"IT'S VERY IMPORTAT THAT YOU'RE DRUNK!"
Dagens Fit Kid workshop fortsatte i stort sett på samma sätt som gårdagen fast i dag var det inte två timmars danspass som under gårdagen. Men ändå danspass! Ni ska bara veta hur mycket jag älskar att dansa. Jag ska lova er en sak nu. Den dagen jag väl bestämemr mig för att flytta tillbaka hem till Sverige igen ska jag se till att bara satsa på mig själv, åtminstone under en period. Gå på dansklasser och bara utvecklas själv som dansare. För jag kände verkligen idag hur mycket jag har saknat att få stå bakom en danstränare och bara få en dans serverad trots att man är lite ringrostig. Samtidigt som det är hur kul som helst att göra egna danser börjar faktiskt idéerna förr eller senare att ta slut och då är det bara skönt att få någon annans idéer till sig istället. Nya steg, nya rörelsemönster och ny musik.
Idag var det Brodway tema. Ni vet, knäppa med fingrarna, flirta med publiken och slänga med håret samtidigt som man håller händerna på höfterna och trippar runt lite på tå. Med andra ord lite mer show än vad jag är van vid. Men vet ni? Jag trivdes som bara den. Att danstränaren sedan kommer fram och berömer mig för min dansstil fick mig att sträcka lite mer på mig och gå därifrån med lite mer självförtroende.
I morgon är det dags igen. Tillbaka till Fit Kid sekten. För det är faktiskt nästan hur man bäst beskriver det. Det är nästan sjukt. Ett från början familjestyrt föreningskoncept där alla inblandade idag istället trånar efter äran för att ha lyckats få Fit Kid större än en vardagsrumshobby. Nåväl, att dansa är kul. Och att höra engelska felsägningar är också kul, se bara på rubriken. Att man sedan får lära sig att man ska lära barn göra chassé innan man lär dem göra salto är också kul. "I don't wan't to teach them salto. First... chassé!". Okej, det säger du? Sista dagen i morgon. Nu taggar vi utgång istället!
DANSPASS I FIT KID
Ett tvåtimmars danspass på den så kallade Fit Kid-Workshopen (kort sagt fitness för barn), som jag ska deltaga på under hela helgen, tog kol på mig. Mjölksyran började göra sig påmind i armarna efter ungefär 15 minuters rörelse och efter det är det nästintill svart i minnet. Jag minns att vi dansade, en simpel dans, om och om igen. Först framåt, sen till höger, bakåt och slutligen till vänster men för att göra det lite extra spännande skulle vi självklart avsluta framåt också. Med musik, utan musik, långsamt, snabbt och i två olika grupper för att sedan avsluta i två grupper mot varandra. Ibland undrar jag vad som egentligen hände. Var tog konditionen vägen? När jag så trodde att passet var över för idag insåg jag dock till min totalt slutkörda kropps förskräckelse att det var ungefär en timme kvar på passet. Ajaj. Tack och lov att det skulle bli "lugnare steg" nu då.
20 minuter senare med danssteg i form av knäböj, hopp och rump-shake i nästan dubbelt tempo stod jag inför varje ny genomkörning av koreografin och slog frenetiskt på vänsterlåret för att försöka få igång blodcirkulationen igen. Svetten rann och fokuset började lägga ner. "Nu ska vi bara dansa de två danserna vi gjort idag 2 gånger till!" utbrast danstränaren glatt och höll upp två fingrar för att alla, stora som små, skulle förstå vad hon menade. Fine, det klarar jag.
Vi dansar igenom den "lugna" dansen två gånger innan tränaren springer iväg för att byta låt. Michael Jackson pumpas ut i högtalarsystemet. Dansa igenom koreografin en gång med fronten fram för att sedan snurra vidare till höger och köra den sista av två, trodde jag.. Nej, vi skulle tydligen köra hela vägen runt, det vill säga samma koreografi 5 gånger, i och med att man alltid avslutar en extra gång fram. Vi börjar sedan, efter dessa 5 gånger, göra rörelser till samma musik för att varva ner, vi skakar på armarna och rör på bålen. Tror ni inte då att instruktören plötsligt skriker ut "5..6.. åå.. 5,6,7,8!" varpå samma koreografi tydligen ska genomföras 5 gånger till. Min kropp dog lite inombords.
När så denna sista genomkörning var över började vi tillslut varva ner på riktigt. Vi gick och skakade på axlarna, trampade i takt och klappade händerna för sammanhållningens skull. Allt fortfarande i takt till hetsig taktfast musik. Då slänger Alice ur sig den mest passande kommentaren på hela passet: "Alltså, hon vill ju aldrig sluta dansa! Hon är ju för fan som en jävla kackerlacka!". Och ja, för er som inte var där.. det stämde ganska väl in på hela danspasset. Sjukt kul, men verkligen inte en enda stilla stund på hela passet. Sa jag att jag var svettig?
Jaja, nu ska jag skona er från mer dans-prat, jag vet att ni är vissa som läser här som inte ens har en aning om vad "5,6,7,8" betyder, men jag var bara tvungen att få ur mig det. I morgon är det dags igen och som det ser ut nu kommer jag knappt komma upp ur sängen i morgon. Även lätt koreografi kan ta kol på en, speciellt om man inte tränat seriöst på ett antal månader. Träningsvärken bränner i röven, låren och svanken. Nu dusch, sen sova. I morgon fortsätter Fit Kid äventyret.
PÅSKEN 2011
Där fick ni den, en liten bildbomb på min weekend i Sverige under påsken 2011. Utöver detta finns det självklart hur mycket som helst att visa och berätta om men det skulle ta en evighet att få med allt för dessa dagar gick verkligen i ett. Okej en kort sammanfattning..
Jag landade i torsdags på Arlanda och slängde mig direkt i mammas famn på parkeringen. Därefter bar det av mot Stockholm för att möta upp och fika med pappa och Emma innan det stod shopping på schemat i Forum Nacka. Resten av kvällen spenderades hemma hos farmor och farfar för lite uppdatering och fika innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem till Örebro igen.
Fredagen började sedan med frukost på Java med Emelie och fortsatte sedan mot en liten tur på stan med Lovisa. Sedan bar det av hemmåt för att äta och för att sedan ge sig ut på en liten cykeltur runt Rynningeviken med mamma i eftermiddagssolen. Sedan blev det dags för att fixa i ordning sig inför kvällens uteserveringshäng på Pitcher's med lite vänner. Uteservering gick sedan över till krogröj på Strömpis med lite vänner och herrejävlar vilken lyckad kväll det blev!
Lördagen var sedan vigd åt lite Mariebergs-shopping och iPod-letande men självklart även åt en påsklunch med världens godaste ägghalvor med smak av pepparrot och räkor. Jag lovar er, godare ägghalvor får man leta efter! Där snackar vi njutning för smaklökarna (trots att mina tydligen inte är fullt utvecklade enligt Emelie). Senare mot kvällen blev det även dags för helgens mest taggade utgång. Fullt ös hela kvällen. Lämnad jacka i garderoben. Kebab/pizzakäkande på trottoarskanten. Reklamimitering. Planering inför söndagen.
Så var det då dags för söndag. När jag vaknar en dag efter att ha varit ute kvällen innan och kollar på klockan lyckas den nästan alltid vara runt halv åtta. Jag vet verkligen inte varför, men det verkar som att min kropp tydligen vill kolla så att jag fortfarande lever och dessutom alltid göra mig påmind om att man bara har sig själv att skylla för hur man sedan kommer må resten av dagen. Hur som helst. Det tog ett tag att komma ur sängen om man säger så. En inplanerad promenad med en gammal jobbkompis vid 10-11 tiden fick därför vänta till strax efter 12. Efter 2 timmars hund- och cykelpromenerande genom centrala Örebro i sommarvärmen samt glassätande i solen (även för hans gigantiska hund) kom jag sedan hem med massa ny energi och det började bli dags för att ladda om inför kvällsgrillning med mamma och Emma. Maten smakade svensk sommar och en liten powernap på filten där i kohagen gjorde att livet kändes alldeles underbart! Jag älskar sommar i Sverige. Att mamma sedan på något konstigt sätt lyckas åka baklänges ned för backen någon meter på cykeln innan hon sedan ramlar ihop i gräset fick avsluta denna underbara dag med ett långt och härligt skratt.
Sen hade vi då den tyngsta dagen av dem alla. Måndagen. Har man haft ungefär 4 underbara dagar i Sverige med sommarvärme i april, träffat familj och vänner konstant kändes det faktiskt sådär att åka tillbaka till ett land i 5 plusgrader, regn och storm. Det var inte många glada miner på det där planet tillbaka kan man väl kanske säga. Dock var det turligt nog solsken när vi väl landade på ön och skönt var väl ändå det. Succesiv avvänjning är nog den bästa lösningen.
Hur som helst så vill jag nu bara passa på att tacka alla som jag träffat denna helgen. Tack för allt! Helgen kunde inte ha blivit bättre. Nu sitter jag återigen här på Island med massvis av ny energi och börjar redan räkna ner tills i sommar då jag kommer hem på semester igen. 30 juni till 31 juli. Boka in de datumen. Då är jag nämligen tillbaka i Sverige igen. Biljetterna är bokade och betalda. Cirka 70 dagar kvar. Ungefär 2 månader, cirka 9 veckor. Nu börjar nedräkningen!
I VÄNTAN PÅ BUSSEN
En halvtimmes väntan på bussen alldeles själv nere i hamnen i Hafnarfjörður tidigt i morse runt halv fem var ruskigt rogivande med tanke på hur tomt det var på gatan. Det enda som egentligen bevisade att jag inte var helt ensam på ön var taxibilarna som antagligen skjutsade hem folket som varit inne och röjt i Reykjavik. Bortsett från de snabbt passerande taxibilarna var det nästintill knäpptyst i hamnen och man kunde höra hur vågorna tyst slog mot stenarna.
Jag vet inte riktigt vad det var, men jag fick verkligen en sådan där charter-känsla i hela kroppen där jag stod och huttrade i väntan på flygbussen i gryningen. Antagligen var det nog lugnet och tystnaden som påminner om hur man på semesterna står utanför hotellet en varm sommarkväll och väntar i en sovande stad på bussen mot flygplatsen. Eller så var det säkert bara för att allt utspelade sig i hamnen bland gatulamporna och havet som gjorde att jag kände mig lite extra charterinspirerad. Hur som helst.. Soliga dagar, varma och sena nätter. Är det kanske sommaren som är på ingång? I Stockholm var det strax runt 20 grader när jag klev av planet så jag skulle nog svara "ja" på den frågan.
Nu har jag 3 proppfyllda dagar framför mig i Sverige så vi hörs när jag är tillbaka på ön igen om jag inte får ett skrivbegär och uppdaterar er lite ändå. Oavsett, sköt om er vänner. Vi hörs snart igen!
MOT SVERIGE!
Då kör vi! Ingen sömn och segdragen packning tills nu, klockan 04:20. Ska bli skönt att komma iväg till flyget och få sjunka ner på caféet och äta lite frukost innan planet lyfter. Vi ses klockan 12:45 i Sverige! Mot Svea Rike!
FOTBOLLSINSPIRATION
Kände att jag kanske skulle ta och berätta för er vad jag gjorde i helgen, det vill säga i lördags, veckans enda lediga dag. Johodå, vi gick upp tidigt, åt frukost hemma och traskade glatt iväg till bussen i vårvärmen. Siktet var inställt på Eymundsson. En bokbutikskedja, med fik och låneböcker/tidningar att titta i. I väskan låg ritblocket och pennorna nerpackat och jag kände faktiskt ett litet sug efter att rita.
Jag skojar inte när jag säger att vi sen kanske satt där i 3-4 timmar och bara fikade, pratade och ritade. Grannborden fylldes med familjer, en grupp vänner, och olika par. Alla var där för en bra stund och för att njuta och koppla av. Dessa grupper av människor hann sedan lämna sina bord och nya par fyllde upp borden runtomkring oss. Efter att sedan ha suttit hängandes över en och samma teckning och skuggat ut blyertsen på pappret i ett antal timmar, samtidigt som människor kommit och lämnat borden omkring oss, upptäckte jag till mitt missnöje att synen inte var den bästa. Men det är väl så det blir. Vänjer man ögonen att fokusera på kort avstånd protesterar de uppenbarligen om man sedan plötsligt vill ha hjälp att se längre än 50 centimeter. Jag kunde seriöst inte se på håll utan att bli yr efter dessa timmar och oturligt nog höll detta även i sig långt in på kvällen. Men det är det värt, jag har ju efter detta en ny teckning på gång och dessutom massvis av ny inspiration. Tack och lov att det la sig tillslut.
På bilderna ovan ser ni en bok jag hittade precis bakom vårt bort i bokhyllan. Africa, The Future of Fotball. Den ser inte speciellt mycket ut för världen vid första anblicken men när jag väl började bläddra i den fängslades jag bara mer och mer för varje nytt uppslag. En bok med underbart fina bilder på Afrikas fotbollskultur. Man fick se allt från proppfyllda läktare under VM 2010 till enmanna spel i form av ett litet barn på en savann med en hemmagjord fotboll av plastnät och palmblad. Jag vet inte riktigt vad det var exakt som gjorde att jag påverkades så starkt av denna boken men det gick kort sagt verkligen att se och känna storheten i fotbollen, hur den verkligen är en sport av glädje där allt som behövs egentligen bara är en boll.
En minnesvärd bild som jag bara måste berätta om var en där ett gäng pojkar i tonåren spelade fotboll på en gräsplätt där gräset var så pass nedtrampat att det snarare såg ut som en lerplan än en vanlig fotbollsplan. Inga kantlinjer eller ordentliga mål gick att se och på sidan om satt männsikor och tittade på. Pojkarna sprang barfota på planen och jagade den slitna bollen i gräset. Kvällen var på ingång. Sen har vi då det intressanta med denna bilden i form av en åsna. En åsna som i lugn och ro låg och vilade sig mitt på planen, helt ointresserad av matchen som pågick i full gång runtomkring den. Den var uppenbarligen trött och la sig därför ner för att vila. Precis som det är meningen att man ska göra.
Men vad var det då som egentligen fick mig att reagera på denna bilden så pass starkt som jag ändå gjorde. Jo, det avr att allt verkade så naturligt och harmoniskt. Människan och djuren delade på naturen och platsen för spelet. Pojkarna accepterade att åsnan låg där och åsnan accepterade att matchen var i full gång runt omkring den. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det var verkligen en fängslande bild. Till en början ganska komisk men tänkte man efter en liten stund blev den så mycket mer än bara en rolig bild. Den fångade upp åskådaren och fick en verligen att följa med till platsen där matchen utspelade sig. Ni måste se den för att förstå.
TORSDAG VS. TISDAG
Torsdag, dagen jag alltid hatade på högstadiet. Dagen som inte hade någon speciell betydelse utan som bara fanns där för att fylla upp veckan. Nu på senare år har jag dock börjat ändra inställning till denna dagen. Nu är det ju trots allt "dagen-innan-sista-dagen-innan-helg" och vad kan vara bättre än helg?
Nu är det istället tisdagar som känns som veckans mest värelösa dag och här ska ni få se varför:
Måndagar: Nya krafter från helgen, ny vecka, nya energigivande helghändelser. Tisdagar: ... Onsdagar: Mitten på veckan, nedräkningen inför helgen börjar. Torsdagar: Dagen innan sista dagen innan helg. Fredagar: Sista dagen på jobbveckan. Lördagar: HELG! Söndagar: HELG! (visserligen inte här på Island för min del, men det är trots allt fortfarande söndag).
Ser ni? Vad är egentligen meningen med tisdagen? Här snackar vi verligen bara om en extra dag för att fylla upp veckan. Tack och lov att det är torsdag idag!
Idag väntar veckans isländska-kurs och sedan några timmars jobb och sen genrep för helgens tävlingslag. För i helgen är det då som sagt dags för tävling igen. Gissa om jag är taggad?!
Nej, nu är det dags att sätta fart på denna dagen. Vi börjar med frukost tycker jag och några repeat-lyssningar på The Black Eyed Peas - Just Can't Get Enough. Hörs snart igen!
UPDATE
Nej, nu har det varit jävligt dålig uppdatering här märker jag men snart snaaart ska det bli ändring på det. Jag är just nu mitt uppe i årets mest hektiska tävlingsperiod med 3 tävlingar "utspridda" över en 4-5 veckors period. Det var tävling nu i helgen med 4 lag, nästa tävling är igen om 2 helger och sen efter det är det tävling igen efter 2 veckor. Inte riktigt vad jag är van vid hemifrån.
I Sverige var det Svenska Cupen någon gång under mars (dvs om vi ens valde att vara med) och sen Svenska Mästerskapen i maj. Sen, beroende på om man kvalade vidare eller inte, var det så dags för årets tredje tävling i november igen i form av antingen NM eller EM. Alltså sammanlagt 3 tävlingar. 2 på våren och sen en under hösten med ETT lag. Mitt älskade mixlag! Vad jag kommer på mig själv att sakna er nu när jag tar upp detta igen. Som vi slet! Nu har vi 4 lag, vilken blir en helt annan sak. Sjuk kul men samtidigt helt annorlunda jämfört med förut.
Well, vid sidan om alla tränings- och tävlingsplanering har vi nu äntligen tagit tag i att komplettera vårt älskade examensarbete. Det skulle ju trots allt kännas skönt att få det godkänt inom ett år från det att kursen faktiskt drog igång för ungefär ett år sedan. Så, nu tackar vi Skype och internet denna veckan för nu jävlar ska det hårdköras och fixa till det sista. Därför.. därför gott folk blir det ingen speedupdate här på bloggen inte. I alla fall inte i morgon då det på schemat, med stora bokstäver, står: "morgonplugg öve skype, isländskakurs, och kvällsjobb".
Hur som helst lever jag och har det bra här på ön i Atlanten. Har dock känt mig lite hänging nu i några dagar men det vänder nog snart. Jag får helt enkelt sluta sova under mitt trasiga fönster. Någon sa någon gång till mig att det inte är bra att varken sitta, ligga eller sova i drag. Därför flög jag inatt upp ur sängen klockan 04:02 när jag kände hur vinden utanför sög tag i mitt redan trasiga sovrumsfönster. Delvis för att jag inte kände för att ligga i draget längre men också för att jag sedan stormnatten här för någon månad sen är livrädd för att fönstret ska sugas ut med stormen. (Jag lovar att inlägget om stormnatten är påväg, jag måste bara lägga in alla bilder och skriva ihop de sista raderna först.)
Därför reste jag mig upp, lyfte fram fotöljen framför dörren och började sedan försiktigt hasa bort sängen från rummet, ner till andra sidan av rummet, så långt bort från fönstret som möjligt. Jag trodde inte det var så farligt men jag blev verkligen lite småskadad efter stormnatten vilket gör att jag sover ruskigt dåligt nu när det är storm utanför och det gjorde heller inte saken bättre av att det snöade igår och att både lyktstolpar och träd sögs med i vindriktningen. Jag kollade en extra gång så att säkerhetsvajern runt fösnterlåset var ordentligt fastseglad sedan slängde jag mig återigen ner i sängen för att sova. Om jag sov gott? Jajjemen!
Nej hörrni, nu börar klockan bli väldigt mycket igen. Som så många nätter i rad nu. Kanske skulle man ta och lägga sig innan klockan 01.00 för en gångs skull? Nja, vi får se hur det blir med det.
ETTHUNDRA
Grattis till bloggen! Detta är det hundrade inlägget som skrivs sedan bloggen startades i oktober 2010, alltså 100 inlägg med detta. Det tänkte jag därför fira med ytterligare ett musiktips och denna gången från allas våran Britney. Hoppas ni alla, mina trogna läsare, stannar kvar ytterligare 100 inlägg. En av de största anledningarna till att jag faktiskt fortsätter att skriva är just för er skull. Inte bara, men en av många anledingar. But hey, let's celebrate! Det är inte var dag man får chansen att fira hundringar. Låt oss därför ta vara på den här chansen...
Let the icelandic party continue and let's dance until the world ends!
Britney Spears - Till The World Ends
ALLA HJÄRTANS DAG
Okej jag har märkt i några dagar nu att det varit jäkligt dålig uppdatering här på bloggen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det och lovar att bättra mig.. i morgon! Jag är trött som vanligt så här på måndagskvällen. Dagarna försvinner och det känns som att jag har ungefär tusen grejer att skriva om så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Som vanligt, det är inget nytt, blir jag ofte rejält handlingsförlamad när det blir för mycket på en och samma gång, även på skrivarfronten.
Så därför gör vi såhär.. I morgon lovar jag att berätta historien om stormnatten här i lägenheten som inträffade natten mellan torsdagen och söndagen förra veckan vilket resulterade i ett krossat vardagsrumsfönster och kalabalik i lägenheten. Vi kan ju i alla fall börja där, men vem vet, det kanske finns lite annat på lager att berätta om också? Kika in i morgon så får ni se!
Innan jag kryper till sängs för att kolla lite Solsidan vill jag bara passa på att hälsa till alla er som läser min blogg, och självklart även alla andra nära och kära som kanske inte alltid är inne här och tittar. Mina vänner, min familj och mina släktingar.. ni betyder mest för mig! ♥
KRAMP OCH ISLÄNDSKAKURS
Så här pigg och glad var jag igår morse när jag kom till hallen! I alla fall i ungefär 2 timmar, sen kom trötthetsbomben som varade i ungefär 5 timmar innan jag sedan piggnade till lite igen under kvällen. För er som inte har en aning om vad bilderna handlar om så är det alltså detta som är min nuvarande arbetsplats, gymnastikhallen i Ásgarður.
Bilderna togs igår morse, precis innan jobbet drog igång. Ett jobb som resulterade i världens krampträningsvärk i ryggen idag. Vi fortsatte på friståendet och lyckades tydligen mest bara välja rörelser som gör att man måste jobba med magen/ryggen om vartannat för att hänga med. Svank, krum, svank, krum, svank, krum.. Det känns verkligen att jag rörde mig igår nu när jag ligger ner. Orkar man ens gå upp? En massage skulle verkligen inte sitta fel just nu.
Jodå, idag är det dags för första lektionen i det isländska språket här. Som jag har längtat! Just nu känns det nämligen inte som att jag har någon direkt koll på vilka ord det är jag använder, hur de stavas eller hur man egentligen ska bygga upp en mening. Jag känner mig i stort sett alldeles handikappad på isländska fronten här och för tillfället blir det därför mest engelska vilket känns skittråkigt nu när jag verkligen har världens chans att lära mig ett nytt språk. Därför ska det bli så himla skönt att få lite koll på läget om man säger så. Det slog mig nämligen igår, när det satte sig en dam i sätet bredvid mig på bussen, att jag inte ens vet hur man säger ”ursäkta mig” om jag nu till exempel skulle vilja komma förbi henne för att kunna gå av bussen före henne. Som tur var skulle hon gå av på samma station som mig så problemet löste sig ganska snabbt men jag tror dock att jag bör kolla upp denna fras ganska så snart ändå för jag vill verkligen inte framstå som en oengagerad invandrare här på ön som muttrar något dystert ”excuse me” så fort det är något.
Nej, nu är det dags att gå upp, slänga ihop lite gröt och sedan sätta lite fart på den här dagen. Dagarna bara rinner iväg så det börjar verkligen bli dags att ta vara på det här året nu. Nu är det ju bara ganska exakt 11 månader kvar tills det att mitt nuvarande kontrakt går ut, så det är verkligen hög tid att börja ta tillvara på dagarna här. För man får faktiskt inte glömma att det kommer spenderas en hel del dagar utanför Island här under vårterminen också, ganska exakt 44 dagar, det vill säga nästan ungefär en och en halv månad. Kolla:
21-25 april – Hemresa under Påsk för att hälsa på lite vänner och familj.
20-27 juni – Träningsläger i Italien med Juniortjejerna.
1-31 juli – Semester. Kommer troligtvis till största del spenderas i Sverige, men vem vet, en liten utlandsresa skulle säkert inte sitta helt fel då heller.
SNÖ
Vintern 2010.Här ovan var det egentligen från början tänkt att det skulle ligga en sjukt härlig snöbild på Hannah, Malin och mig i och med att vi har fått så sjukt mycket snö till Island nu de senaste dagarna. Jag hade därför igår kväll ställt upp kameran på en brunn mitt i snön, ställt in fokus och ställt in kameran på självutlösaren, sprungit tillbaka och förberett de andra på att det nu skulle tas 10 snabba bilder. 10..9..8..7..6..5..4..3..2..1..BLIXT! Nya poser för varje bild i snön. Här skulle det offras för bloggen tänkte Hannah och la inför sista bilden krutet på att falla raklång ner i snön med huvudet först. Faceplant! Synd bara att sista bilden redan blivit tagen, vilket hon insåg när hon resta sig upp och torkade bort snön ur ansiktet. Jag kämpar mig genom snön, tillbaka till kameran, och tar upp den för att titta på bilderna. "Inget kort". Neeej! Minneskortet satt kvar i datorn hemma på Sudurhvammur 7. Fan. Så därför gott folk blir det ingen bild från gårdagens lek i snön utan bara en kort sammanfattning av kvällen. Däremot bjuder jag på en bild från förra årets snö i Örebro.
Det stavas bara kort och gott: M e l o d i f e s t i v a l e n. Yes. Bara för att jag bor på en ö betyder det inte att vi inte har tillgång till SVT. I alla fall inte vissa av oss. Så ja, gårdagen bjöd på en melodifestival, ett avsnitt från RAW Comedy Club, ett Solsidan avsnitt och sen en liten nostalgitrip från 90-talet på Youtube med bland annat N*Sync, Christina Aguilera, Britney Spears, Aqua, Gina G, Blümchen, Destiny's Child m.fl. Ojoj, jag insåg verkligen vilken härlig uppväxt vi hade. Vi slapp till exempel alla Lady Gagas "Rah-rah-ra-ra-raah"-ande och Justin Biebers "Baby, baby, baby.. Ooh!" (som vi för övrigt igår fick veta var en av Youtubes mest sedda videor under 2010 med lite drygt 400,000,000 tittare). Istället hade vi "Oops.. I did it again!" och "It's tearing up my heart when I'm with you" samt "Roses are red and violets are blue, honey is sweet but not as sweet as you". Herre vad bra vi mådde på 90-talet!
Nej, nu är gårdagens lediga dag över för den här veckan så nu är det bara en vecka kvar tills nästa gång.. Eller nej. Nästa gång jag är ledig en hel dag är ju först den 26 februari. Bara att bita ihop och dra på sig träningskläderna igen nu då. Här ska det tränas inför tävlingen den 19 januari. Eller var det kanske den 18e? Eller den 20e? Det löser sig.
Nu funkar i alla fall mitt Skype igen för er som känner för att göra ett nytt försök. Teknik-Carolina har fixat!
MORNING GLORY
Såhär pigg och glad var jag i morse när jag klev upp ur sängen! Jag har varit ruskigt pigg nu i ett antal dagar, jag sover ungefär lika mycket som förut men nu vaknar jag nästan självmant. Förut har jag i stort sett fått pina mig upp ur sängen varje morgon, suttit och fokuserat på att andas in och ut ordentligt på sängkanten, gnuggat mig i ögonen med hela händerna, kisat så hårt att jag knapp sett något när jag gått ut ur rummet, rynkat på ögonbrynen åt ljuset utanför och sen lagt av ett muntert godmorgon-bröl till mina roomies. Nu är det dock andra grejer som händer här hemma. Jag studsar upp ur sängen och hjular ut i köket, håret ligger perfekt, musklerna är pumpade till max, jag har strålande ögon och en morgonandedräkt som luktar jordgubbe. Typ. Jag är i alla fall avsevärt piggare än vad jag var förut. Det glädjer mig! Sen kan man ju vissa dagar bara studsa upp ur sängen av en massa andra roliga anledningar också. Typ som idag.
RESPEKT
Härligt liv. Alanya 2010.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är ledsen för den urkassa uppdateringen här i bloggen men å andra sidan så bara rullar livet på här på ön. Jag var ju som sagt och dansade med universitetseleverna som utbildar sig till idrottslärare i måndags, kan jämföras med GIH ungefär. Vi skakade rumpa och rörde på höfterna konstant i ungefär 45 minuter och det verkade faktiskt som att de flesta tyckte att det var ganska kul. Inklusive dansarna, de taktlösa, fjortistjejerna, geek-killarna, handbollskillarna, fotbollsfolket och utbytesstudenterna från spanien i sina tajta t-shirtar och korta shorts. Oavsett om alla kanske inte kunde alla steg exakt så kunde jag ändå se en massiv rörelse i gruppen åt samma håll vilket var häftigt. 53 personer i blandade åldrar på ett litet dansgolv i en gymnastiksal i takt till frasen "I like the way, the way you shake your ass around me.." Kan det bli härligare?
När jag först kom in i hallen blev jag nervös. När var jag nervös senast liksom? Det här är ju något jag kunnat länge. Trots det vände det sig ändå lite i magen när jag så ställde mig upp inför den sittande förväntansfyllda gruppen som var där för att lära sig och få lite inspiration, av mig. Jag öppnade munnen och hojtade: "Ok, listen up!" och nästan på en gång rann det mesta av nervositeten ur mig. Folk lyssande, folk var nyfikna och folk var intresserade att lära. Trots att vissa säkert insåg att jag var yngre än dem fick jag ändå den typ av respekt som jag trivs bäst med. Skön och avslappnad stämning där det faktiskt är okej att småprata lite och skämta omvartannat samtidigt som det är fullt fokus när det väl gäller. Sånt gillar jag!
En annan härlig grej, som man kanske inte alltid räknar med, var de spontana applåderna jag fick efter den improviserade uppvärmningsslingan och sen när själva danspasset var färdigt. Hur ofta händer det på en träning när man lär ut något nytt till gymnasterna? Aldrig. Fan, vad glad och nöjd jag blev! Ovsett om det bara var ren artighet så värmde det ändå lite i hjärtat. Det behövde jag.
Nåja, det var i måndags. Sen var det tisdag igår och onsdag idag och som vanligt har dagarna bara rullat på. Inget nytt, jätte originellt, som hänt. Förutom idag då kanske. Jag vet inte vad det var men jag lyckadesa faktiskt hålla mig på bra humör hela dagen och tålamodet med barnen vek inte en enda gång. Dessutom stannade jag även kvar en timme extra efter jobbet för att träna med mitt nya lag inför tävlingen. Vad har hänt? Varför var jag på så bra humör idag? Skumt. Lite tråkigt bara att knät inte alltid håller som jag vill. Just nu sitter jag därför med ett småsvullet knä i högläge över lite kuddar i sängen och skriver detta. Dags att ta hand om sig själv och knoppa in kanske? Ja. Hörs i morgon!
COMEBACK!
Ja ni ser rätt, det stämmer. Carolina Sturk gör comeback inom truppgymnastiken som gymnast endast 3 veckor innan tävling. Idag kämpade jag mig därför igenom första träningen med laget. Så härlig känsla att verkligen få vara i ett lag och inte bara stå bredvid och coacha. Dock känner jag att mitt knä tog rejäl stryk av att verkligen pressas till max i vissa lägen, men det får det vara värt. Det är bara att vänja sig. Det var bara bra att knät fick se, oavsett om det kom som en chock eller inte, vad det är tänkt att det ska klara av att göra sen i framtiden. Men nu, sähär på kvällen, är det bara att ta hand om det väl, ta en varm dusch, lägga i högläge och vänta ut smärtan tills i morgon bitt. Det brukar lägga sig över natten.
I morgonbitti är det äntligen dags för mig att leda ett danspass på antingen (jag kommer inte ihåg vad det var) högskolan eller universitetet här i Reykjavik. 50 spralliga studenter som utbildar sig till idrottslärare ska få skaka rumpa, vicka på höfterna och rulla med bålen för att få lite dansinspiration inför framtiden. Sjukt kul för dem och sjukt kul mig. Det jag däremot ser fram emot mest är faktiskt bara att få träffa och se lite äldre människor än alla dessa 6-16åringar som jag ser varjde dag i hallen. Ibland känns det nämligen inte som att det finns några fler i min ålder här på Island i och med att jag nästan bara träffar barn om dagarna. Missförstå mig rätt i detta. Jag älskar barnen och jag älskar mitt jobb men ibland känner man sig lite ensam när man jämnt ska agera vuxen dag ut och dag in inför andra människor än sig själv. En dag som i morgon passar alldeles utmärkt!
Med detta sagt är det därför hög tid för mig att leta reda på en skön, och taktfast, låt till morgondagen, slänga ihop en lätt koreografi och sen en lite mer klurig så får vi se vad som passar bäst i morgon när jag är på plats. Men först ska jag koka nudlar. Eller nä, det hinns inte med nu. Ihopsättande av dans tills morgondagen. So, this is to all my neighbours in Sudurhvammur: If you would like to get some free entertainment, maybe just for a few minutes, all you have to do is to look in through my window.'Cause I'll be right there, showing off and dancing my ass off for ya!
Kvällens nyfunna guldkorn i musikväg får ni här nedan i form av MIMS - Move (If You Wanna). Kanske inte dansmaterial till studenterna men helt klart en favorit till enmansdans på mitt rum innan jobbet i några dagar här framöver. Jag kan verkligen inte sitta still. Det rycker i hela kroppen och det är det bästa jag vet. Musik som tränger in i öronen, in i varje liten por, in i blodomloppet, in i hjärtat och sedan upp i hjärnan som sedan skickar ut rörelsesignaler till kroppens all småmuskler i takt till musikens beat. Har jag någon gång nämnt att jag älskar musik? Speciellt musik som denna, musik som inte alltid har världens bästa text utan musik som bara ger mig en världens skönaste känsla i hela kroppen. En känsla som får mig att må bra. En känsla som är en av de absolut viktigaste just nu. Det finns tusentals sådana låtar, i alla möjliga olika genrer. Visste ni att jag är en riktig allätare? Jag lyssnar i stort sett på det mesta, förutom Lars "Bitterjäveln" Winnerbäck och mer sådan musik i samma dystra genre. Vad får jag ut av den musiken egentligen? Ingenting. Den genren existerar inte i min musiksamling. Trots detta, om man drar ett tjockt streck över och glömmer den genren så måste jag ändå bara få säga det igen, för det blir ett så fint avslut på detta stycke: Jag ä l s k a r Musik!
MIMS - Move (If You Wanna)
(Sen hittade jag faktiskt en låt till, en gammal härlig favorit, sen något år tillbaka. Fråga mig inte varför men jag tycker låten är skönt tung och så älskar jag ju feelingen i danskoreografin i videon. Gissa vem som sitter och kör med framför datorn? Ckecka speciellt in de 10 sista sekunderna om ni inte orkar se hela. Nu ska det göras dans här på rummet. Berättar i morgon hur det gick. Godnatt!)
Busta Rhymes - Arab Money
NY TECKNING
Jag har nu, efter 1 dygn utan dator börjat inse vad fäst jag egentligen varit vid den de senaste dagarna här på ön. Inte bra. Jag antar att det är den som faktiskt får mig i säng alldeles för sent om kvällarna. Inte så svårt att gissa kanske. Vilken tur att den är på uppdatering då! Då får jag ju massvis av tid över. Speciellt en kväll som denna när jag dessutom slutar 20:00. Världens kortaste dag med världens skönaste schema. Kan det bli bättre?
Inspirationen till att rita har lagt sig lite efter senaste projektet "Quarantine" så nu fick det bli en liten annan stil och faktiskt något egetpåhittat motiv för omväxlings skull. Håll utkik i morgon så ska jag se till att få upp bilden så fort jag lyckas hacka mig in i någon av mina roomies datorer.
Nej, nu blev det visst dags för en spontantrip till mataffären för att köpa nattgodis såhär en torsdagskväll. Bråttom!
SKAKA RUMPA
Nej men se där, hon bloggar ändå! Mobilen måste ju vara något av det absolut bästa som någonsin uppfunnits. Speciellt med möjligheten till internet i den också.
Nu har jag stått på rummet i lite mer än en timme och skakat rumpa som bara den till dansträningen med AG-tjejerna senare ikväll. Jag har fått, som order (och önskemål), från bossen min att skaka rumpa med tjejerna ända sen jag kom hit, så nu jäklar ska det skakas, vickas och rullas på höfterna ikväll!
Uppdateringen av datorn verkar för övrigt gå fint, så jag räknar med att snart få tillbaka min ögonsten i jävligt mycket bättre skick! Och oj oj, vad duktig jag ska vara på att ha struktur i den sen. Ordning och reda.
Nej, nu börjar det bli dags att packa ihopa här och dra sig mot jobbet för att spåna på ännu mer dans. Fast nu med tajta trikåer istället för baggy brallor och limmat linne istället för pöströjan. Kontraster? Yep.
BYE FOR NOW
Vejbystrand 2009.
Jajjemen, nu har jag äntligen lyckats tömma hela datorn så nu är det äntligen dags att lämna in den på lite omformatering och uppdatering. Som jag har längtat!
Ses snart igen!
JAG KLARADE DET!
Blomma. Bild tagen i somras.
Ja, ni läser rätt! Gissa vem som vaknade 07:28 i morse, helt av sig själv? Det trodde jag aldrig igår kväll när jag legat i sängen och vridit och vänt på mig i 30 minuter. Blev nästan lite småchockad själv när jag slog upp ögonen och kollade klockan. Förstår hur många timmar jag har kvar innan jobbet idag i och med detta? Awsome!
FULLPROPPAD DATOR
Baltus von Trassel. Sommaren 2010.
Åh! På bilden här ovan ser ni världens bästa katt, Baltus von Trassel! Jag är faktiskt ledsen, ni andra människor med katt där hemma, men denna katt är faktiskt oslagbar. Har man inte träffat honom vet man inte vad man missat. Jag har inte tänkt på honom speciellt mycket sen jag flyttade hit till Island i höstas då han inte bor hemma hos oss längre men nu när jag fick syn på den här bilden saknar jag honom massor. Han hade allt sina små idéer för sig. For example: Han vägrade dricka vatten ur vattenskålen i köket utan dracknästan bara från ett litet vattenglas som stod på mitt rum framför fönstret. Han tvättade sig skinande ren innan han gick ut och sket sen fullständigt i om han var ren om tassarna eller inte när han väl kom in igen. En gång tassade han glatt ut genom altandörren för att cirka 5 steg senare skräckslaget tassa tillbaka baklänges i samma steg när han insåg att det låg snö på altanen. Han var grannskapets bjässe. Högst i rangordningen. Gick från att vara en högt eftertraktad avelkatt till en livsnjutande bondkatt på bara några månader. Dessutom är han en av få katter som, trots att han är hane, lyckats blivit trefärgad, vilket annars oftast bara berör honor. Jag får helt enketl se till att skriva mer om honom en annan stund, han förtjänar faktiskt ett alldeles eget blogginlägg.
Nehe.. annars då? Ingen tömning av datorn idag heller. Det tar ju en förjävla lång tid att tömma datorn för er som aldrig gjort det innan. Att man har så mycket skit på datorn inser man verkligen i ett sånt här läge, och med tanke på det tänkte jag faktiskt ta och stänga ner här för idag. I morgon ska jag (det finns inget som heter försöka) upp vid 08:00 och fortsätta med datortömningen i och med att jag idag bara hann vara uppe i ungefär 3 timmar innan det var dags att rusa till bussen. Känns sådär att försova sig på "mornarna" här i och med att man inte får speciellt mycket fritid till övers då. Jaja, godnatt på er mina underbara läsare! ♥ Jag LOVAR att det ska bli mycket bättre uppdatering här sen när datorn är fräsch och pigg igen.
Tills dess får ni här ett musiktips som känns väldigt mycket tisdag just nu och som har gått på repeat här sen jag kom hem efter jobbet idag.
Rihanna ft. Eminem - Love The Way You Lie (Part II)
