Dagens Fit Kid workshop fortsatte i stort sett på samma sätt som gårdagen fast i dag var det inte två timmars danspass som under gårdagen. Men ändå danspass! Ni ska bara veta hur mycket jag älskar att dansa. Jag ska lova er en sak nu. Den dagen jag väl bestämemr mig för att flytta tillbaka hem till Sverige igen ska jag se till att bara satsa på mig själv, åtminstone under en period. Gå på dansklasser och bara utvecklas själv som dansare. För jag kände verkligen idag hur mycket jag har saknat att få stå bakom en danstränare och bara få en dans serverad trots att man är lite ringrostig. Samtidigt som det är hur kul som helst att göra egna danser börjar faktiskt idéerna förr eller senare att ta slut och då är det bara skönt att få någon annans idéer till sig istället. Nya steg, nya rörelsemönster och ny musik.

Idag var det Brodway tema. Ni vet, knäppa med fingrarna, flirta med publiken och slänga med håret samtidigt som man håller händerna på höfterna och trippar runt lite på tå. Med andra ord lite mer show än vad jag är van vid. Men vet ni? Jag trivdes som bara den. Att danstränaren sedan kommer fram och berömer mig för min dansstil fick mig att sträcka lite mer på mig och gå därifrån med lite mer självförtroende.

I morgon är det dags igen. Tillbaka till Fit Kid sekten. För det är faktiskt nästan hur man bäst beskriver det. Det är nästan sjukt. Ett från början familjestyrt föreningskoncept där alla inblandade idag istället trånar efter äran för att ha lyckats få Fit Kid större än en vardagsrumshobby. Nåväl, att dansa är kul. Och att höra engelska felsägningar är också kul, se bara på rubriken. Att man sedan får lära sig att man ska lära barn göra chassé innan man lär dem göra salto är också kul. "I don't wan't to teach them salto. First... chassé!". Okej, det säger du? Sista dagen i morgon. Nu taggar vi utgång istället!

Ett tvåtimmars danspass på den så kallade Fit Kid-Workshopen (kort sagt fitness för barn), som jag ska deltaga på under hela helgen, tog kol på mig. Mjölksyran började göra sig påmind i armarna efter ungefär 15 minuters rörelse och efter det är det nästintill svart i minnet. Jag minns att vi dansade, en simpel dans, om och om igen. Först framåt, sen till höger, bakåt och slutligen till vänster men för att göra det lite extra spännande skulle vi självklart avsluta framåt också. Med musik, utan musik, långsamt, snabbt och i två olika grupper för att sedan avsluta i två grupper mot varandra. Ibland undrar jag vad som egentligen hände. Var tog konditionen vägen? När jag så trodde att passet var över för idag insåg jag dock till min totalt slutkörda kropps förskräckelse att det var ungefär en timme kvar på passet. Ajaj. Tack och lov att det skulle bli "lugnare steg" nu då.

20 minuter senare med danssteg i form av knäböj, hopp och rump-shake i nästan dubbelt tempo stod jag inför varje ny genomkörning av koreografin och slog frenetiskt på vänsterlåret för att försöka få igång blodcirkulationen igen. Svetten rann och fokuset började lägga ner. "Nu ska vi bara dansa de två danserna vi gjort idag 2 gånger till!" utbrast danstränaren glatt och höll upp två fingrar för att alla, stora som små, skulle förstå vad hon menade. Fine, det klarar jag.

Vi dansar igenom den "lugna" dansen två gånger innan tränaren springer iväg för att byta låt. Michael Jackson pumpas ut i högtalarsystemet. Dansa igenom koreografin en gång med fronten fram för att sedan snurra vidare till höger och köra den sista av två, trodde jag.. Nej, vi skulle tydligen köra hela vägen runt, det vill säga samma koreografi 5 gånger, i och med att man alltid avslutar en extra gång fram. Vi börjar sedan, efter dessa 5 gånger, göra rörelser till samma musik för att varva ner, vi skakar på armarna och rör på bålen. Tror ni inte då att instruktören plötsligt skriker ut "5..6.. åå.. 5,6,7,8!" varpå samma koreografi tydligen ska genomföras 5 gånger till. Min kropp dog lite inombords.

När så denna sista genomkörning var över började vi tillslut varva ner på riktigt. Vi gick och skakade på axlarna, trampade i takt och klappade händerna för sammanhållningens skull. Allt fortfarande i takt till hetsig taktfast musik. Då slänger Alice ur sig den mest passande kommentaren på hela passet: "Alltså, hon vill ju aldrig sluta dansa! Hon är ju för fan som en jävla kackerlacka!". Och ja, för er som inte var där.. det stämde ganska väl in på hela danspasset. Sjukt kul, men verkligen inte en enda stilla stund på hela passet. Sa jag att jag var svettig?

Jaja, nu ska jag skona er från mer dans-prat, jag vet att ni är vissa som läser här som inte ens har en aning om vad "5,6,7,8" betyder, men jag var bara tvungen att få ur mig det. I morgon är det dags igen och som det ser ut nu kommer jag knappt komma upp ur sängen i morgon. Även lätt koreografi kan ta kol på en, speciellt om man inte tränat seriöst på ett antal månader. Träningsvärken bränner i röven, låren och svanken. Nu dusch, sen sova. I morgon fortsätter Fit Kid äventyret.

Idag var det sol för en gångs skull här på ön och då kan man bara inte sitta inne. Då kryper det bara i hela kroppen. En liten promenad ner till havet med Hannah fick därför bli lösningen på problemet. Idag är Island underbart!

Summer. Ritat på A4-papper. 2H, 7B, 9B. Total arbetstid: ca 8 timmar.

Längtan efter sommar, sol och värme gör sig allt mer påmind här på ön efter att ha varit hemma i påsk och fått uppleva lite annat än vardagen här på Island. Jag längtar efter att få de där spontana rycken, rusa ut mot ytterdörren, bara slänga på sig ett par skor och knycka åt sig cykelnycklarna i farten för att sekunder sedan sitta på cykeln på väg för att möta en vän. Inga vinterstövlar, ingen dunjacka, ingen mössa och inget busskort. Bara ett par skor och en cykel. Inget krångel bara en helt vanlig sommardag i Sverige. Det är något jag ser fram emot otroligt mycket just ju. Sommar!

Om vi kanske ska tala om bilden då. Jag utgick från början, som så många gånger förr, från en tidingsbild. Denna gången var det återigen Eymundsson som stod för tidingen men jag minns tyvärr inte vilken det var idag. Bilden blev aldrig färdig på plats så jag såg till att mest göra färdigt konturerna och skissa upp lite detaljer för att kunna färdigställa den vid ett senare tillfälle. Jag tänkte att jag skulle se till att göra färdigt den under nästkommande helg. Jag stängde igen blocket och slängde ner det i väskan för att rusa iväg till bussen. Sen glömde jag bort den..

Det var först nu under flygresan fram och tillbaka till Island som jag kom att tänka på tecnkingen igen. Därför bestämde jag mig för att slänga upp blocket och pennorna på flygplanet tillbaka till Island för att se till att hålla mig själv sysselsatt i 3 timmar. Trångt. Blocket tog i stort sett upp hela bordet vilket gjorde att pennorna fick se till att balansera på kanten tillsammans med min 7up burk och Pringles chips i några timmar. Eftersom jag inte hade kvar originalbilden från tidiningen bestämde jag mig faktiskt för en gångs skull att köra vidare ändå. Så fel kan det ju faktiskt inte bli.

Trots dessa timmar på flyget inklusive de på Eymundsson någon vecka tidigare blev bilden ändå inte färdig i flygplanet utan det var först idag för någon timme sedan som bilden fick ses som färdig. Solen sken fortfarande efter jobbet vid 22.00-tiden och vårkänslorna satte fart i kroppen. Pennor upp och på med iPoden.. Vóila!


Summer - Detalj 1.


Summer - Detalj 2.

Jajemen, då var allt som vanligt igen då. 5 plusgrader, 14 m/s i vindhastighet och regn som piskar mot fönstret. Party! Idag är en sådan där dag då man längtar hem lite extra mycket. Att gå från 20 grader och solsken i Örebro till detta oväder får en bara att vilja dra ner persiennerna, krypa ner i sängen, dra upp täcket över huvudet och stoppa i hörlurarna i öronen och lyssna på musik som påminner om sommaren.

Ingen, ingen, vill gå ut i det här vädret på riktigt. Visst kan det vara spännande med lite andra väderfenomen än vad man är van vid hemma i Sverige men när man inser att man gått i sidled i ungefär 30-40 meter, för att slippa få regnet inpressat i käften, börjar man faktiskt tröttna.

Jag visste att jag skulle bli nöjd, men jag trodde nog inte att jag skulle bli så här nöjd. Lite sent ute som vanligt på teknikfronten men denna iPod Classic är något av det bästa jag någonsin investerat i. Nu ska jag börja fylla denna skönhet med sjukt tung och bra musik och filmer av olika slag. 160 GB att fylla upp. Det ska jag nog klara.

Där fick ni den, en liten bildbomb på min weekend i Sverige under påsken 2011. Utöver detta finns det självklart hur mycket som helst att visa och berätta om men det skulle ta en evighet att få med allt för dessa dagar gick verkligen i ett. Okej en kort sammanfattning..

Jag landade i torsdags på Arlanda och slängde mig direkt i mammas famn på parkeringen. Därefter bar det av mot Stockholm för att möta upp och fika med pappa och Emma innan det stod shopping på schemat i Forum Nacka. Resten av kvällen spenderades hemma hos farmor och farfar för lite uppdatering och fika innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem till Örebro igen.

Fredagen började sedan med frukost på Java med Emelie och fortsatte sedan mot en liten tur på stan med Lovisa. Sedan bar det av hemmåt för att äta och för att sedan ge sig ut på en liten cykeltur runt Rynningeviken med mamma i eftermiddagssolen. Sedan blev det dags för att fixa i ordning sig inför kvällens uteserveringshäng på Pitcher's med lite vänner. Uteservering gick sedan över till krogröj på Strömpis med lite vänner och herrejävlar vilken lyckad kväll det blev!

Lördagen var sedan vigd åt lite Mariebergs-shopping och iPod-letande men självklart även åt en påsklunch med världens godaste ägghalvor med smak av pepparrot och räkor. Jag lovar er, godare ägghalvor får man leta efter! Där snackar vi njutning för smaklökarna (trots att mina tydligen inte är fullt utvecklade enligt Emelie). Senare mot kvällen blev det även dags för helgens mest taggade utgång. Fullt ös hela kvällen. Lämnad jacka i garderoben. Kebab/pizzakäkande på trottoarskanten. Reklamimitering. Planering inför söndagen.

Så var det då dags för söndag. När jag vaknar en dag efter att ha varit ute kvällen innan och kollar på klockan lyckas den nästan alltid vara runt halv åtta. Jag vet verkligen inte varför, men det verkar som att min kropp tydligen vill kolla så att jag fortfarande lever och dessutom alltid göra mig påmind om att man bara har sig själv att skylla för hur man sedan kommer må resten av dagen. Hur som helst. Det tog ett tag att komma ur sängen om man säger så. En inplanerad promenad med en gammal jobbkompis vid 10-11 tiden fick därför vänta till strax efter 12. Efter 2 timmars hund- och cykelpromenerande genom centrala Örebro i sommarvärmen samt glassätande i solen (även för hans gigantiska hund) kom jag sedan hem med massa ny energi och det började bli dags för att ladda om inför kvällsgrillning med mamma och Emma. Maten smakade svensk sommar och en liten powernap på filten där i kohagen gjorde att livet kändes alldeles underbart! Jag älskar sommar i Sverige. Att mamma sedan på något konstigt sätt lyckas åka baklänges ned för backen någon meter på cykeln innan hon sedan ramlar ihop i gräset fick avsluta denna underbara dag med ett långt och härligt skratt.

Sen hade vi då den tyngsta dagen av dem alla. Måndagen. Har man haft ungefär 4 underbara dagar i Sverige med sommarvärme i april, träffat familj och vänner konstant kändes det faktiskt sådär att åka tillbaka till ett land i 5 plusgrader, regn och storm. Det var inte många glada miner på det där planet tillbaka kan man väl kanske säga. Dock var det turligt nog solsken när vi väl landade på ön och skönt var väl ändå det. Succesiv avvänjning är nog den bästa lösningen.

Hur som helst så vill jag nu bara passa på att tacka alla som jag träffat denna helgen. Tack för allt! Helgen kunde inte ha blivit bättre. Nu sitter jag återigen här på Island med massvis av ny energi och börjar redan räkna ner tills i sommar då jag kommer hem på semester igen. 30 juni till 31 juli. Boka in de datumen. Då är jag nämligen tillbaka i Sverige igen. Biljetterna är bokade och betalda. Cirka 70 dagar kvar. Ungefär 2 månader, cirka 9 veckor. Nu börjar nedräkningen!

En halvtimmes väntan på bussen alldeles själv nere i hamnen i Hafnarfjörður tidigt i morse runt halv fem var ruskigt rogivande med tanke på hur tomt det var på gatan. Det enda som egentligen bevisade att jag inte var helt ensam på ön var taxibilarna som antagligen skjutsade hem folket som varit inne och röjt i Reykjavik. Bortsett från de snabbt passerande taxibilarna var det nästintill knäpptyst i hamnen och man kunde höra hur vågorna tyst slog mot stenarna.

Jag vet inte riktigt vad det var, men jag fick verkligen en sådan där charter-känsla i hela kroppen där jag stod och huttrade i väntan på flygbussen i gryningen. Antagligen var det nog lugnet och tystnaden som påminner om hur man på semesterna står utanför hotellet en varm sommarkväll och väntar i en sovande stad på bussen mot flygplatsen. Eller så var det säkert bara för att allt utspelade sig i hamnen bland gatulamporna och havet som gjorde att jag kände mig lite extra charterinspirerad. Hur som helst.. Soliga dagar, varma och sena nätter. Är det kanske sommaren som är på ingång? I Stockholm var det strax runt 20 grader när jag klev av planet så jag skulle nog svara "ja" på den frågan.

Nu har jag 3 proppfyllda dagar framför mig i Sverige så vi hörs när jag är tillbaka på ön igen om jag inte får ett skrivbegär och uppdaterar er lite ändå. Oavsett, sköt om er vänner. Vi hörs snart igen!

Då kör vi! Ingen sömn och segdragen packning tills nu, klockan 04:20. Ska bli skönt att komma iväg till flyget och få sjunka ner på caféet och äta lite frukost innan planet lyfter. Vi ses klockan 12:45 i Sverige! Mot Svea Rike!

Allt som behövs: En kofta, Ett par skor, ett par shorts, lite godis, Heilsusafi och boken "Aldrig Fucka Upp".

Jajemen, här är det som vanligt nattpackning i full gång. För vet ni vad - i natt flyger jag tillbaka till Sverige för en weekend under påsk! Jag längtar så fruktansvärt mycket efter er alla där hemma. Dagen har i stort sett bara varit en enda stor nedräkning tills det att taxin kommer och hämtar upp mig här utanför lägenheten och skjutsar ner mig till flygbussen tidigt i morgon bitti. Bäst av allt? Klockan 12:45 i morgon står jag med fötterna på svensk mark och får förhoppningsvis lite svensk vårvärme att se fram emot. Man tröttnar lätt på väderväxlingarna här på ön. 4 proppfyllda dagar i Sverige ska utnyttjas til max. Nu kör vi.. tänkte jag säga. Först måste jag som vanligt bata ta tag i den där sega utdragna packningsprocessen. Äsch, på med kvällens musik så ska det nog gå lika fort som vanligt. Vi ses snart Sverige!

Rihanna ft. Lomaticc, Sunny Brown, Baba Kahn - Rude Boy (Culture Shock Remix)


Kid Cudi - Boom Boom Pow (Remix) ft. The Black Eyed Peas

Helgen bjöd på säsongens sista tävling för seniorlaget och ena juniorlaget. 6 veckor fyllda av tävlingar varannan helg sliter på krafterna men oavsett hur slut man är har man alltid lite energi sparad kvar till sista avslutningsfesten. Sen är det okej att kollapsa. Att man sedan får spendera kvällen med ett gäng partysugna gymnaster som haft dryckesuppehåll under hela denna perioden (och ett antal veckor innan) gör ju bara hela grejen mycket bättre. En sjukt lyckad kväll som slutade med röj downtown på Austur och hemkomst runt 04:30.

Hur vi sedan mådde dagen efter är dock en helt annan historia..

Kände att jag kanske skulle ta och berätta för er vad jag gjorde i helgen, det vill säga i lördags, veckans enda lediga dag. Johodå, vi gick upp tidigt, åt frukost hemma och traskade glatt iväg till bussen i vårvärmen. Siktet var inställt på Eymundsson. En bokbutikskedja, med fik och låneböcker/tidningar att titta i. I väskan låg ritblocket och pennorna nerpackat och jag kände faktiskt ett litet sug efter att rita.

Jag skojar inte när jag säger att vi sen kanske satt där i 3-4 timmar och bara fikade, pratade och ritade. Grannborden fylldes med familjer, en grupp vänner, och olika par. Alla var där för en bra stund och för att njuta och koppla av. Dessa grupper av människor hann sedan lämna sina bord och nya par fyllde upp borden runtomkring oss. Efter att sedan ha suttit hängandes över en och samma teckning och skuggat ut blyertsen på pappret i ett antal timmar, samtidigt som människor kommit och lämnat borden omkring oss, upptäckte jag till mitt missnöje att synen inte var den bästa. Men det är väl så det blir. Vänjer man ögonen att fokusera på kort avstånd protesterar de uppenbarligen om man sedan plötsligt vill ha hjälp att se längre än 50 centimeter. Jag kunde seriöst inte se på håll utan att bli yr efter dessa timmar och oturligt nog höll detta även i sig långt in på kvällen. Men det är det värt, jag har ju efter detta en ny teckning på gång och dessutom massvis av ny inspiration. Tack och lov att det la sig tillslut.

På bilderna ovan ser ni en bok jag hittade precis bakom vårt bort i bokhyllan. Africa, The Future of Fotball. Den ser inte speciellt mycket ut för världen vid första anblicken men när jag väl började bläddra i den fängslades jag bara mer och mer för varje nytt uppslag. En bok med underbart fina bilder på Afrikas fotbollskultur. Man fick se allt från proppfyllda läktare under VM 2010 till enmanna spel i form av ett litet barn på en savann med en hemmagjord fotboll av plastnät och palmblad. Jag vet inte riktigt vad det var exakt som gjorde att jag påverkades så starkt av denna boken men det gick kort sagt verkligen att se och känna storheten i fotbollen, hur den verkligen är en sport av glädje där allt som behövs egentligen bara är en boll.

En minnesvärd bild som jag bara måste berätta om var en där ett gäng pojkar i tonåren spelade fotboll på en gräsplätt där gräset var så pass nedtrampat att det snarare såg ut som en lerplan än en vanlig fotbollsplan. Inga kantlinjer eller ordentliga mål gick att se och på sidan om satt männsikor och tittade på. Pojkarna sprang barfota på planen och jagade den slitna bollen i gräset. Kvällen var på ingång. Sen har vi då det intressanta med denna bilden i form av en åsna. En åsna som i lugn och ro låg och vilade sig mitt på planen, helt ointresserad av matchen som pågick i full gång runtomkring den. Den var uppenbarligen trött och la sig därför ner för att vila. Precis som det är meningen att man ska göra.

Men vad var det då som egentligen fick mig att reagera på denna bilden så pass starkt som jag ändå gjorde. Jo, det avr att allt verkade så naturligt och harmoniskt. Människan och djuren delade på naturen och platsen för spelet. Pojkarna accepterade att åsnan låg där och åsnan accepterade att matchen var i full gång runt omkring den. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det var verkligen en fängslande bild. Till en början ganska komisk men tänkte man efter en liten stund blev den så mycket mer än bara en rolig bild. Den fångade upp åskådaren och fick en verligen att följa med till platsen där matchen utspelade sig. Ni måste se den för att förstå.

Måndagsförmiddagen spenaderades väl. Storstädning på Suðurhvammur 7! Vädring, dammsugning, skurning, ihopplock och världens bästa musik på i bakgrunden. Här har ni ett litet smakprov på dagens guldkorn i just musikväg. Chipmunk - Flying High. Förjävla bra!

I morgon, lördag, är det så återigen dags för veckans enda lediga dag i veckan! Därför känns det nu återigen som en vanlig fredagskväll här hemma. Chipsen och mineralvattnet åts och dracks bara upp till hälften, myslinnet åkte på så fort jag kom innanför dörren och underbart bra musik strömmar ur mina högtalare. Tröttheten börjar bli ganska svår att ignorera så för en gångs skull tänkte jag faktiskt försöka somna innan 01:30.

Morgondagens ledighet ska firas med lite förmiddagsmys på Eymundsson med mina homies. På schemat står det: titta i tidningar, fika, umgås, snacka skit och rita. Därför vill jag somna snart så jag för en gångs skull kan hålla mig pigg och glad en hel dag. Ledighet är nämligen ett sällan skådat begrepp här och fritid är nästan ännu mer sällsynt. I filmklippet ovan har vi dock ett par killar med kanske lite väl mycket fritid och riktigt så skulle jag nog inte heller vilja ha det. Lagom är lagom!

Och vet ni vad, nu är det bara 13 dagar kvar tills det att det blivit dags att packa väskan och sätta sig på flyget hem till Sverige under några dagar i Påsk! Nu börjar nedräkningen.

Nej, nu har det varit några shoppingfyllda veckor här på Island så nu tänkte jag faktiskt för en gångs skull visa vad det är jag har fyllt på med i garderoben. Som det går att se på bilderna nedan är det allt ifrån jeans och nagellack till en byxdress i fleece från Cintamani och ytterligare en ugglering. Jag är dock ledsen att behöva säga det men för er som bara läser modebloggar och håller utkik efter "dagens outfit"-bilder är det här det närmsta jag någonsin kommer komma den genren. Sorry, men mer än så här blir det inte. Så njut nu av mina fina egenfotade och ihopklistrade bilder för detta är once in a lifetime!

Vårens hetaste accessoar är här för att stanna! Tutthalsduken. Bara att slänga runt halsen då det är lite kyligare utomhus. Kombineras snyggast ihop med ett par slita jeansshorts, ett vitt löst instoppat linne, solbrillor, ett par orangea pumps med matchande nagellack och läppstift. Believe me, det här kommer bli vårens hit. Tummen upp!

Här snackar vi om en ny sjukt bra låt och video! Herrejävlar vilken guldkombination. Njut människor, njut!

Här ser ni mitt nya tillskott i klocksamlingen. En svart klocka från Skagen Denmark som jag slog till på här på Island idag. Då har den stackaren fått legat bakom kassan i säkert 1,5 vecka i väntan på min lön. What? 1,5 vecka? tänker ni. Men det är så det funkar här på Island. "Ingen brådska, vänta in lönen du så lägger vi undan den till dig så länge bara". Underbart!

Jag är sjukt nöjd då jag varit på jakt efter en svart klocka länge nu men kräsen som jag är har det inte direkt gått fort framåt. Jag vägrade köpa en sådan där plastig svart klocka med plastbitar till länkar. Ni vet en sådan där klocka som finns i massa olika skrikiga färger idag. En sådan klocka som alla små fjortonåringar införskaffar från Bik Bok för att ha och matcha till "dagens outfit"-bilderna på sina bloggar. Neee.. det är verkligen inte något som faller mig i smaken! Tur då att Skagenklockan gör det. 100% Carolina! Sen att man får lägga lite extra pengar suger ju såklart men samtidigt känns det att det är en ordentlig klocka som jag kommer behålla för resten av livet. Då är den definitivt värd var enda krona.

Ni vet alla låtar jag har lagt upp som inspiration och bara för att de är så jäkla bra är verkligen den musiken som får mig på bäst humör. Igår var vi till exempel ute för att äta tillsammans, jag och min lägenhetsfamilj plus Adde och Malin. Efter att ha avnjutit både varmrätt och efterrätt på en pub bestämde vi oss för att dra vidare till ett annat ställe och ta en drink eller två för att sedan dra vidare till Olivers för att ta ytterligare lite att dricka och sedan röja på dansgolvet. Kvällens första och bästa danslåt utgjordes av "Down On Me" med Jeremih och åtföljdes sedan av "Black And Yellow" med Wiz Khalifa. Kunde det ha börjat bättre? Ungefär 2 timmars ass-shake senare bestämde vi oss för att den isländska partylåten #1 "Til Í Allt" fick avrunda kvällen och sätta punkt för en sjukt härlig utekväll.

Här har ni ytterligare en sjukt bra låt att lyssna till om ni får tråkigt. Enjoy!

Lil Wayne ft. Kevin Rudolf - Spit In Your Face


By the way, appropå musik, har jag för övrigt insett att jag verkligen avskyr låten "Grenade" med Bruno Mars. Herrejävlar. What's the deal with that liksom? Värre smör får man väl ändå leta efter?

Tacka vet jag Lil Wayne, Eminem och Wiz Khalifa! Där snackar vi bra musik.

Ser ni!? SER NI!? Det här är den störa och sjukaste regnbågen jag någonsin sett! En regnbåge som bredde ut sig över hela Hafnarfjörður under några minuter i förmiddags. Jag måste faktiskt erkänna att man känner sig ganska liten när man står inför sådana här naturfenomen. Speciellt en sådan här regnbåge som verkligen breder ut sig över ett så stort område som denna gjorde. Färgerna var helt underbara och jag blev alldeles paff över hur skarp den var från ände till ände. Det är nog inte ofta som man får uppleva en sådan mäktig regnbåge i sitt liv. Tack Island!

Förresten, är det bara jag som blir oerhört nyfiken på huset på nedersta bilden? Vad finns det där egentligen och vilka hemligheter gömmer sig innanför väggarna? Det ska ju tydligen finnas en skatt vid varje regnbåges ände.

Är det kanske där han bor, min drömprins?