Igår, efter att ha totaldissat tanken på pangfest hela förmiddagen, fick jag plötsligt ett ryck på kvällen. Lite sent kanske men feelingen infann sig ju trots allt tillslut så "ingen skada skedd". Festen som stod på schemat var den så kallade Meistaraflokks-festen. En fest för alla seniorer inom Stjarnans alla olika sporter det villl säga med allt ifrån vi gymnaster till basket-, fotboll- och volleybollfolk. Och som det nästan alltid slutar på en infallsfest så har man ju trots allt roligt. Riktigt roligt. Inga förväntingar, inga förhoppningar och inga bekymmer. Bara en kul kväll, som blir som den blir. Igår blev det alltså riktigt bra. Riktigt skön stämning och trots att de olika sportarna kanske inte beblandade sig överdrivet mycket så måste jag ändå säga att det var kul att för en gångs skull se lite nytt folk.

Istället för att skriva för mycket bjuder jag här isället på lite bilder från kvällen. Jag vet nämligen att många av er föredrar just bilderna framför texten. Så därför är det säkert många av er som inte ens läser det här, eftersom det smidigt nog placerades längst ner bland styckena. Hur som helst, slut på orden. Here you go! Bilder.

Idag saknar jag henne. Min vän Lovisa. Som många av er förhoppningsivs känner igen er i så har vi kanske en sådan vän som man kanske inte alltid hör från men som man ändå alltid vet kommer finnas där, oavsett vad. Ibland kan det gå 2 dagar, i bland nästan upp emot ett år. Hon är just en sådan vän. En av de absolut bästa vill jag lova. Jag vet att hon alltid finns där och jag kommer alltid att finnas där för henne. Känns bara så sjukt tungt att man inte kan ses när man som mest skulle vilja det. Men det ska jag ändra på när jag kommer hem igen!

Jag saknar dig min vän.

Här kommer man hem från en sjukt kul dag på jobbet, trots att snoret packats tjockt i näsan under dagen och att samanlagd sömn den senaste natten inte blev mer än 6 timmar, och orkar inte ens slänga ett öga förbi postfacken i entrén. Självklart är det ju därför just idag som det ligger ett litet kuvet där. Ett kuvert adresserat till mig, med en handstil som jag vuxit upp med och alltid älskat, trots att innehavaren av den själv ibland kallat det för rena kråkfötter. Mammas handstil. Post till mig! Senast det hände var när jag fick ett kuvert skickat till mig med mina ringar som jag glömde hemma i Sverige i somras. Men nu! Nu hade jag inte ens väntat mig något. Jag blev överlycklig.

Texten i kuvertet löd: "Hej! Här kommer en liten försmak av julen. Kram Mamma". Och ja, ni ser ju på bilden vad kuvertet innehöll.. Juleskum! Gissa om jag sken upp i världens största leeende när jag väl insåg vad kuvertet innehöll? Svenskt julgodis!

Tack, världens bästa mamma!

Efter en lång helg i Norge har jag nu varit hemma i 3 dagar och återhämtat mig efter höstens alla extraträningar och helgens tävling. Men sådär i efterhand har ändå allt slit och all utmattning varit värt det. Varför då? Det blev nämligen en tredjeplats på NM 2011. Och som om inte det vore nog så fick vi dessutom högsta danspoängen av alla mixlag, och sammanlagt 5:e bästa totala danspoängen av alla lagen på hela tävlingen, OCH näst högsta utförande poängen av alla friståenden på hela tävlingen! Jag tror faktiskt aldrig att jag innan det har fällt glädjetårar, förrän just då och där när vi som sista lag stod och väntade på vår poäng och den översteg med god marginal. Jag var, och är fortfarande så sjukt stolt och älskar verkligen detta mixlag!

Jag har dock fortfarande inte riktigt återhämtat mig från helgen och alla förberedelser, och så åkte jag dessutom på en seg förkylning direkt när jag kom hem (äntligen dags för kroppen att släppa ut det nu kanske?), så jag har tyvärr inte hunnit sätta mig ner och fixa med bilder och skriva något inlägg. Jag tänkte dock, om jag får tid i morgon, att jag skulle börja att lägga in lite bilder och så men tills dess får ni jättegärna kolla in filmen från tävlingen. Så lovar jag att höra börja fixa med lite bilder och så i morgon. Jag ville mest bara att ni, som jag inte hunnit prata med än, skulle få veta hur det gått. Vi hörs snart igen!


The Nordic Championships 2011 - Stjarnan-Ármann (Mixed)

FimleikaBOMBA! är avklarad, strumpbyxorna inhandlade, minneskortet till kameran är uttaget ur datorn, packlistan avprickad och tävlingskänslan börjar infinna sig! NM 2011, YES!

Efter en dag med sista-minuten-fix inför kvällens genrep med mixlaget, döpt till FimleikaBOMBA! är det nu inte alls många timmar kvar tills vi väl står där på Keflavik Airport i våra blåa jackor och väntar in planet som ska ta oss till Oslo. För er som inte alls hängt med är det alltså på lördag det gäller, det är då de Nordiska Mästerskapen i truppgymnastik 2011 går av staplen i Larvik, Norge. Det är då den här höstens slit tar plats på tävlingsgolvet och det är då vi verkligen ska visa vad vi går för! För kör vi som vi kan så kan det gå bra. Riktigt jävla bra. Det visade vi i alla fall idag under genrepet. Let's do this! TEAM AWESOME!

På länken nedan kan ni som är intresserade följa en WEBB-TV sändning av tävlingen under hela lördagen.
http://www.gymogturn.no/teamgym2011/webtv/Sider/default.aspx

Tidsschemat ser ut som sådant:
11:10 Öppningsceremoni, 11:30 Mixtävling, 14:30 Damtävling, 17:30 Herrtävling + Prisceremoni

Sådana här proppfyllda garnhyllor är det i nästan varje stor matbutik här på Island, i alla fall på många av dem. Och de går åt, varenda garnnystan. Jag vet inte om det är turister som passar på att bygga upp ett lager där hemma eller om det faktiskt är de inhemska islänningarna som själva står för konsumptionen. Vad jag i alla fall vet är att jag själv har tömt åtminstone 5 sådana här hyllor under tiden då jag har varit här.

Överproduktion kanske många av er tänker. Föreställ er då att det finns mer får än människor här på ön.

I morgon smäller det alltså, avfärd till Larvik i Norge för Nordiska Mästerskapen i truppgymnastik 2011. Men vad som också står på helgens schema är den beryktade mästerskaps banketten. En finmiddag med mat och dryck som sedan allt för ofta spårar ur in mot tidig morgon. Vem kommer inte ihåg EM banketten i Belgien 2008?

Nåväl. Klänningen är inköpt, skorna har jag sen tidigare och påfyllnad på smyckesfronten är gjord. Jag kan knappast bli mer redo. Men först - tävling!

Ungefär så här ser livet ut här på ön inför tävlingar. Fritiden är tätt ihopslingrat med jobbet och att planera och fixa över en lunch eller en fika hör till vardagen. Idag var inget undantag. Idag kombinerades nämligen frukostätning och pannkaksstekning (apelsinpannkakor för att vara mer exakt) med att fylla i så kallade bedömningsunderlag inför Nordiska Mästerskapen som går av stapeln i Norge helgen. "Bedömningsunderlag? Dömer inte domaren?" fick jag som en fråga idag, och jo helt rätt. Det här begreppet är inte så lätt att förstå för er som inte är insatta. Här ska ni därför få lära er något nytt:

Ett bedömningsunderlag är ett papper som förenklar för domarna att veta vad det är de ska titta efter i dansen. Vilka typer av piruetter gör man, vad har man för hopp och balanser och vad gör man för akrobatiska moment? Man skriver sedan i svårighetsgraden på alla dessa moment och utgår då från en så kallad svårighetstabell med massvis av kodnamn för alla dessa olika moment. Dessutom ska man även rita små figurer på olika formationer som kommer visas under dansen, det vill säga hur gymnasterna står placerade på golvet. Sen har man gjort vad man kan för att förenkla/försvåra det för domaren.

Hur som helst. Med anledning av morgondagens flygtur till Norge är det nu hög tid att börja packa. I sista minuten som vanligt. Men först en kvälls jobb!

Häromdagen när jag, för första gången på två månader, var in till ett av Reykjaviks köpcenter gick jag i jakt på lite nya smycken in i en smyckesbutik och möttes av denna synen. Dalahästar!

Ni som känner mig vet att jag har en djup och stark kärlek till Dalarna. En kärlek som jag vuxit in i sen nyfödd liten knodd, då jag spenderade en stor del av min tid just här. Idag, ett flertal år senare, känner jag, om det nu är möjligt, faktiskt ännu mer för just detta underbara landskap och jag längtar många gånger om året efter att få åka upp och koppla av. För det är en av de sakerna som Dalarna betyder för mig. Avkoppling och nedvarvning för själen. Jätte poetiskt. Sen att en del av min släkt också är kvar där uppe och att alla i hela byn är underbara människor bidrar ju självklart också till det. Om ändå inte ännu mer.

Det är, efter många försök i detta inlägg, trots allt svårt att sätta finger på exakt vad det är som gör min känsla för Dalarna så stark som den faktiskt är. Jag vet att jag älskar att spendera tid där uppe med min familj och mina släktingar, att midsommarfirandet i Bjursås är oslagbart, att jag lärt mig en stor del av det jag kan i dag där uppe och att jag inte kan föreställa mig en bättre plats att spendera somrar och vintrar på under sin uppväxt.

Man kan väl ganska kort säga att jag längtar hem emellanåt.


Bild tagen i somras, under en dagsutflykt till Rättvik med Pappa och Vilma.