Trots att jag utnämnde mig själv till the sad old lady, som alltid lyckas avsluta kvällarna i Italien hängandes i hotellbaren tillsammans med dessa bartenders, har jag haft en underbar vecka här i Cesenatico. Tur är väl ändå det. Snygga bikinis har vi också införskaffat, Þórunn, Sjöfn och jag, efter en härlig tur på en 5-manna cykel genom onsdagsmarknaden i staden tillsammans med en dansk och en engelsman. I will miss thoose girls when I leave Italy and Iceland for this summer. Tur att vi alla är tillbaka på ön i September igen. Då blir det till att dettum i Það.. ja, om det nu är så man säger det. Fullt ös medvetslös med svenska ord!

Nu har det som vanligt blivit hög tid till att sova. Det verkar tydligen inte spela någon roll var jag är. Nattugglan sover aldrig. I morgon kör vi sista träningsdagen här i Italien för att sedan flyga hem till Island under eftermiddagen. Sen, vet ni vad, bär det av mot Sverige igen på torsdag! Can't wait.

Yes! Nu är vi äntligen på plats och veckans första dag är nu avklarad med sol, bad och träning. 27 graders värme i skuggan om jag minns rätt vilket, för er som inte riktigt vet hur varmt det är, betyder att svetten tränger ut på de mest oväntade ställena när man står där i en AC-lös danshall med 10 andra och svänger på höfterna framför speglarna. Men som Britney skulle ha sagt: Keep on dancing 'till the world ends. Svett är bra.

Jag har en känsla av att träningsveckan här i Cesenatico kommer bli fet. Ska försöka uppdatera lite då och då om jag får tid och ork över. Annars ses vi igen i Sverige om bara 10 dagar. t..i..o.. Sug på den. Ciao!

Så där ja gott folk, nu har det blivit hög tid till att visa er bilder från lördagens utflykt till bland annat Þingvellir tillsammans med Andreas och Ágústa. En sevärdhet ungefär 5 mil utanför Reykjavik där den Amerikanska och den Europeiska kontinentalplattan går isär. För oss vanliga svenssons känner vi mest till det från filmatiseringen av Ronja Rövardotter i form av Helvetesgapet. Ni vet de två gigantiska lodräta bergsväggarna som reser sig upp ur marken. För det är så det är, Island är fortfarande ett växande land. Man brukar säga att ön växer runt 2 centimeter per år men jag har däremot även fått veta att om en av de största vulkanerna, som fortfarande är relativt aktiv, slocknar räknar man istället med att Island kommer sjunka. Så ja, nu håller vi tummarna för att det inte ska inträffa.

Nåväl, utflyktens huvudmål var som sagt Þingvellir men som tur var hade Ágústa, den enda islänningen som var med på trippen, lite andra planer för oss hur vi skulle ta oss dit än vad det först var tänkt från början. "En omväg" skulle säkert vissa kalla det men nej, inte om ni var med på plats. Första målet var att åka och titta på källan till Reykjaviks varmvatten och ja, jag tänkte precis som ni gör nu: "Varmvattenverk, what!?". Då är det dock hög tid att tänka om för resan dit var något av det mäktigaste jag varit med om hittils. Efter att ha åkt kilometer efter kilometer på stora plana fält och följt efter milslånga vattenrör började vi äntligen närma oss bergen. Efter det tog det inte lång stund innan jag var totalt jävla såld. Föreställ er smala vägar som slingrar sig upp och ner bland bergen genom dalar och upp över bergstoppar. Man kände sig nästan som en liten leksaksbil i ett fantasiland gjort av trolldeg som en 5 åring knådat ihop en eftermiddag på dagis. I en backe utbrast vi även i ett spontant "åh jävlar" när vi efter ett krön insåg att det nu bara bar av utför, ner på en smal väg, längst ner i den gröna dalen. Upp och ner, höger vänster, ner, vänster, ner höger, upp, ner, höger, vänster, upp.. stopp! Ungefär så gick bilresan till.

Väl framme vid utkikspunkten ovanför värmeverket slogs jag återigen av faktan som enkelt nog ser ut så här: Carolina Sturk, du bor på Island. Jag har fortfarande, som ni kanske märker, väldigt svårt att ta in det. Där står man alltså, högst upp på ett berg och kikar ut över Reykjaviks energi- och varmvattenverk med bergstopparna i bakgrunden och en av Islands största sjöar samt glaciären Langajökull längst bort i horisonten. En sjö som tydligen är som störst under under sommarhalvåret då den växer till sig av smältande glaciärvatten.





Resten av bilturen, med målet mot Þingvellir, skedde jämsides med sjön som gick att se i bakgrunden från utsiktsplatsen. Små, små sommarhus placerade antingen vid nederkanten av bergen eller längre ner mot sjön, gömda bakom små buskar eller kullar. Träd är fortfarande ingen vanlig historia här på ön. Däremot är tydligen får det. Får som i det här fallet gick fritt inom gigantiska områden där vi även körde igenom med bil. Jag kan lova er att jag blev ganska paff när jag såg första fåret med sina lamm lulla omkring precis vid vägkanten och käka gräs. Där snackar vi om frihet.





Så kom vi då äntligen fram till resans huvuddestination: Þingvellir. Ett mäktigt bergsfenomen där man faktiskt kan se två kontinentalplattor skjuta ifrån varandra. Eller ja, se och se, det sker ganska sakta men säkert om man säger så. Ni vet de vanliga ordspråken, det är ungefär som att titta på när gräs växer eller när målarfärg torkar, fast en aning långsammare ändå. Detta är ialla fall idag ett fenomen som är listat hos UNESCO som ett världsarv för oss människor att ta tillvara på i framtiden och det förstår man verkligen när man går där i sprickan bland alla andra turister och yrt tittar upp för bergsväggarna. Helt klart något för er att besöka om ni planerar att besöka Island någon gång i framtiden.







Min kunskap om Island växte något enormt under denna resan. Jag fick bland annat lära mig att det var där, på kullen i Þingvellir, som världens första parlament tog form, att ordförande fick i uppdrag att lägga alla lagar på minnet och sedan föra dem vidare muntligt då det vid denna tidpunkt inte existerade något isländskt skriftspråk och att en av dessa män, en man vid namn Þorgeir Þorkelsson, var den som runt år 1000 bestämde att Island som land skulle överge sin dåtida asatro och istället övergå till kristendomen.

Utöver allt som står skrivet ovan fick jag även smaka på smält galciärvatten på två olika ställen, kika in i en av de minsta kyrkorna jag någonsin sett, kasta lyckopengar i kristallklart vatten, se otroligt stora fält med blåa lupiner, lära mig hur sortering av de frigående fåren går till och åka förbi en isländsk nobelpristagare i litteraturs hus. En, helt klart, minnesvärd dag!

3 dagars ledighet börjar märkas. Utflykt efter utflykt. Sevärdhet efter sevärdhet. Idag var det dags för en tur till Þingvellir med Andreas och Ágústa med ett stopp vid Reykjaviks energi- och varmvattenverk. Lägg därtill sedan till lite solsken, isländsk historia och en sipp glaciärvatten på det så har ni en riktigt bra dag.

Jag har dock just nu lite bråttom så jag får tyvärr be er kika in i morgon igen så lovar jag att lägga in mer bilder och text tills dess. Det finns nämligen en hel del fina bilder från dagen. Nu börjar det bli dags att ladda om inför kvällens djamm och i morgon är det hög tid att börja packa resväskan till Italienresan som startar på måndag. Så ja.. Sjáumst!

Idag är det den 17 juni vilket med andra ord även betyder Islands nationaldag. Därför blev det efter dagens utomhusuppvisning ett litet impuls-kulturrace på eftermiddagen. På vägen hem från lunchen svängde vi nämligen hastigt in till en park, som visade sig vara den "kända" Bonsaiparken i Hafnarfjörður. Tråkigt nog fick vi bara syn på ett träd, som dessutom stod gömt bakom en jämförelsevis stor sten och var inhägnat bakom ett 2 meter högt galler med videoövervakning. Kul. Det gick inte ens att få det på bild. Efter parkbesöket blev det även dags för en sväng in på Hafnarfjörðurs Vikinga festival. En festival med marknad, mat och skådespel som pågår under 3 dagar nere i hamnen. Inte så värst stor men ruskigt kul ändå. Jag vet inte riktigt vad det var men det kändes ändå ganska speciellt att traska runt där i inhägnaden bland vikingar och känna doften av nygrillat lamm och tjära. Tänk att det faktiskt var så här Island såg ut en gång i tiden.

Igår var jag tillsammans med Ásgerður, Heather, Katrín Sara och Andreas på en efterlängtad 3-timmars river rafting tur i Hvítá, en fors med rent glaciärvatten från glaciären Langjökull. Tråkigt nog blev det inte en enda bild från äventyret. Innan vi åkte iväg blev det nämligen plötsligt väldigt bråttom med påklädning av våtdräkter och genomgång av resan, i båten hade jag aldrig att planerat ta med mig kameran oavsett och efteråt sa kroppen bara "duscha, basta, heta pottan!". Så, sorry folket, ni får helt enkelt bara kika på filmen ovanför. Det är exakt samma tur som vi var på idag men inte i närheten så mycket folk. 2 halvfulla båtar, 8 grader varmt i luften och någonstans runt 10 grader varmt i vattnet. Ett sjukt häftigt äventyr som jag på morgonen vaknade skräckslagen till men som sedan utbyttes mot en riktigt kraftig mersmak. Så därför börjar planer på en fetare tur i höst redan ta form.

Bara att ta sig till utgångspunkten för äventyret var en upplevelse i sig. Lite drygt en och en halv timmes bilresa genom Islands storslagna natur är nog med utflykt för mig. Som jag säkert sagt förut ser man flera mil och runt omkring en är det alltid fullt med berg i alla möjliga former att titta på. Att man sedan hela tiden åker förbi gigantiska hagar med islandshästar är också något som får mig att bli lycklig i hela kroppen. Om jag var häst skulle jag definitivt vilja bo på Island och få leva precis som de gör. Nästintill oändligt med mark, frisk luft, och rent vatten. Det är därför en speciell känsla jag fylls med när jag ser en islandshäst stå där med fladdrande hår och i den ständinga islandsvinden och kika ut över landskapet. Lycka. Att vi däremot åkte förbi en hage där det låg två hästar på marken som verkligen såg döda ut gjorde att det högg till i hjärtat. "Are they dead!?" utbrast jag. "Nei nei. þau eru bara að tjílla!" Phu! Inga döda hästar, bara lata isländska hästar.

Nåväl, bilresan dit gick bra och trots den oändliga resan på en ytterst ojämn grusväg lyckades vi komma fram oskadda. Till min stora förvåning men också glädje var dessutom några av killarna i crewet som jobbade på "farmen" svenskar och oavsett om den mesta kommunikationen ändå skedde på engelska var det kul att få höra lite vardagssvenska, speciellt sådär långt in i landet.

Trä på sig en blöt våtdräkt kändes sådär och ett par fattenfyllda våtskor var dessutom snäppet värre. Dock värmdes vattnet som läckte in i dräkten upp realtivt snabbt så den förväntade kylan uppstod aldrig riktigt. Efter första kraschen in i en av svallvågorna i forsen vande sig kroppen snabbt och lite iskallt vatten på låren vara bara en piss i havet i slutändan. Ett stopp vid en klippavsats för att hoppa ner i forsen gjordes därför i god tro om tankarna gick mest i banor som "äsch, så farligt kallt kan det ju inte vara". Då ska jag säga er att chocken som uppstår i nedslaget till 10 grader kallt vatten är riktigt obehaglig. Speciellt när du vet att du landar i en realtivt vild fors och att du måste se till att simma tillbaka själv för att slippa flyta iväg från gruppen. Att det dessutom blir ruskigt svårt att andas i kallt vatten känner nog de flesta av er till.

Utöver detta var det mest glidande i forsen och ett fåtal drag med paddeln som gällde. Runt om de två rafting-båtarna cirkulerade det även en del kanoter från samma crew. I en av dem satt det även, till er information, en kille med en sjukt trogen labrador som vi plöstligt såg klättra upp så nära han bara kunde i famnen på sin husse efter att ha blivit dränkt i en del av forsen. Den synen, gott folk, utsrålade bara ren kärlek mellan en hund och en människa!

I helhet gick turen gick smidigt och vi lyckades hålla båten upprätt under hela turen. I slutet genomfördes även en del lekar där samarbetet skulle sättas på prov. Och ja, det var då jag fick känna på hur det var att ramla ur båten. Eller ramla och ramla.. snarare släppt och meddragen ner i vattnet. Kallt, men inte i närheten av samma panikkänsla som när vi hoppade från klippavsatsen.

Väl tillbaka till "farmen" åkte alla blöta kläder av för att sedan kunna rusa till duschen, bastun och "heta pottan" och återfå lite värme innan det var dags att börja dra sig hemmåt igen. Ett stopp på en restaurang vid vägen gjordes och ytterligare ett stopp på vägen fick göras när det kom en helt flock med islandshästar springandes över vägen, vallandes av två ryttare på varsin häst vid sidan om. Det här är island i alla sin glans!

Förstår ni friheten!? Idag är andra dagen i rad som jag är ledig och i morgon väntar ytterligare en ledig dag. Tre lediga dagar i rad! Det har aldrig hänt sedan jag flyttade till Island för 7 månader sedan. Efter gårdagens valsafari bar det därför av hemmåt en snabbis för att vila upp sig och sova bort sjösjukan i form av ett ruskigt svajigt huvud. Därefter drog kvällen igång ganska snabbt som vanligt när man är ute i dålig tid. Vilket händer ganska ofta här nu för tiden.

Idag, efter lite utvärderande, insåg jag till min lycka att gårdagen var en av de roligaste utekvällarna på länge. Fast på ett lite annorlunda sätt än vanligt. Ingen dans, ingen evighetslång kväll ute bland barer och klubbar och ingen uppdrucken lön downtown. Jag gör väl som vanligt antar jag, sammanfattar kvällen i ett stycke, så att jag i efterhand ska kunna komma ihåg både små som stora detaljer från kvällen och för att ni ska få ett humm om kvällen:

11°C, Mojitos, Passõa, "dit-lurad" skjuts för att hämta upp gänget, förflyttad impulserad förfest, tappa kamaren i golvet, Eymundssons källaringång, "dra" in alla på Vegamót, lagfoton, Sólon, "chicken", hoppa över staketet till b5, plöjas ut av vakten, strosa ner till Hresso, panikartad blick när 4 inte är nog för 5, öl, livemusik, Kings of Leon - Sex On Fire, korv på 10-11, ragga taxi utanför Hlölla, trängas i taxi till efterfest i Gravarvogur, lektion i kameraanvändning, stapla tomburkar, träffa en gammal "elev", "Carolina..? Det är ju du.. Hey, det är hon!", låna ut mobilen, soffhäng, beskåda ett parti schack, inse i taxin att Grafarvogur ligger jävligt långt borta och dessutom på helt andra sidan av Reykjavik, krascha på soffa, klämma tån i strumpbyxorna, vakna pigg och glad.. till skillnad från andra.

Ja, en kort men intensiv kväll i och med att de flesta ställena stängde klockan 03.00 störde mig faktiskt inte så mycket. Mer tid till efterfest, utan att komma hem senare än vanligt. En sjukt härlig kväll och kul att träffa nytt folk!












Bild tagen av Katrín Pétursdóttir.

Igår var det så äntligen dags för valsafarin tillsammans med Ásgerður och hennes vän Heather från USA. Utflykten varade i ungefär 2-3 timmar och vi lyckades faktiskt skåda en hel del valar (främst i form av en så kallad minky whale), delfiner och en stackars enstaka puffin (som jag däremot själv lyckades missa). Utöver det var det mest fåglar som cirkulerade runt båten och därför innehöll minneskortet på kameran mest bilder på fiskmåsar, vilket jag insåg när jag skulle lägga in dem i datorn. Nåja. En utflykt till havs och att lyckas komma bort från ön en liten stund var ändå en upplevelse i sig.

Visste ni förresten att späckhuggaren Keiko, som hade huvudrollen i filmen Rädda Willy (1993), fångades in i havet utanför Island? Det går även vissa rykten om att han senare i livet, när han återigen blev frisläppt efter ungefär 19 år i fångenskap, brukade hålla till nere i hamnen i Hafnarfjörður innan han senare simmade vidare till Norge för att spendera sina sista år i frihet.

Under gårdagens tur fick jag även lära mig att ett gott tecken på att förhoppningsvis få se en val är att studera hur fåglarna i området beter sig. Detta på grund utav att både fåglar och valar äter fiskar och därför gärna söker sig till större fiskstim. Så, aktsamma fåglar, cirkulerandes inom ett visst område, betyder i många fall även en möjlighet att få syn på val. Att en val dessutom oftast bara går upp 3-4 gånger var 20:e minut för att andas och att de har förmågan att sjunga i ett dygn i sträck var också något jag lärde mig.

Trots att valarna inte gärna hoppar, blåser vattenfontäner eller ligger och flyter jämsides med båten var ändå valsafarit en utflykt som var värd varenda krona. För att faktiskt få att se vilda valar simma fritt i havet utanför Island var ändå ruksigt mäktigt i sig och det är så skönt att se en så pass orörd plats där de faktiskt kan leva skyddat i lugn och ro. Jag kanske är lite extra känslig när det gäller sådan här med djur och natur men det är verkligen stunder som dessa som får en att må bra inombords!


Den isländska flaggan gör sig faktiskt ruskigt bra mot det isländska landskapet.


Jag och Heather försökte hålla oss kvar på båten i motvinden.












Ásgerður och jag i solskenet.


Reykjavik.


Hamnen i Reykjavik.


Operahuset Harpan.


Hellre ett foto på en död uppstoppad puffin än inget foto alls.

Idag är det så förhoppningsvis dags för den efterlängtade valsafarin. På sin hemsidan skriver företaget "Vädret är ganska galet idag, regn, sol, moln, regn, men inte för blåsigt för oss, så alla turer går enligt schemat!". Igår blev turen inställd på grund av vädret men idag verkar det alltså som att det ska gå. Om jag är taggad? Oja. Kameran är laddad, regnkläderna framplockade och matsäcken är nedpackad. Let's go whale watching in Iceland!

Eminem är tillbaka och denna gången i form av Bad Meets Evil tillsammans med Royce Da 5'9. Plattan Hell: The Sequel har därför, sedan igår, gått varm här hemma i Hafnarfjörður. Jävlar vad bra den är!

Jag vet inte riktigt vad det är med Eminem, men han har uppenbarligen något som jag aldrig tröttnar på. Jag minns till exempel perioden då jag hörde honom för första gången i livet och att jag då tyckte att han på något kaxigt sätt var "rolig". Efter det har intresset för honom verkligen inte minskat, snarare ökat ju längre tid som gått och ju mer han skapat. Eminem är bland annat en av få artister som jag alltid känt att det varit värt att lägga pengar på för att verkligen få äga en originalcd. Här talar vi om en man som alltid levererar!

Ja, det är allt något speciellt med den där Marshall. Han har en otrolig talang som jag vet att många där ute skulle döda för att få och han lyckas gång på gång skapa sjuka hits som jag på något sätt aldrig tröttnar på. Jag går därför än idag och tjurar över att han ställde in sin Anger management Tour i Göteborg, tillsammans med bland annat 50 Cent, som jag hade biljetter till under sensommaren 2005. Den hade inte kunnat bli annat än fet.

Idag är det en bra dag, planen var att åka på valsafari men för mycket vind ute till havs gjorde att turen blev inställd. Därför blir det istället ett nytt försök i morgon och tills dess vet ni var jag håller hus. Man kommer ju inte så värst långt på den här ön. Tack och lov att jag har min iPod fylld med massa härlig musik från Eminem och nu även albumet Hell: The Sequel. Det går verkligen ingen nöd på mig!

I lördags var det dags igen. Något slags av party stod på schemat och planen var att dra igång redan på förmiddagen efter jobbet och sen köra hela dagen/kvällen/natten/morgonen ut. Däremellan skulle även en gymnastikshow beskådas och grillmat införskaffas och ätas upp. Om man därför bara i korthet skulle ta och summera kvällen för er, skulle den i stort sett se ut så här:

Längre dag än vanligt, godare mat än vanligt, störtskönt gäng, härliga gäster, spontana utgångskläder, somersby, breezers, naturligt kyld mjölk, musik-DJ:ande på youtube, mojito, chill, tillfixande, resultatlöst utlärande av "R" till en amerikan, jordgubbs mojito, bebis-grattande, vaniljsås-dricka, lektion i hur man uttalar "whale" korrekt på engelska, mango mojito, inse att jag har väldigt mycket gemensamt med en på festen, öl, skåla, flippat drivande med en gemensam "vän", vilsen skjuts till en annan förenings lagfest, hälsa på en sjukt duktig person, garva sönder på toaletten, splittrad downtown-skjuts, b5-kön, vegamót, sólon, dra alla läkare över en gräns, vegamót, skåda en ölhävartävling, pizzapronto, taxi, sova. Inga bilder.

Inga bilder. Tur är nog det. Söndagen var tuff. Jobba 3 timmar. Hem och krasha. Beställa hem pizza. Powernappa 2 timmar. Tro att man började piggna till vid 23.00-tiden för att sedan på måndagsmorgonen inse att kroppen fortfarande inte riktigt hade återhämtat sig. Idag är det tisdag och kroppen mår härligt nog toppen igen! Nu är det ny vecka och nya tag. Om lite mindre än två veckor är jag äntligen i Italien och glider runt. Ni vet vilken låt som passar in bäst på den resan va? "Glida runt, hänga runt, TJÄNA pengar!". That's how I do it.

För en stund sen var jag grym och skickade iväg ett grymt sms. Nu är jag grym och är uppe sent. Snart ska jag vara ännu grymmare och sova tidigare än vanligt för att kanske vara ännu snäppet grymmare och vakna extra tidigt i morgon bitti. Grym brud.

"Familjen" f v: Hannah Carolina Sonja Alice.

Avskedsfesten för Hannah och Sonja i onsdags kväll var helt klart i en klass för sig. Först en middag med alla seniortjejer och tränarligan för att sedan börja kvällens tur mellan Reykjaviks alla barer. Väl inne på Vegamót fick vi så det goda beskedet att ett ställe runt hörnet hade 50% på allt i hela baren natten lång. Förflyttning av sällskapet. Ungefär 100 kronor fattigare och ett antal shots senare var kvällen igång på riktigt. Och nej jag skojar inte. Ungefär 65 SEK fick jag ge för drycken på bilden nedan, så ja.. ytterligare 50-60 kronor utgjorde en mycket god start på kvällen.

Därefter gick kvällen som vanligt snabbt. Jag fick se sorgen hos mina svenska vänner när de tog farväl av sina isländska vänner, inse att det en dag även kommer vara dags för mig att ta farväl av allt, endalaust häng i baren, shotta med vännerna och shakea ass på dansgolvet för sista gången med "familjen" till tonerna av de bästa isländska och internationella hitsen just nu. Svetten rann och det var svårt att slita dig från dansgolvet mot slutet av kvällen. Musikfreaket i mig skrek högljutt "stanna!" men fötterna protesterade tyvärr smärtsamt snäppet högre. En pizzaslice och ett par kloka ihopslagna huvuden senare var det så hög tid att hoppa in i en taxi.

3 timmar senare var det dags att vakna och göra sig redo för att åka till jobbet..






Onsdagshäng på Vegamót.








Solskenet bedrar. Här pratar vi inte början på kvällen utan snarare början på morgonen.

Jajemen, så sant som det är sagt. I morgon åker Sonja hem och på fredag är det Hannahs tur därför drar vi till med en fest som heter duga ikväll för sista gången på Island i Reykjavik. Tidernas och sommarens just nu favorit partylåt får ge er en liten försmak på vad kvällen kommer innebära. Hörs i morgon igen!

Steindi Jr. ft. Ásgeir Orri - Djamm Í Kvöld