av bilderna ovan, är isländska får.

Lördagskvällen spenderades till en början åt Eurovision Party inne i skolmatsalen med småkidsen. Popcornen flödade, både bland barnen och på matsalsgolvet och den svenska hejarklacken gjorde sitt bästa för att stötta en svensk vinst 2011. När alla bidrag var färdiga och det började bli dags för röstningen kände vi dock att det var dags att ta en liten promenad. Sveriges tidigare års nederlag i Eurovision gav oss ingen direkt större lust att stanna för att lyssna på poängutdelningen. Tack och lov att man har goda vänner som ändå ringer och uppdaterar hur det går för Sverige.

Jag, Hannah och Andreas grabbade kameran och började traska ner mot hamnen. När en stad som denna är upplyst av kvällssolen långt in på natten, trots att den ligger i en dal, har man ingen större lust att gå tillbaka för att lägga sig och sova på en luftmadrass i en kall skolsal. Därför blev promenaden något längre och något mer utdragen än grundtanken var. En 15 minuters luftpaus utanför skolan, med start någon gång runt 22.00, blev istället en 1,5 timmes promenad runt i Akureyri men hemkomst strax innan halv tolv. Här har ni några av bilderna som togs under kvällen.

























Söndagens hemresa tog ungefär fem och en halv timme inklusive matstopp. Lika som på ditresan satt jag återigen och stirrade ut genom bussfönstret samtidigt som musiken gick varm i öronen och stickningen av min tröja fortsatte framåt. Jag måste kanske erkänna att kombinationen bussresa genom ett öde Island, stickning av islandskofta och diggande till tung hip hop i hörlurarna så här i efterhand ändå är ganska komisk. Men som jag mådde! Livet just då kändes bara underbart. Nedan får ni därför ett litet urval av bilder från just hemresan.











Kanske börjar det ändå bli dags att tänka om. Sälja alla sin grejer hemma i Sverige och investera i en villa på Island, såsom på bilden ovan, kanske vore något? Oavsett vad så trivs jag i alla fall hur bra som helst här på ön men jag kan fortfarande inte förstå att jag verkligen bor här, mitt i alla det vackra. Jag bor på Island.

Idag kom vi äntligen hem igen efter en tävlingshelg i Akureyri, en stad på norra delen av Island. Efter ett antal timmar i tävlingshallen med allt från knattelag till seniorlag känner jag därför att det nu blivit dags för sängen. Det tar verkligen på krafterna att ha fullt upp i några intensiva timmar. Vissa av er känner säkert igen sig. I morgon lovar jag dock att jag ska skriva och berätta mer. Dessutom lovar jag även att lägga upp massvis med bilder som togs på dit- och hemvägen samt bilder från en promenad i Akureyri. Det får ni bara inte missa. Sov gott nu allihop. Góða nótt!

Fråga mig inte hur det gick till men igår kväll/natt runt 01-snåret satt jag och Hannah plötsligt och bläddrade igenom Zumba-video efter Zumba-video på Youtube. Morgonens plan var säkrad. Vi skulle köra ett eget Zumba-pass här på Suðurhvammur 7!

En förmiddagsträning senare, i sammanlagt 60 minuter, med slasainspirerade steg, pumpande armar och såklart tusentals olika höftrullningar och ass-shakerörelser stod vi så båda tillslut och pustade ut på balkongen med slem i halsen och svetten rinnandes över hela kroppen. Om det kommer genomföras igen? Ja. Det här var utan tvekan den roligaste träningen på länge!

I takt med att våren och sommaren är på ingång här på ön fylls det såklart på med kläder i samma anda. Senast var det denna vita blus som inhandlades och som nu hänger på galgen inne i garderoben, redo att användas en dag då man inte vaknar upp och hoppar i första bästa mjukisbyxor, även kallade arbetskläder. Det betyder med andra ord max en till två gång i veckan. För här på ön lever vi i i stort sett i mjukisar. Man vaknar, slänger på sig första bästa mjukisar, åker till jobbet i samma kombination för att sedan komma hem och chilla efter jobbet i samma kläder. Jag har en känsla av att 2011 antagligen blir året då jag kommer bo i mjukisar.

Yes! Äntligen har verkligen våren kommit till Island! Därför spenderades förmiddagen på en av lägenhetens balkonger tillsammans med Hannah och Hugo, till tonerna av skön chillmusik. Bikinivärmen krävde i sin tur en stor påse snacks och väl kyld Coca Cola samtidigt som jag sysselsatte mig med att sticka vidare på min tröja. Jag måste kanske erkänna att det kändes sådär att sitta och sticka på en ylletröja mitt sådär i sommarvärmen. Eller ja, sommarvärme och sommarvärme, jag fick ett sms från Alice som så fint upplyste mig om att det bara är 11 grader varmt här idag på ön. Men, sitter man i lä mot en husvägg och trycker lovar jag er att temperaturen lätt stiger upp mot 20-25 grader. Gissa om jag mådde bra?

Efter ungefär 2 timmars solande och häng på balkongen sitter jag nu istället på mitt rum och huttrar. Har man inte fått ordentlig sol på ungefär 6 månader är huden ganska känslig, något jag illa nog insåg när jag väl gick in. Men i och med Italienresan i slutet på juni är det nog trots allt hög tid att börja vänja kroppen vid sol och värme så det är bara att härda ut. Sommar 2011, here I come!

Nu tror jag nog att det börjar bli dags att sova för idag. Solen är på väg upp bakom bergen in mot Reykjavik och snart är det åter igen dags för fullt dagsljus igen. Till er lista på "Nödvändiga saker att veta om Island" kan ni ju efter detta inlägg lägga till att det just nu, under dessa dagar, börjar bli ljust redan någon gång runt 03:00 och att solen sedan inte går ner förrän någon gång efter 22-23 om kvällen. Och vad är då det bästa med allt detta? Jo, vi fortsätter trots detta fortfarande att gå mot ljusare tider! Snart kommer vi komma in i den perioden då solen bara går ner och tar en powernap bakom horisonten för att sedan pigg och glad väcka Island till liv igen. Om det är lockande med vår och sommar på Island? Oja. Nu har det blivit dags för mig att sova. Godnatt folket!

En liter Coca Cola, en påse paprikaskruvar, en påse godis, 11 garnnystan och en vän som heter Hannah gjorde min lördagskväll framför 4 avsnitt av Mitt i Naturen och senaste avsnittet av Så Ska Det Låta. Om inte det var nog satt jag även under hela denna tiden och stickade vidare på min tröja. Jag tror nog att jag lyckades få ordning på hela 15 extra centimeter under denna tiden. Bara ungefär 20 centimeter kvar tills det händer lite nytt och spännande.

Sorry, alla ni som är totalt ointresserade av detta hantverk i form av stickning men jag kan bara inte låta bli att uppdatera för er som faktiskt är lite intresserade. Dessutom vet jag verkligen inte vad jag annars skulle uppdatera om just nu för tillfället. Solen skiner, våren är äntligen här, humöret är på topp, livet är bra och jag trivs som fan med min tillvaro. Svårare än så är det faktiskt inte. Jag mår bara kort och gott hur bra som helst!

Trots att jag nu suttit och stickat så mycket jag bara kunnat och orkat, igår med sällskap av tre avsnitt från Vetenskapens Värld, går det långsamt med stickningen av min isländska kofta. Visserligen är det kul att se hur den sakta men säkert faktiskt växer fram men nu har jag kommit till det stadiet då man inte längre ser något slut på det hela. Trots detta vägrar jag dock ge upp och lägga undan denna i en låda och tänka "jag tar den en annan dag", minst 30 minuter om dagen ska jag försöka hinna med. Sen om det blir 3-4 timmar är det bara en bonus. För tänk den dagen den blir färdig. När den ligger där, ihopvikt på sängkanten, tänk känslan av att veta att det är något man har gjort alldeles själv.

Nu har det äntligen blivit dags. Bor man, eller har men en gång varit på Island, måste man verkligen se till att man efter detta har en isländsk kofta i sin ägo. Därför tänkte jag nu ta tag i det och sticka min alldeles egna och börja nu på en gång. Allt garn inhandlat, alla stickor inhandlade, mönsterhäfte inhandlat och fram med stickningsboken som jag fick i julklapp. Nu kör vi!

I går kom lönen, idag spenderades den. Jag kom efter dagens lilla shoppingrunda bland annat hem med dessa två skönheter från Again & Again. Inte riktigt vad jag först hade tänkt mig men nu, såhär i efterhand, är jag ändå helnöjd. Kosta vad de kostar.. mitt nya motto här på Island är numera: "Man får bara lön en gång i månaden!". So that's why man faktiskt kan unna sig lite extra fint med kilklack ibland. Vad tycker ni?

Trots snön, som fortfarande ligger kvar sedan gårdagens och nattens snöfall, var det idag ruskigt vackert utanför fönstret när det började bli dags för solen att gå ner. Ibland fullkomligt älskar jag Island. Inte bara ibland. Nästan alltid. Och ibland mer än annars. Idag var det definitivt mer än annars. Det var länge sedan jag bevittnade en sådan vacker solnegång som denna. Synd bara att det inte riktigt gör sig på bild. Ni skulle bara veta hur det såg ut i verkligeheten med solljuset som refleketardes i havet nere i hamnen. Awesome!

Trots gårdagens snöoväder var vi trots allt tvungna att fira in våren här på Island lika som alla andra hemma i Sverige. Är det då inte ganska komiskt att det på årets första vårdag, då man vanligtvis brukar stå i en tjockt stickad kofta och värma sig vid majbrasan till tonerna av "Vintern Rasat Ut", istället slirar runt i snö i en dunjacka på Island? Jo, men mest tragiskt. Kvällen var i sin helhet en ruskigt bra kväll som började runt 22 någon gång för min del. Först behövde jag ett antal timmar till att vila upp mig efter dagens Fit Kid kurs men sen var det fullt ös här hemma med dusch och tillfixning inför kvällen och natten... och morgonen.

En miss på busstrafikens hemsida tvingade hela festsällskapet att hänga i busskuren lite för länge vilket ledde till en del flippade videoklipp som så här dagen efter är fruktansvärt underhållande att titta på. Sverige-sms. Taxichaffuören gav majoriteten av resenärerna en härlig utskällning medan resten sprang iväg till Eymundssons källaringång för att lätta på trycket. En ur sällskapet lyckades vurpa i trappen på Olivers och dra på sig ett fett blåmärke på röven och samma person strippade dessutom några minuter senare ofrivilligt på samma bars dansgolv. Fågelskämt med en islänning på bargatan. Hjärtskärande filmavsked på gatan mellan två barer. Käftsmäll på okänd kille som däckat inne på Kaffibarinn. Snöslir ner till b5. Återträffa fågelislänningen på dansgolvet och bli uppbjuden på en "isländsk dans". Shake på dansgolvet till Down On Me. Bli tillsagd att "sluta knuffas" av en uppenbart stött tjej som inte vågade röra på kroppen tillräckligt för att få eget space på dansgolvet. Bli neddränkt av öl från ouppmärkssamma männsikor och dansa tills det att musiken stängdes av och taklamporna tändes. Inse att DJ:en var mjög fallegur. Fega ur. Samla ihop truppen utanför klubben i fullt dagsljus klockan 05.00 för att sedan tränga ihop oss i baksätet på en taxi. Stappla in genom ytterdörren hemma på Suðurhvammur 7 klockan 05:45. Slänga sig i sängen, inse att klockan är 06:10, muttra glatt "yes, jobb och kurs om mindre än 6 timmar", dra upp täcket över huvudet för att undkomma dagsljuset. Vakna av väckarklockan 4,5 timme senare..

Sjukt härlig kväll där tiden bara rann iväg. 7 timmar kändes som 3. Tidig kväll övergick omärkbart till tidig morgon. Veckans tidigare solskensdager hade bytts ut mot en snöig lördagsnatt. Grön och torr mark var ett minne blott, nu täcktes marken istället av snö och slask. I kampen mellan skinnjacka och dunjacka vann dunjackan överlägset.

Idag gjorde barnen snögubbar på baksidan och hade snöbollskrig. Att våren är på ingång verkar högst osannolikt för tillfället. Trots detta sägs det ändå att våren är på väg till Island, denna gången på riktigt, i morgon, måndag. Så nu, gott folk, ser vi till att hålla tummarna och göra alla väderdanser vi kan för att få detta att inträffa. Nu räcker det med snö och vinter. Därför tänkte jag nu ta den där isländska dansen, som jag fick lära mig tidigt i morse, och utveckla den till en väderdans anpassad för det isländska klimatet. Det måste funka. Jag har ju redan lärt mig de mest väsentliga grunderna. Hur skulle det kunna gå fel? "Snurra Snabbare!"

Ja, ni ser rätt. Här kommer man hem efter en hel natt ute i Reykjavik klockan 05:45 varpå solen redan är uppe och snön ligger tjock på marken. Var var det jag bodde nu igen? Just det, Island. That's it! Nejfan, dags att sova. Nu börjar jag jobba igen om 6 timmar. Såhär pigg och glad var jag i alla fall när jag kom hem från nattens bravader. Sorry, men ta bilden med en klackspark! Sov gott nu i alla fall alla 20 gradersstekare där hemma i Sverige. Jag är inte avundsjuk. Inte alls.

Glad valborg från Island! Nu är våren äntligen här! Tack.