SPRÅKKURS
Paris, je t'aime. Poster.
Kvällen har nyligen bjudit på en intensivkurs i franska och isländska i form av filmen Paris, Je T'Aime. En film på två timmar uppdelad i 18 olika delar. Delar som är helt oberoende av varandra och delar som bara innehåller kärlek. Kärlek som visas på just 18 olika sätt. Filmens alla delar är regisserade av 18 olika regissörer och innehåller flertalet kända skådespelare såsom exempelvis Juliette Binoche, Steve Buscemi, Willem Dafoe, Gérard Depardieu, Emily Mortimer, Natalie Portman och Elijah Wood. Räkna inte heller med att någon av scenerna är den andra lik. Varje histora har sin egen början och sitt eget slut. Ibland tungt, ibland glatt och ibland bara förvirrande. Bra var den i alla fall!Jag inledde kvällen med att säga "ja men då kan jag ju bara kolla några klipp och sen går jag och lägger mig i tid för en gångs skull". Vem tror ni sedan satt fastklistrad i två timmar framför denna film? Mhm..
De flesta scenerna utspelades på franska och inte vilken franska som helst utan sådan där konstnärlig fin franska som jag egentligen bara ser fram emot att lära mig i framtiden. Vissa scener utspelades även på engelska och så hade vi också en scen med franskans motsvarighet till svengelskan. Inte nog med detta var texten till filmen självklart inte på svenska utan på isländska. Förstår ni att mitt huvud därför är totalt sönderpepprat med ord, fraser och stavningar just nu? Hur som helst kändes det ändå som en bra film och jag tror att jag förstod mer och mer ju längre in i filmen vi kom. Då syftar jag dock såklart inte på franskan utan på isländskan. Jag måste ju säga att det är sjukt häftigt att kunna läsa texten sådär på isländska och faktiskt inse att man förstår vissa ord och fraser efter en ungefär 3,5 vecka här på ön. Visserligen förstår jag inte mycket, men ändå. Det är inte helt dött i skallen i alla fall!
Nu är klockan återigen alldeles för mycket men jag kände verkligen att jag var tvungen att skriva och tipsa om denna filmen innan jag lägger mig för att sova. Jag har nämligen en tendens att glömma bort filmer ganska snabbt när eftertexterna rullas upp. Så detta var för er skull, ni som läser min blogg.
JULBAK PÅ SUÐURHVAMMUR 7
Helgen har gått otroligt snabbt och från att ha kännt "Vad härligt med långhelg!" i fredags kväll, sitter jag nu redo för en ny jobbvecka här på måndagsmorgonen. Fredagskvällen blev jättelugn med en isländsk film tillsammans med Sonja. Lördagen innebar sedan barnvaktning mellan 8-12 och städning, diskning och planering inför kvällens partaj och så själva partajet också såklart! Vi var ett härligt gäng på ungefär 8 personer här i lägenheten som sedan någongång runt midnatt började dra oss in mot stan för att dansa loss på nattklubben Oliver. Runt klockan tre började det dock bli dags för hemgång för oss som skulle upp och vara med på juluppvisningen på söndagen. Söndagens uppvisning gick bra och vi lyckades dessutom komma hem i lagom tid till första advent.
Första advent innebar julbak här i lägenheten och med julbak menar jag knäck med polkagrisbitar i och så självklart lussebullar i massvis av former. Efter att vi ungefär halvvägs in i degen insåg att vi endast skulle få ihop en sisådär 2 lussebullar per person bestämde vi oss för att göra så kallade lussebulls-snacks av halva degen! Det ville säga lussebullar som i degform endast fick väga någonstans mellan 15-20g. Sagt och gjort, tror ni inte att någon bränner snacksen i ugnen sen då? Ja, inte var det jag i alla fall. De jag hade koll på lyckades faktiskt bli nästintill perfekt gyllenbruna!
Lussebullar. Nygräddade.
Fikat avnjöts sedan tillsmmans med lite varm choklad till ett stort brinnande rött blockljus vid köksbordet. Mysstämning maxades också med en härlig spellista på Spotify med julmusik. Kunde knappast bli en bättre advent hemifrån. Men sen är det ju en annan grej. Julmust. Gissa om jag saknar julmust!? Julmust finns inte på Island och det var kanske därför som Micke sent igår kväll bestämde sig för att lägga ut vår adress på Facebook med en önskan om att någon skulle skicka oss några flaskor. Så kom igen nu folket, Island behöver julmust!
Nu väntar jobb och uppgång ur sängen som jag slocknade i igår kväll efter att ha sett ungefär halva filmen UP. Hannahs dator la nämligen av här under helgen så nu är hon i stort behov av sällskap om kvällarna vilket gör att man får ställa upp som vän och kika på sådana filmer för att hålla henne sysselsatt. Jajjemen, livet på Island är tufft utan dator.
SLEEPING BEAUTY
Sleeping Beauty. Ritat på A4-papper.
Tänkte nu bjuda på en av mina favoritbilder som jag gjorde för snart två månader sen. Tänk vad skönt det var att vara barn. Inga bekymmer. Inga måsten. Ingen stress. Dagarna gick långsamt och du hade alltid någon annan som skötte och hade koll på ditt liv, en beskyddare. Ofta en vuxen människa. Det är väl så det egentligen är menat att vara. Barn borde få vara barn så länge som möjligt. De ska inte behöva växa upp i ett samhälle med stress och en massa måsten. Barn är barn, de växer också upp så småningom och får ta itu med det då. Men tills dess borde dessa små individer bara få vara just barn medan det är vi äldre som sakta men säkert hjälper dessa framåt i livet.
Sleeping Beauty. Detalj.
VULKANUTBROTT!
Vulkanutbrott.
Blev bara tvungen att visa hur det såg ut några minuter efter att jag fotade bilden till föregående inlägg. Myssstämningen dog ganska snabbt.
SPEGELGLÖMMNING
Juleljus. 1.535 kronor på IKEA.
Idag shoppade jag för exakt 25.685 kronor på IKEA. Det sved lite i plånboken om man säger så. Men lönen kom ju igår från sista månaden på jobbet hemma i Sverige så det räckte gott och väl. Ett propert överkast för 1.290 kr, en golvmatta för 1.590 kr, två filtar för 795 kr styck, en taklampa för 895 kr och sen två block- och ett klotljus plus några underliggande fat för sammanlagt 1.535 kronor. Glassigt! Shoppingdagen resulterade även i ett par datahögtalare för 4.495 kr från det Isländska Elgiganten. Yeah, fattar ni vilket fett ljud man får för de pengarna! Efter en dag som denna borde därför låten som jag tipsade om igår byta text till: Glida runt, hänga runt, BRÄNNA pengar! För det är så jag gör det.
Jag tänkte att jag skulle slänga upp lite bilder på hur mitt rum blev efter allt nyinförskaffat men då gardinstågen inte kommit upp än väntar jag med det så att det ser lite mer ombonat ut. Sen ska ni allt få se! Trots att gardinerna inte kommit upp än är det dock redan sjukt fint på mitt rum och jag trivs hur bra som helst. Dyrt och stiligt. Precis som jag vill ha det. Det enda som saknas efter det är en liten blomma möjligtvis. Självklart en över tusenlappen, vad tror ni egentligen om mig?
Ett besök till IKEA fick mig att känna mig hemma och jag gick runt och smålog mest hela tiden. Att sedan dessutom få köpa grejer för att göra det fint hemma är ju hur kul som helst. Väl hemma smälldes grejerna upp fort som fan innan det sedan var dags att åka vidare till jobbet. Tror ni inte att vi mitt i allt upptäcker att vi glömde speglarna i kassan? Speglarna för hela 2.490 kr. Pengar som i och med detta i stort sett bara brann upp. Bortkastade. Bortglömda och rakt ner i Ingvar Kamprads ficka. Men vad gör det. Jag är ju tätast på Island!
Jag tänkte därför, i och med detta, starta ett nytt begrepp här på Island. Inte spruta champagne. Inte vaskning och inte heller tänker jag inte köpa 100 hamburgare för att sedan bara äta en. Jag vet att jag har mycket pengar på kontot, så det är lugnt, jag måste bara visa det för männsikorna omkring mig på något annat sätt än Stockholmsbratsen. Jag måste visa att pengarna bara flödar in på mitt konto och det är där spegelglömmningen kommer in. Och inte spegelglömming av vilken spegel som helst. Nej, det måste vara en för just 2.490 kr. Okej. Såhär tänkte jag att den nya trenden ska gå till.. För jag sätter trender, det vet ni..
Regler för Spegelglömmning:
- Köp en spegel för 2.490 kr.
- "Glöm" den i kassan.
- Åk hem. Bränn någon liter bensin på vägen.
- Åk sedan tillbaka och hämta en ny. Glöm heller inte att bränna lite mer bensin på vägen tillbaka.
Färdigt! That's how we do it! Spegelglömmning is the new shit! Glöm inte var ni hörde det först.
Nu är det dags att sova här på Suðurhvammur 7 efter en slitig dag. Gissa om jag kommer sova gott i mitt nyinredda rum? Hell yeah! Om ni som läser detta är lite rastlösa när detta inlägg tar slut kan ni ju få lite matteproblem att lösa. De olika delfrågorna finns i inlägget om man är sugen på att vara extra noggrann. Problemet ser ut och är såhär:
Problem:
Carolina växlar in 16.2 Isländska kronor och får för det 1 Svensk krona i handen. Om Carolina istället växlar in 1.620 isländska kronor erhåller hon 100 svenska kronor. Hur mycket motsvarar då den sammanlagda Isländska kostnaden i Svenska kronor? LÖSNING: Dela den totala isländska summan på 16.2. SVAR: 1.585 SEK.
Inflation eller vad? När en morotskaka (gulótarkaka) kostar 395 kronor på IKEA har det väl ändå gått för långt?
GLIDA RUNT, HÄNGA RUNT, TJÄNA PENGAR!
By the way kan jag inte låta bli att dela med mig av denna sjukt härliga låt. Humöret stiger till max och helgkänslan börjar infinna sig. En aning tjatig men ja, jag som älskar skön takt i musik kan bara inte sitta still. Inte mina lägenhetsvänner heller. Speciellt inte då låten, om man byter ut "Låna pengar " mot "Tjäna pengar", stämmer överrens exakt med hur livet här på Island ser ut för oss alla. Eller alla och alla, Micke kan få ha kvar frasen "Låna Pengar" ett tag till.
Basutbudet feat. Rebecca & Fiona - Låna Pengar
HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS - PART 1
Efter dagens kraftanstränging i hallen med ytterligare en timmes ass-shake med en utav grupperna bar det av mot en av Reykjaviks biografer för att se Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. Biografen var ekkí stór. Snarare ganska liten och när filmen väl var slut fick vi gå ut bakvägen, upp för en smal liten (typ nödutgångs-) trappa och kom ut på baksidan. Till skillnad från platsreservationer i Sverige var det här fritt fram att sätta sig varhelst man önskade och tisdagar var dessutom den billiga dagen så en biljett kostade en sisådär 40 svenska kronor, vilket inte är fy skam för en nyutkommen film. Annars var det som vanligt, visa biljetten innan man gick in och bioreklam innan själva filmen såklart, prassel i godis- och popcornpåsarna under de första 45 minuterna in i filmen, sedan tyst och proppfulla magar i hela salongen resten av filmen. Skulle det hända att någon blev akut kissnödig ungefär halvvägs in i filmen.. Ingen fara! Här på Island har man nämligen en 10 minuter lång kisspaus mitt i filmen. Ja.. jag säger då det.
Filmen slutade med en riktigt cliffhanger och nu ser jag fram emot nästa mörka Harry Potter-film, för denna film var ruksigt mörk. Jag satt mest och hoppade till i stolen och var på helspänn allan tímann. Bortsett från detta var det dock en härlig film med samma gamla skådespelare som verkligen suger på att spela in sorgliga scener. Jag får liksom en sådan där jobbig känsla i hela kroppen när de ska försöka se ledsna ut och pressa fram några tårar. Det funkar bara inte. Hej, försök att se ledsen ut.. Säg "I'm so sorry" och lägg sakta ner ditt huvud mot hans axel och låtsasgråt. För så gör vi ju om man vill trösta någon? Ellerhur? Inte jag i alla fall. Är det inte den som är ledsen som ska få lägga sitt huvud på min axel och inte tvärt om? Hur får det den andra personen att känna sig lyckligare om den får mitt huvud på sin axel? Hur som helst, jag störde mig bara lite på den scenen.
När ljuset tändes åkte skorna på och då hände det. Plötsligt händer det! Jag lyckades nog få mitt värsta krampanfall någonsin i benet. Och med benet menar jag varken vaden eller baksida- eller framsida lår. Nej, på insidan av låret. Det var verkligen den värsta krampen någonsin! Folket runt omkring måste undrat vad jag höll på med när jag gnydde aj, aj, aj och satt med sträckt ben i en konstig pose ut från stolskanten och ner på govet. Nästan i en sån där elgitarr-pose. Den gick lyckligtvis över på bara några sekunder men känslan satt kvar längre. För visst har jag haft kramper förut och dessutom beklagat mig över personer som lägger sig ner i fosterställning och gnäller över kramp och tänkt fan, lägg av.. det är bara att slappna av och sträcka ut. Lättare sagt än gjort. Idag fick jag uppleva vad en nära döden-kramp är för något (bara för att överdriva lite) och det var ingen höjdare kan jag säga er. Så nu hoppas jag att ni alla håller tummarna för att jag inte vaknar upp med samma panikkänsla och mördarkramp i benet i natt. Okej?
KVÄLLSRÖJ
I sammanlagt ungefär 2 timmar stod jag igår och dansade med i stort sett bara bålen, rumpan och med böjda ben. Det tog en timme att sätta ihop dansen och sen en timme att lära ut dansen. Syftet var att sätta ihop en uppvärmningsdans till tävlingslagen här i Stjarnan på Island där fokus skulle ligga på att komma igång i höfterna och framförallt rumpan. Rumpan åt höger, rumpan åt vänster, höger, vänster, runt, runt, dubbel åt höger, dubbel åt vänster, snake, snake, upp med höften, rulla axlarna, hoppa fram.. Ja. Stegen blev många men trots detta blev det ändå tillslut en sjukt rolig dans till en sjukt bra låt!
Eddy Wata - I Like The Way
När vi så kom hem på kvällen efter att ha kubbat till bussen var det så matlagningsdags. Tro det eller ej men jag som är totalt handikappad i köket ställde mig faktiskt och fixade ihop lite pannbiffar och potatis sisådär någongång runt kl 00.00. Mums! Någon sås blev det dock inte så fick glatt nöja mig med en klick créme fraiche på tallriken istället men det var lika gott ändå. En riktig gourmetmiddag! Efter maten höjdes tempot lite här i lägenheten och rumpdansen repeterades en sisådär 2 ggr, dels för att lära Micke men också för att höja partystämningen en aning. Med uppdragna persienner och ett upplyst vardagsrum kan man ju undra vad grannarna mittemot tror att det är för fel på oss. Det blev även några avrivna toner till Peter Jöbacks verison av O' Helga Natt innan det var dags att sova här i lägenheten.
Kvällsröj med Micke och Hannah.
När det så var dags att stänga ner datorn här på rummet, efter att återigen ha somnat med den i knäet, kom jag på att jag fortfarande inte hade blåst ut värmeljuset i lyktan bredvid sängen. Lat som jag är stannar jag kvar i liggande läge, placerar lyktan framför munnen och blåser förgäves ner i lyktan i hopp om att ljuset ska slockna. När jag inser att det inte går värst bra bestämmer jag mig för att ta i ännu mer för att förhoppningsvis fylla upp hela lyktan med luft och på så sätt se till att ljuset slocknar. Jag tar i för kung och fosterland och lyckas släcka ljuset samtidigt som jag känner att jag får stearin på handen. Jävlar, stearinet skvätte upp! Flyger upp ur sängen och tänder taklampan. Inte nog med att det skvätte ut stearin på handen så hade hela värmeljuset flygit ut ur lyktan när ja tagit i som mest och nu låg det upp och ner i sängen. Stearinet började rinna ut i sängen på täcket och hade träffat både datorn och datakudden på vägen. Härligt. La ner och tänkte "Det får jag ta hand om i morgon". Därför sitter jag nu och pillar så gott jag kan för att få bort resterna. Snart så!
Snart är det dags för ytterligare en ny arbetsdag så därför börjar det nu bli dags att kliva upp och göra lite frukost. Eller ja, inte snart, snarare nu.
...Jag lyckades bränna gröten.
Min arbetsplats 6 dagar i veckan.
TO DO
TO DO-Lista ht-2010.
Min "Att Göra" lista börjar bli längre och längre. Så därför tänker jag inte ligga kvar i sängen speciellt länge till utan strax (som förövrigt betyder nu på Isländska) gå upp och börja beta av listan sakta men säkert. Tänk den dagen listan är tom, vilken frihet!
Jag började även sent igår dra igång ett nytt litet rit-projekt som bara mamma och vännerna i huset än så länge sett. Om det blir som jag tänkt mig borde det bli en ganska härlig bild men då gäller det att jag inte ger upp i slutet och verkligen fokuserar rakt igenom. Förhoppningsvis blir det färdigt senare ikväll/natt eller någon gång i morgon/övermorgon så håll utkik!
NU ska jag sätta mig upp i sängen och sätta fart på dagen. Hoppas ni alla får en bra dag, det tänker i alla fall jag se till att jag får, trots det trista vädret.
TATUERING
Sjukt snygg som tatuering! Hoppas du är nöjd Fia. (Bild tagen från Fia Axelssons Facebook)
Alva. Ritat på A4-papper. Ursprungsskissen
DATASLADDSTRUBBEL OCH MORGONSKYPE
I med sladden. På med datorn och logga in på skype.. 10 minuter sen.
"Hej Pappa! Halloj! Hej! Hallå? Är du där? Jag hör dig, kan du höra mig? Hallå? Hör du mig pappa? Jag ser dig och hör dig men du verkar inte höra mig pappa? Pappa hör du mig? Hallå? Pappa? Vänta, jag ska skriver en lapp..." På lappen som jag sedan håller upp framför kameran skriver jag med stora bokstäver: 'Jag startar om datorn! Det har inte varit något problem förut...'
Jag startar om datorn och loggar in igen. Under tiden den startas om hinner jag med några låga grymtningar och suckar flertalet gånger över att min dator antagligen börjar ge sig och att det snart börjar bli dags att formatera om den. Det har säkert varit dags för det i snart 2 år.. Orutinerat värre. När jag så äntligen kommer in på skype fungerar ljudet någorlunda bra och nej, det visade sig att det inte alls var min dator som det var fel på, pappsen hade glömt att slå på högtalarna! Så oväntat roligt då pappa alltid har varit den tekniska pappan, som alltid kunnat fixat med allt. Haha! Det tyckte jag var kul. Självklart var det riktigt kul att skypea också. Jag går gärna upp tidigt för lite morgonskype med pappa!
Julen 2009.
Nu är det dags för lite snabbt morgon/förmiddag/lunch-fix för att sen åka till Smáralind och söndagsshoppa lite med Malin. Kanske börjar det bli dags att fundera ut lite julklappar också? Julklappar som är så roligt.. eller inte. Blir bara svårare och svårare och svårare och svårare för varje år. Herregud. Hur ska det gå om en sisådär 10 år att köpa julklappar? Jag får helt enkelt börja lära mig att sticka. Så familjen, ni kan räkna med en ny stickad kofta i julkklapp varje år hädanefter. Bara för det ska jag därför hålla utkik efter något härligt garn och några fina stickor idag. Här ska det börjas med att stickas halsduk!
MALGOSIA BEAUTY
Efter att igår natt ha spenderat ett antal timmar på http://weheartit.com vaknade jag imorse upp med massvis av ny inspiration. Efter ungefär 4 timmar och 30 minuters jobb med The Fray på i bakgrunden var den så färdig. Malgosia Beauty. Namngiven efter ursprungsbilden.
Malgosia Beauty. Ritat på A4-papper. Total arbetstid: ca 4 h 30 min.
Malgosia Beauty - Detalj 1.
Malgosia Beauty - Detalj 2.
För övrigt var jag på koreografikursen idag och det var kul men OJ vad jag har dåligt "dansminne"! Blev ett antal gånger att jag stod som ett fån framför speglarna med total blackout. Därför var det skönt att komma hem, ta det lugnt, kvällsmysa med vännerna och pilla med denna bilden. Nackdelen med att jobba så pass länge i sträck är dock bara att synen inte blir den bästa efter att ha stirrat på exakt samma punkt i mer än 4 timmar. Jag är för övrigt extra duktig på att sitta och kika hur nära som helst vilket gör att mitt avståndsseende inte är det bästa just nu om man säger så. Men det var det värt!
En nästan ledig dag som denna, bortsett från koreografikursen på 3 timmar, var verkligen behövligt och gissa vad!?
I morgon är jag också ledig! Då ska det vilas upp ordentligt. Känner mig ganska slut efter en dag som denna med endast 4,5 timmars sömn inatt, delvis på grund av bildinspirationsletande men också för att jag låg uppe och letade musik till den nya dansen till damlaget här på Island. Och ja! Jag lyckades hitta en superhärlig låt också så nu är det snart bara att tuta och köra! Islandslivet är just nu hur bra som helst!
CORN BUGLES OCH COCA COLA
I sängen har jag just nu min dator, min datorkudde, ett ritblock, en penna, ett sudd, mobilen, kameran och så en påse med Corn Bugles. Typ majssombreros i chipsform. Jag vet att jag skulle vara nyttig men efter att ha varit igång sen 11 i morse och dansat häcken av mig så att svettet rann lite här och var, tycker jag ändå att jag kunde unna mig lite onyttigt. Sen för att lyxa till det lite extra köpte även jag en flaska Coca Cola och hällde upp i ett vinglas. Här har man stil vet ni!
I morgon väntar en koreografikurs här på Island och jag är verkligen jättespänd! Det var hur länge sen som helst sen jag senast gick en sådan kurs och mina förväntingar är därför höga. Kruxet är bara att vi kommer dit men sen har vi ingen aning om hur vi ska komma hem. Buss? Bil? Ja för några tåg finns det ju inte att välja på här i alla fall. Kanske går det att lifta med någon annan som ska tillbaka till Reykjavik. Surt att man varken har körkort eller bil känner jag nu. Jag brukar faktiskt inte störa mig speciellt mycket på det men det är just i sådana här lägen som det svider lite. Jag känner mig ganska låst och om inte annat väldigt isolerad. Men det är väl bara att göra det bästa av situationen, vi kommer nog hem på något sätt ska ni se.
Förresten, idag när jag tränade ett gäng småtjejer kom en liten tjej fram och berättade att hon gick i samma klass som tre av killarna som jag tränade i dans igår. Killarna hade tydligen berättat att de gillade mig och tyckt att det var kul på gårdagens träning! Gissa om jag är nöjd!? Killarna tjatade nämligen igår mest på att det var "bögigt att dansa" men jag kanske lyckades övertyga några om att så inte är fallet. Det blir ju vad man gör det till. Och min plan är att göra dessa killar till de coolaste killarna på hela Island! Så är det bara. Alla kan dansa oavsett vilken läggning man har.
Nu börjar sombrerosarna ta slut och jag tänkte göra som de uppmanar mig på påsen: "Amigo! Please throw your empty bag in the bin! Do it for my cactus an the rest of nature!" Eeeh, ja? Inte kastar jag väl en påse där det finns bugles kvar? Stupid. Slut på sombreros, slut på bloggande. I dag är det en ny dag så därför ska jag för en gångs skull lägga mig i tid. Godnatt!
MUSIKTIPS
Lite musiktips såhär på kvällen kan ju också sitta fint. Därför bjussar jag härmed på 4 härliga låtar!
Tips nr.1: Willow Smith - Whip My Hair Will Smith's lilltjej på 10 bast går in och gör sin grej. Hur cool är hon inte!? När jag var nio gick jag säkert fortfarande runt i lilablommmiga tights och en rosa kofta med stora vita prickar på. På fötterna hade jag antagligen på mig mina snowjoggins (som jag har för mig att vi kallade dem) och så satt det säkert en fin tofs i luggen. Jag minns att jag kämpade vidare med den där tofsen i luggen under en period eftersom jag tänkte att det var smart att ha håret i en tofs "för när man tar ur tofsen efter några månader kommer håret ha växt utan att man märkt det". Hur som helst så var jag i alla fall inte i närheten av att vara lika cool som denna tjej och jag gjorde inte kaxigt härliga låtar som denna.
Tips nr.2: Keenan Cahill ft. 50 Cent - Down On Me. Lillkillen som jag för några månader sen satt och asgarvade åt, och bara älskade för att han var så skön och la upp massvis av klipp när han mimade, har nu slagit igenom stort! Han mimar visserligen fortfarande men ja.. Det är väl inte var dag 50 Cent kliver ut från garderoben och hänger på framför kameran? Jag vet inte, när jag var liten och mimade till Spice Girls framför spegeln var det minsann aldrig någon av dem som klev ur garderoben och hängde på framför min spegel? Låten är i alla fall hur skön som helst.
Tips nr.3: LMFAO - Yes Ja, jag säger bara YES! En sådan sjuk härlig låt som får mig på bra humör oavsett vad.
(Orkar ni inte titta på hela videon drar låten igång vid 02:45)
Tips nr.4: Eminem - Not Afraid Jag vet inte vad det är med Eminem men han har varit en av de artister som jag lyssnat på längst och jag tror faktiskt att hans cd dessutom var en av de första jag köpte (efter Smurfhits, Britney Spears, Absolute Music 12 och allt sånt annat..). Oavsett kommer Eminem hur som helst alltid vara en av de bästa inom musiken enligt mig. Jag är fortfarande bitter över att han ställde in konserten på Ullevi här för några år sen.. Som lite plåster på såren får jag väl lyssna på denna låten om och om igen.. och igen. Eminem är tillbaka på helt rätt spår.
ENSAMHET
Jag vet inte, även fast att jag sitter och skriver om detta så mår jag, trots att det kanske kan låta lite dystert, ändå sjukt bra. Just nu lever jag i en bubbla som går mellan hemmet och träningshallen via busslinje 1. Det kan låta väldigt segt men jag gillar det. I alla fall nu efter dessa två veckor. I morgon är det faktiskt två veckor sen som jag kom hit. Jag trodde aldrig dagarna skulle gå den första veckan men den senaste veckan har bara skjutit fram. Det var ju nyss måndag? Bubblan kan som sagt låta seg men än så länge går det väl. Jag är bara rädd att det snart kommer komma en dag då jag får paniksaknad efter familjen och vännerna där hemma. Jag saknar er alla nu men eftersom jag samtidigt gillar att vara ensam emellanåt har det inte riktigt slagit mig än. Men om några dagar så, då kan ni säkert räkna med några panikslagna samtal från Island! Tur är väl ändå att man har en så go lägenhetskompis som är bäst på att laga mat och nyss bjöd på amerikanska pannkakor. Tack!
...Ni andra lägenhetskompisar är såklart världsbäst ni också!
STURK PÅ HAL IS
Okej.. vill ni höra den riktiga historien? Jag försov mig och vaknade upp kallsvettig efter ungefär 6 timmars sömn. Jag slängde på mig kläderna, stekte två ägg och klämde ihop dem i två dubbelmackor. Slängde upp porten och rusade ut till bussen. Insåg att det var SNOR halt ute! Tur att jag hade joggingdojor, stabila som bara den. Jag gled över isen hela vägen till bussen och lyckades hinna med den precis. När så bussen väl kom fram gick jag suckande in genom dörren, tog sikte på första bästa lediga säte, föll ihop på innersta sätet och slängde ner väskan med maten, datorn och planeringspapprena på sätet bredvid. Vinterjackan blev varm där jag satt, jag svettades, mjukisbrallorna var sköna, morgonfrillan var inget att hurra för. 20 minuter senare stapplade jag av bussen medan jag krampaktigt höll i mig i dörräcket. Jag hasade mig fram till dörren och var nära på att vurpa precis innan portarna till hallen.
Träningarna var kul. Småkillarna var som vanligt. De krockade, råkade sparka varandra på hakan, råkade sparka varandra i ögat och grinade. Juniortjejerna däremot, var duktiga. De stod på fina led. Höll tyst. Råkade inte sparka någon i varket ögat eller på hakan och ingen grät.
Innan jag så skulle åka hem tog jag några skutt på trampolinen, svettades lite till och sprang sedan för att sätta på mig kläderna och packa i ordning. Jag sprang upp för trappan och ut genom hallen och hann någon gång på vägen glömma bort att det fortfarande var glashalt ute. Jag slirade därför ut genom portarna, hasade mig fram på parkeringen, var nära på att vurpa in i en av bilarna och balanserade krampaktigt väskan på ryggen för att inte ramla och landa på datorn. Över parkeringen, ner under bron, och sen upp för backen efter bron upp till busshållsplatsen. Bron hade en uppåtlutning på ungeför 30 grader vilket gjorde att två steg upp resulterade i ett långt bakåtglid bakåt.. Jag klev på bussen, föll ihop på sätet och var framme efter 20 minuter. Gick försiktigt av bussen och började hasa mig fram över isen upp mot lägenheten. In genom porten, släpade mig upp för trapporna, stapplade in genom dörren, hasade mig genom hallen och föll ihop på sängen. That's it! Idag ska jag sova tidigt.
SNART HEMMA IGEN
Jag tror att jag har sagt det förut men jag förstår bara inte hur dagarna kan gå så fruktansvärt fort!? Första veckan gick fruktansvärt långsamt och jag tyckte aldrig att dagarna gick framåt. Denna veckan har däremot gått framåt något fruktansvärt fort och det känns som att resten av veckan kommer gå ännu snabbare. Häromdagen bokade jag för övrigt in min hemresebiljett för julen och på lördag är det exakt 4 veckor kvar tills det att jag kommer hem till Sverige i några dagar. Dessa 4 sista veckor fram till avresan kommer troligen bara att kännas som ungefär 1,5 vecka om dagarna fortsätter i samma takt som de gjort denna veckan. Så det betyder alltså att jag snart är hemma igen! Den 18-30 december är datumen då jag är hemma i Sverige en stund innan det sedan bär av mot Island igen.
Härliga liv!
NÄR KOMPISARNA ÄR BORTA DANSAR CAROLINA PÅ BORDET
Denna dag började fort som fan. Jag vaknade upp ungefär en halvtimme innan bussen skulle avgå. Bredde på lite jordnötssmör på mackorna och rusade sedan iväg till bussen och tänkte "Frukost-time på bussen, YES!". tror ni inte att det är fullt på bussen när jag kliver på då? Självklart. En hel jävla skolklass med ungar som snorar, skriker, slåss, leker och sjunger den isländska versionen av "Kaaarlson har punkterat ringen på sin biiiil.. Kaaarlson har punkterat ringen på sin biiil.." i kör. Jag tänker: "De ska säkert byta buss i centrum". När så bussen väl rullar in i centrum inser jag till min förfasan att barnen på bussen inte alls ska byta buss, och utanför bussen står ytterligare en skolklass med snoriga, skrikande ungar, redo att hoppa in i samma buss. Ungefär 50 ungar i overaller, mössor, för stora ryggsäckar och vinterkängor trängs på bussen tillsammans med ca 15 vuxna. Hell yeah, vad jag älskar kollektivtrafik! Hyr in skolbussar.
Bortsett från bussbarn så har jag ingenting emot barn. Idag tränade jag återigen kaosgruppen med småkillarna till exempel, där vi har sett allt i från djupa näspetningar, slagsmål till slickande av knän. Idag var en bra dag. Idag fick jag nästan lite respekt hos killarna, vill jag i alla fall tro. Jag lyckades hjälpa en liten kille att stå på sin volt och glädjen bara stålade från denna annars så tysta pojke. Jag kunde inte låta bli det, men efter alla misslyckade försök från honom flög mina händer automatiskt upp i luften och jag brast ut i fullkomlig glädje! Att hjälpa någon annan till framgång är något av det bästa jag vet. Speciellt när du kan se att den du hjälper bara strålar av glädje såsom denna kille gjorde. Det gjorde min dag.
Jag vet inte hur jag lyckas men nu är klockan än en gång långt efter midnatt. Jag hade tänkt att börja vända tillbaka på dygnet inatt men det gick väl sisådär antar jag.. Att ändra lite på bloggens layout var viktigare denna kvällen. Vet inte om ni ser någon skillnad men jag har stört mig så mycket på vissa grejer ett tag nu så nu tyckte jag att det var dags att göra något åt den en gång för alla. Nu ska jag äntligen krypa ner under täcket och knoppa in. Góða nótt!
TOTALKVADDAD
Här följer en kort lektion i hur jag äter mina bilar:
Steg 1. Ta en rosa, en vit och en grön bil och lägg dem i vänster hand på detta sätt. Den rosa nederst, den vita i mitten och den gröna överst. Notera också att samtliga bilar pekar med nosen åt vänster.
Steg 2. Mosa ihop bilarna. Börja på mitten och arbeta dig sen utåt så att de tillslut ser ut som nedan.
Voilá! Ahlgrens Bilar á la Carolina.
Nu ska jag, Carolina Sturk, även kallad Miley Cyrus eller Hannah Montana, äntligen krypa ner i sängen och vira in mig i täcket som jag längat efter sen jag gick upp kl 06.00 i morse efter totalt 4,5 timmars sömn. I morgon väntar ytterligare en tävlingsdag!
VECKANS OUTFITS V.45
Fr. v.
1. Yogastyle. Mitt färggladaste linne kombinerat med de tunna mjukisbrallorna
2. Runningstyle. Röhnisch-löparbrallorna kombinerat med ett enkelt vitt linne och favoritskorna.
3. Winterstyle. Vinterjackan, dundermjukisbrallorna, marknadsmössan och skinnvantarna.
4. Dancestyle. Muddbrallorna, magtröjan och höstens/vinterns favoritaccessoar: Den rosa vattenflaskan!
5. Softstyle. Dundermjukisbrallorna, fängelselinnet, överdragströjan, frukten och favoritdojjorna.
Hoppas ni fick lite bra tips på outfits i och med detta inlägg. Speciellt du Lovisa!
SOCKERAVGIFTNING
Innan avresan bestämde jag mig för att det var fritt fram att trycka i mig onyttigheter i valfria mängder. Det var allt från små godisbitar som Twix, Japp, Ahlgrens Bilar till chips, dip, cola, chokladkaka med apelsincrisp osv osv.. I och med denna Islandsresa skulle det nämligen vara slut på detta godis- och sockerberoende! Här börjar avgiftingen. I och med ett så fast jobbschema, korta mat- och fruktpauser så hinner jag aldrig bli sötsugen längre, i alla fall inte på samma sätt som hemma. Hemma traskade jag nämligen alltid ut i köket på kvällen och drog upp kylskåpsdörren med förhoppningar om att hitta något sött. Däremot var det ytterst sällan jag faktiskt fann något sött i kylen. Hade jag tur kunde någon som max ha bakat en kladdkaka eller chokladbollar. Allt för många gånger slutade det dock med att jag dystert stängde igen kylskåpsdörren och med tunga steg traskade jag tillbaka till rummet tomhänt.
Men nu är det ett nytt liv, nya rutiner och nya tider och sötberoendet ska bort. Just nu sitter jag därför och trycker i mig lite havregrynsgröt med små äpplebitar, solrosfrön och mjölk och känner mig hur nyttig som helst! Visserligen köpte jag igår hem en liten burk med jordnötssmör men kollar man innehållsförteckningen så innehåller det bara 99,5% jordnötter och 0,05% havssalt. That's it! Inga färgämnen, sötningsmedel eller konserveringsmedel.. eller allt vad det nu kan heta. Bara jordnötter och salt, och det är gott!
Idag har det fixats papper för att så småningom få mitt isländska personnummer för att sedan kunna fixa ett isländskt bankkonto. Sen fick jag veta att så fort jag är skriven här handlar jag Tax Free i Sverige över en viss summa pengar. Så i jul ska det shoppas, tas kvitto och få tillbaka 15% på summan när jag väl kommer tillbaka till Island igen! Smart va?
Nej, nu ska gröten ner och sen bär det av till fredagens träningar. Ska försöka fixa upp mer bilder på bloggen också men datorn måste nog formateras om innan. Känns sådär att vänta en 10-15 minuter på att en bild förhoppningsvis ska laddas upp. I värsta fall kommer det bara upp det kära "Sidan kunde inte visas"-meddelandet som jag verkligen älskar sååå.
NYTT ALLT
Denna dag bestod av 4 pass. Ett när jag skulle spåna danser till den så kallade Fit Kid-avdelningen, två pass med småkillarna och ett danspass med juniortjejerna. Trots 11 timmar i träningshallen var jag ändå relativt pigg när dagen så slutade vid 22.00. Jag kanske börjar vänja mig? Det är ju trots allt det roligaste jag vet och att jag får jobba med det på heltid är helt sjukt. Och på Island dessutom. Det känns fortfarande bara som en vanlig träning, nästintill volontäraktigt, men det är det inte. Det är mitt jobb, jag lever på mitt intresse! Det är sjukt när jag tänker efter, det är ju så livet ska vara. Skulle vara kul om man jag någon gång även kunde säga detsamma om konsten. Men det känns för tillfället som en ganska orealistisk dröm.
Åter till grupperna, och självklart tillbaka till killgrupperna, killarna som alltid är lite speciella att träna då det mestadels bara är kaos! Killarna har knappt någon som helst disciplin, slåss i leden, grinar för att killen bakom tränger sig i ledet, armbågar kompisen bredvid för att komma fram först och killarna som bara står i sin egna lilla värld och petar sig i näsan med tankarna på något helt annat än gymnastik. "Peta-i-näsa-incidenten" inträffade nämligen idag och med att peta i näsan menar jag då inte lite diskret, typ som att klia sig i näsborren, utan där åkte hela fingret in. När hela fingret var allra längst in, grävde det runt några varv för att riktigt få tag på busen och sedan kördes det in lååångt bak i munnen. Helst hela fingret, ända ner till knogen. Avslutningsvis sögs snorkråkan av från fingret och svaldes med ett ljudligt smack. Mums..
Just nu är min "Att Göra"-lista proppad med allt från stora saker som att kika vidare på exemensarbetet och fixa isländskt personnummer och bank som att rita färdigt ett påbörjat projekt och att skriva en matlista. Samtidigt ska jag hitta på två korta danser till de så kallade Fit Kids och försöka höra av mig till de där hemma. Så därför tänkte jag nu stänga igen datorn, ställa klockan på 08.00 och sedan sakta men säkert börja beta av listan i morgon bitti. Det vore ju trots allt skönt att få lite ledigt under jul!
SNÖ?
RUNT, RUNT, RUNT..
Språket går väl.. ja, sakta men säkert framåt. Med betoning på sakta. Under gårdagens första träningspass med småkillarna fick jag tvinga ut några få och korta ord såsom spänn benen, ihop med benen och in med huvudet. KAOS. Träningen skulle kunna sammanfattas med att killarna (som var i åldrarna 6-9år) gjorde det mesta utom att stå och lyssna på instruktionerna, träningen började exempelvis med ett slagsmål och "men det var han som började"-fraser . Några guldkorn fanns det dock mitt i allt detta kaos. Killen som stod på händerna och kämpade tills han började gråta och killen som lugnt satt ner och slickade sig runt knäskålen, runt runt runt.., när de andra ställde upp för samling.. 1,5 timme senare var det dock över och det blev dags för en flickgrupp. Rena avslappningen i jämförelse. För att inte tala om seniortjejerna som stog sist på schemat. Nice!
Dagen fortsatte sedan långt in på kvällen. Det blir nog lätt så när jobbet drar igång så pass "sent" som 15.00. Det är ju inte speciellt svårt att vända på dygnet. Lite härligt kvällsmöte, med de jag bor tillsammans med, i lägenheten och lite matlagning gjorde därför att jag kom i säng strax efter kl 02.00. Men gissa vem som trots detta ställde klockan på 08.00 i morse? Moi! Planerad skype-tid med Mamma missar jag inte för något!
Vejbystrand 2009.
FÖRSTA JOBBDAGEN
När klockan tillslut slog 22.00 bar det av mot mataffären för att handla lite smågott till morgonen och dagen idag. Bara som en parantes kan jag ju nämna att mataffären bredvid hallen (som påminner lite om ett mindre ICA Maxi) har öppet dygnet runt! Det vore kanske något för Sverige att ta efter? Hur smidigt som helst att bara traska iväg till affären efter träningen och slippa behöva planera in det under dagen. Visserligen är det en aning dyrare, men såhär i början känns det trots allt värt det.
När vi så kom hem efter 9 timmars träning och en snabbshopping på Hagkaup var det dags att slänga i sig lite mat. I detta fall skulle det bli en färdig påse carbonara med pasta och tillagningsbeskrivningen såg ut ungefär såhär:
Häll upp 5dl vatten i en kastrull eller stekpanna. Koka upp.
Häll sedan ner påsens innehåll och rör runt. Koka lätt tills makaronerna är mjuka.
Voilá! Svårare än så skulle det inte vara. Tror ni att jag lyckades då? Självklart inte. I kastrullen stod färdiga volymmått uppritade. Inte svårt? Nej, det tyckte inte jag heller. Bara att dra in kastrullen under kranen, fylla upp med vatten till 5-strecket och ställa på spisen. Vattnet kokade upp och jag hällde tillslut i påsens innehåll. Det var då jag märkte det. Fan vad mycket vatten!? Tog kastrullen med vattnet och den ihällda påsens innehåll till diskhon och försökte förgäves hälla ut det överflödiga vattnet varpå halva pulversatsen också åkte med ner i zinken.. Okej, skitsamma. Bestämde mig istället för att göra en liten soppa av det hela. Sagt och gjort. Efter några minuter stod så Carbonara-soppan på köksbordet. Fyfan. Några skedar senare gav jag upp och tryckte istället i mig en liten yoghurt med flingor och chokladpärlor. Jag hade hällt i en liter för mycket vatten.
Nu sitter jag för tillfället och laddar för lite gröt-tillagning, ska försöka ta tag i lite examensarbetesplugg sen också innan det bär av mot jobbet senare mot eftermiddagen.
Förresten, har jag sagt att utsikten från mitt rum är galet fin!?
INCHECKAD PÅ ÖN
Utsikten från rummet är alledeles underbar med utsikt över hela Reykjavik, hamnen och en fet bergskedja! När jag vaknade upp i morse satte jag mig därför käpprätt upp i sängen och blickade ut över staden när solen sakta men säkert gick upp bakom huset. Snön har också kommit till Island. Så nu är det en vinterjacka som är högsta prioritet på inköpslistan.
Appropå inköpslista satte jag mig igår kväll och skrev ihop en lista med grejer som ska införskaffas till rummet och började dessutom på en lista med mat. Matlistan var såklart inte fullt lika rolig att skriva men nu ska jag ju leka vuxen under en period så då får jag ta den smällen. Rum-listan var självklart roligare och i morse satte jag mig och letade runt på IKEAs hemsida, skrev ner svenska priser, jämförde dem mot isländska priser och sammanställde ett fint word-dokument. Här ska det minsann bli superordning och mysigt som bara den! Men först är det en sväng in till stan som väntar idag. Återkommer senare med lite utsiktsbilder från i morse.
Så sjukt kul att äntligen vara här!
KAOS!
Nog om väskor och packning. Enligt mina beräkningar, i skrivande stund, kommer jag allstå sitta på planet om ungefär ganska exakt 13 timmar och landa på Island om ganska ännu mer exakt 16 timmar. Det börjar alltså dra ihop sig ganska rejält! Vilket jag även till min förfäran insåg i morse när väckarklockan ringde. Sista dagen i Sverige. Sista dagen i Örebro. I alla fall under ett par veckor innan det slutligen vankas jul och hemfärd några dagar. Känslosam som jag är kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Verkligheten slog till som en stenhård fotboll på näsan där jag låg i sängen. Jag blev bara tvungen att dra upp täcket lite till och njuta av att fortfarande vara hemma. Home sweet home!
Slutligen vill jag bara säga att jag trots min hemmakärlek är sjukt glad över att jag får denna chans! I morse när jag packade, höjde jag volymen på dagens pepplåt och dansade runt som en galning på rummet. Mitt i ett av dansstegen insåg jag att från och med i morgon kommer jag få betalt för att dansa, hitta på danser och planera allt in i minsta detalj! Planeringen som under de senaste tre åren skett på Universitetet under Juridik-föreläsningarna, matte-föreläsningarna, kvalitets-föreläsningarna, företagsekonomi-föreläsningarna, konstrukton-föreläsningarna, industrialiserat byggande-föreläsningarna, byggtekniks-föreläsningarna, datakunskaps-föreläsningarna, installations- och VA-föreläsningarna... ja ni fattar. Alltid två saker igång samtidigt.
Nu är det dock en nystart i mitt liv. Nu ska jag enbart satsa på gymnastiken, sätta igång med konsten och bara må allmänt bra! Ett år startar i morgon och jag är så sjukt taggad!
