Stekkjastaur. Den isländska tomten den 12 december.

Dagens isländska tomte heter Stekkjastaur och är tomten som ser lite särskild ut med träben som brukade suga mjölken ur tackorna. Detta hyss gick dock i allmänhet illa på grund av träbenen.

Här på Island har jag nyligen fått lära mig att man inte bara har en jultomte som vi har hemma i Sverige, utan här på Island har de hela 13 tomtar som kommer fram en och en från och med den 12 december. Efter det kikar de sen i tur och ordning in en och en varje dag fram till julafton för att sedan efter julafton återvända i samma ordning som de först kom.

Enligt sägnen bodde tomtemor och jultomten vid namn Grýla och Leppalúði uppe i bergen tillsammans med sina 13 barn, tomtarna. Tomtemor sägs vara stor och ful och sägs gilla kött från olydiga barn medan tomtefar däremot sägs vara mycket mindre och dessutom trevligare. De 13 barnen, tomtarna, är därför de som kommer ner till bygden när de nalkas jul. Men bara under natten när det är mörkt.

Nuförtiden är tomtarna ganska givmilda men förr i tiden var även de elaka samt skrämdes och bråkade. De sägs faktiskt än idag vara lite stökiga och bråkiga. De stjäl bland annat mat, stör och smäller i dörrar och tar stearinljus. Däremot kommer de numera alltid med paket till barnen. I alla fall om barnen varit snälla. Här på Island vet alla barnen vad de ska göra från och med den 12e december fram till julafton: Sätta en sko i fönstret. Förhoppningsvis har sedan dagens tomte satt ett paket i skon. I alla fall om man varit snäll. Har man varit olydig eller dum får man verkligen inget paket utan då trycks det istället ner en potatis i skon.

Efter julen far tomtarna sedan tillbaka upp i grottan bland bergen där ingen kan se dem. En per dag. Den tomte som kom först återvänder först och sedan återvänder de i tur och ordning till och med trettondagen.

Det är på grund av denna lilla isländska histora som ni hädanefter därför kommer få läsa ett kort inlägg per dag om dagens tomte. Hoppas ni hänger med! 

Väckarklockan ringer och jag öppnar försiktigt ögonen. Det är kolsvart ute. Inte en enda tendens till att solen är påväg upp. Jag snoozar i ungefär en halvtimme innan det tillslut knackar lite försiktigt på dörren. Det är Sonja som undrar om vi som vanligt ska kolla på julkalendern tillsammans. Jag sätter mig upp, sträcker mig mot chokladkalendern som följde med hemifrån Sverige och trycker i mig dagens chokladbit i form av en liten julbjällra. Sedan virar jag in mig i täcket, sätter på mig duntofflorna och tassar sedan ut i vardagsrummet och kryper ner i soffan bredvid de andra tjejerna i lägenheten. På köksbordet står ett fat med tända ljus. Sonja har fixat i ordning frukost till sig själv som står och doftar gott på vardagsrumsbordet. Riktigt morgonkänsla. Nyvaken, kolsvart ute och fortfarande inne i den där djupa sovandningen. Julkalendern är underbar i år. Julkänslan bara pirrar i hela kroppen och jag påminns om att det snart är dags att åka hem till Sverige igen för att träffa mina nära och kära under några dagar under julledigheten.

Det är bara ett problem. Denna "morgon" som jag pratar om betyder inte klockan 06.32 utan snarare klockan 09.45 här på Island och när julkalendern väl är färdig och frukosten tillfixad uppäten är det inte mycket kvar av dagen eller soltimmarna innan jobbet snart drar igång. Nu har dagen dessutom lyckats gå ytterligare en timme så nu är det verkligen dags att sätta fart om man vill få några timmar dagsljus innan jobbet.

Jag måste faktiskt erkänna att det känns lite skevt att åka till jobbet i solnedgången när klockan är strax efter klockan 14. Men det är fint.


Morgon över Reykjavik.

Chain. Ritat på A4-papper med kolkritor.

När bilduppladdningen går sådär och internet hänger sig var 4:e minut orkar jag inte traggla mer med att ladda upp resten av bilden som jag gav er en preveiw på för någon vecka sen. Därför får ni istället se denna bilden som jag slängde ihop snabbt en kväll i våras när jag införskaffat lite nya kritor, pennor, papper och så vidare. Här testade jag att använda kolkritorna. Ruskigt kul men det är en lång väg kvar innan jag kommer känna mig helt nöjd. Sen är det ju, oavsett med vad, alltid kul att skapa bilder med händerna!

Igår blev min stickning färdig och här nedanför har ni resultatet. En mörkgrå stickad halsduk i världens skönaste material. Om jag är nöjd? Japp!


Stickad Halsduk. Ungefär 9 timmars jobb.

Dagens jobb var annars helt okej idag. Jag tränar som vanligt småkillarna på måndagar och en ung tjejgrupp där det idag blev en del drama mot slutet av träningen. Här i Stjarnan på Island har de infört en viss rutin där alla barnen på ett eller annat sätt säger hejdå till tränaren innan träningen är slut för att dels visa denne respekt men också bara av ren artighet. När vi då upptäkt att en tjej rusat ut före alla andra tjejer (som alltid stannar kvar och säger hejdå) bestämde vi oss för att idag ropa upp dem en och en så att de fick komma fram och säga hejdå. Detta var något vi faktiskt hade planerat sen lite mindre än en vecka tillbaka och planen var att ropa upp denna tjej sist för att hon verkligen inte skulle få chansen smita ytterligare en gång. När så alla tjejer ropats upp en och en och fint kommit fram och klappat våra händer står hon så kvar sist framför oss. När hon så också tillslut får sitt namn uppropat kliver hon ett steg fram, knyter händerna över bröstet och ger oss en ursinnig blick innan hon sedan totalt respektlöst, utan ett enda ord, vänder ryggen mot oss och börjar gå därifrån.

Vi ropar efter henne att stanna men hon hör tydligen inte utan fortsätter gå mot omklädningsrummen. Vi tar i lite mer, höjer rösten och tänker "nuså, nu stannar hon säkert". Inget händer. Vi ryter till ordentligt och säger åt henne att "stanna, stoppa och vänta". Ingen reaktion. Tillslut springer vi nästan efter henne, skriker hennes namn, lägger på den argaste tonen vi har och får på köpet även vissa delar av övriga grupper i hallen att stanna upp och undra vad som egentligen pågår. Men inget.

Hon springer ut genom hallen och det är då jag fullkomligt kokar över. Jag vet att det bara är ett barn, men ändå, hon visste trots allt exakt vad hon gjorde och det stör mig något så fruktansvärt. Jag kokade verkligen och slängde mig därför på mattan och tog tre djupa andetag innan jag sen gick efter Alice in till omklädningsrummet.

I omklädningsrummet hade tjejen sprungit in på toaletten och låst in sig. Utanför stod Alice och väntade och bad mig att hämta en ren islänning som kunde prata ordentligt med henne är jag väl kom in i omklädningsrummet. Medan jag sprang på jakt efter en islänning gick tjejen tydligen ut, satte på sig kläderna och började springa mot dörren när Alice fick tag i hennes arm. Tjejen började då skaka sig loss och ramlade tydligen ner på golvet i en skohög som fick henne att snubbla. Då kan man ju bara inte hålla sig från ett litet leende. Tillslut, efter en stunds prat, fick vi trots allt som vi ville. En klapp på händerna och ett isländskt "hejdå". Hur svårt skulle det vara? Hon kunde ju bara ha klappat oss på händerna på en gång så hade vi sluppit allt detta som kom efter.

Då är ju frågan vad man gör åt en sådan här sak? Jo, man avreagerar sig ju såklart på sin vänner istället. Jag säger då det, stackars vänner idag. Jag fullkomligt bara kokade över av ren ilska. Jag vet självklart att det bara är ett barn, men vafan, det finns faktiskt en gräns och när den gränsen sprängs kan man bara inte rå för vad man känner. Min gräns sprängdes ganska rejält idag. 
  
Nog om detta. Jag har för övrigt förhoppningsvis en ruskigt god nyhet att berätta inom några dagar. Det är en grej som vore så jäkla kul om allt nu går som det ska. Det är dock inte helt säkert än. Fast jo, ändå lite. Det tror jag nog. Eller? Äsch, jag berättar mer när det är helt färdigt istället! Känns tråkigt att bli allt för glad innan allt är helt färdigt. Stay tuned!

Stickning. Pågående projekt.

Bilden ovan är en ganska tydlig och enkel förklaring på vad jag gjort under de senaste 7 timmarna. Stickat. Kanske oväntat men jäklar vad kul det är att kunna skapa något alldeles eget! Jag kan verkligen inte släppa det nu. Så i morgon blir det till att gå upp i tid på morgonen och knåpa ihop lite fler varv för det vore så kul att få klart den under veckan. Räkna med en bildbomb sen när det blir klart.

Dagen bjöd bland annat på en trip till IKEA, JYSK och islands motsvarighet till K-Rauta för lite julpynts-jakt. Jag kom hem med massa ljus från IKEA och sen en lite annat smått och gott från de andra ställena. Dagens bästa prylköp var ändå min nya fönsterlampa i form av en guldängel såhär till de mörka mornarna, dagarna och nätterna. En sådan ängel har jag haft i mitt rum sen jag var liten (fast vit istället för guld) och som jag fortfarande ser till att hänga upp i fönstret när det är juletid. Det var det första som åkte upp på rummet sen när jag kom hem och den fick verkligen hela julstämningen att stiga till max. Jag trivs så himla bra på mitt rum just nu och älskar verkligen att vara här! Ska däför försöka borra upp gardinstången snart och hänga upp gardinerna och sen ska jag slänga upp lite bilder här så ni får se hur fint jag har fått det på mitt rum.


Julängel. Gamla vanor ska man inte bryta oavsett om det handlar om en lampa eller något annat.

Dagens HÖGSTA höjdpunkt var ändå att IKEA hade flertalet flaskor julmust på lager som jag blev stolt ägare till. 6 flaskor slängde jag upp på rullbandet tillsammans med ett paket singoalla kex, juleskum, en liten chipspåse och en maraboukaka. Ja, jag kan hålla med om att det kanske inte ser värst nyttigt ut men det ska få räcka hela tiden tills det att jag åker hem om en sisådär 17 dagar. Det ska nog gå. Fint har jag det i alla fall på rummet, det är viktigast just nu.


Julmust. Äntligen!

Timbuktu. Sveriges stolthet.

Sitter just nu i sängen och lyssnar på P3 Hiphop genom webbradion med Timbuktu vid mikrofonen. Jag bara undrar, hur härlig är inte den mannen egentligen? Riktigt jäkla härlig skånska och så gör han musik, bra musik på skånska. Sen är det heller inte vilken musik som helst utan just hip hop. Hip Hop som jag bara älskar! Jag vet inte riktigt vad det är jag faller för i just denna musikstil men det är något speciellt med det som bara fångar mig på en gång. Det är råare än annan musik och så kan man ju bara inte låta bli att känna sig lite cool när man siter och diggar med i en låt som bara är för grym med härliga beats och skön text. That's me.

Åter till Timbuktu och hans alldeles underbara musik. Mannen med musiken som fångade mitt intresse för en sisådär 3-4 år sen. Härliga svenska texter som inte hakar upp sig på orden eller innehåller sådana där uppenbara rim där frasen "varje dag" är den absolut värsta frasen jag vet. Det känns som en sådan där fras som man bara slänger in när man inte kommer på något annat. Typ "Det ska alltid vara du och jag, varje dag", det känns verkligen bara som en utfyllnadsfras för att man inte orkade leta vidare i ordlistan. Timbuktu däremot.. Helvete! Rim på rim på rim och ja, han skippar faktiskt "varje dag"-frasen. Tack och lov.

Jag var och såg honom live på Tivoli i Helsingborg för en sommar för ungefär en sisådär 3 år sen och ja, är man bra live så är man helt klart en bra musiker. Temat kändes som karneval och pulsen steg snabbt samtidigt som den härliga skånskan pressades ut genom högtalarsystemet rakt in i mitt hjärta. Jag var helt såld. En sådan glädje på scen där varje nummer är något unikt i sig är verkligen ren glädje och riktigt örongodis. Jag kommer faktiskt på mig själv att sitta och le lite smått till minnet av detta nu när jag skriver detta.Tills dess att jag nu får chansen att se honom live igen tänker jag nu vara en trogen lyssnare på P3 Hiphop på tisdagar mellan klockan 21 och 23. I alla fall tills dess att programmet tydligen ska läggs ner i början på januari 2011. Toppen.. "Det handlar framförallt om att vi måste morderinsera tablån", vad är det för en anledning?

Sen är det ju snart dags igen för förra årets bästa radio- och tv-program, Musikhjälpen, att göra fet comeback den 13 december. Sen håller sändningarna på nonstop i 144 timmar till och med den 19 december. Syftet är att samla in pengar för att motverka trafficking samt handel med barn och det gör man genom att människor får önska valfri låt samtidigt som de skänker 50 kronor per önskning. Så ja, detta evenemang är både till för en rusikgt god sak samtidigt som vi får höra sjukt mycket bra musik under tiden. Kan det bli bättre? Ja, det kan det. Gissa vem som är en av årets tre programledare? Timbuktu.

Svårt att koppla av, så man byter problem. Går dit de lyser med Sisyfos sten.
Så se dig om, innan färgerna falnar. Njut av din tur på berg och dalbanan!
Timbuktu - Ta De Lugnt