Jaja, en vecka för sent eller två, vad spelar det för roll. Här ska ni i alla fall få se lite bilder från turen vi gjorde när jag hade besök här i på ön för ungefär två veckor sedan, torsdagen den 13 oktober. Att det redan har gått två veckor känns lite underligt. Man vet om att det har gått så lång tid men det känns snarare mer som en vecka, inte två. Tur är väl det. Hoppas resten av tiden går lika snabbt. Eller ja, känns lika snabb.

Hur som helst, tillbaka till resan. Dagen beräknades dra igång runt klockan åtta på morgonen, vi kom iväg vid tio. Det spelar tydligen ingen roll hur mycket jag verkligen försöker, jag kommer alltid vara tidsoptimist. Nu spelade det ju visserligen ingen roll just den där dagen, vi kom ju iväg tillslut och hann med att se det vi skulle, inklusive en del pauser, men ändå. Någon gång måste jag ju lära mig. Tur att vi var två.

Nåväl, Gyllene Cirkeln var det alltså. Så här gick det till: Först åkte vi förbi Kerið på vägen till Gullfoss, sen bar det av till Geysir och sen slutligen åkte vi till Þingvellir innan det slutligen bar av hemåt igen. En heldag men alldeles för mycket matsäck, alldeles för lite solsken, alldeles för mycket regn, alldeles underbart sällskap, och alldeles lagom mycket med andra turister. Häng med så ska ni få se!

Kerið, uttalas ungefär som "Kerith" på isländska, är en död vulkan som är ruskigt svårt att storleksuppskatta, både i verkligheten och på bild. Man tror nämligen att man kan uppskatta hur stora/små stenarna nere vid vattenkanten är men man vet inte säkert förrän någon väl står där nere och hoppar förgäves för att nå toppen på en av stenarna. Ingår egentligen inte i det som kallas den Gyllene Cirkeln men är ändå väl värt ett stopp.


Kerið.

Kerið.

Namnet på vattenfallet Gullfoss uttalas nästan som "Guttlfoss" på isländska och är en av de största turistattraktionerna här på ön. Under sommartid strömmar det förbi ungefär 140 m³/s men under vintertid halveras strömmningen nästan, till 80m³/s, om man ska tro Wikipedia. Oavsett så är det i alla fall riktigt mäktigt att se det på plats. Jag har bara alltid väldigt svårt att föreställa mig att det aldrig slutar forsa vatten där. I samma stund som jag skriver det här och i samma stund som du läser det här har det redan hunnit rinna förbi tusentals kubikmeter vatten, och det slutar inte. Aldrig. Hur coolt är inte det?!


Gullfoss.


Gullfoss.


Gullfoss.

En av de mest "fördomsfulla" frågor jag brukar få av folk som får veta att jag bor på Island brukar vara "har du badat i någon sådan där gejser?". För det första: den "riktiga" Geysir är idag död, det vill säga att den för tillfället inte får några utbrott längre och för det andra så är det kokande vatten som skapar dessa naturfenomen som blivit uppkallade efter just, the one and only, Geysir. Idag är det bara gejsern Strokkur som är aktiv på Island, men den är verkligen inget att gnälla över. Låt oss dock gå till botten med detta.

Geysir, som från början egentligen är namnet på en av Islands största gejsrar, har fått ge namn åt detta naturfenomen som bland annat även går att finna i USA, på Nya Zeeland och i Chile. Själva fenomenet uppstår bara på ytterst få platser runtom jorden på grund av alla förutsättningar som måste uppfyllas. I stort sett går det till så att vatten värms upp till kokpunkten i ett hålrum i bergsgrunden, för att sedan slungas upp, tiotals meter, i luften efter en explosionsliknande reaktion. Hela grejen är ganska underligt, men det är så sjukt mäktigt att se i verkligheten. Hundratals liter kokande vatten som slungas upp i luften med jämna mellanrum.

Så, för står ni nu varför jag inte har badat i någon utav dessa?

Islands en gång största gejser, som hette just Geysir, har i dag slocknat och idag är det istället gejsern Strokkur, belägen precis intill, som är den mest aktiva och mest turistvänliga gejsern. Däremot används fortfarande namnet Geysir i vardagsmun som ett namn på hela området men i själva verket är det alltså bara en utav dessa gejsrar som egentligen gett namn åt det hela.


Geysir.


Geysir.


Geysir.


Geysir.


Geysir.


Geysir.


Geysir.


Geysir.

Þingvellir uttalas ungefär som "Thingvettlir" på isländska och är det galet häftiga naturfenmenet där den europeiska kontinentalplattan går ihop med den amerikanska kontinentalplattan. Ni som följer min blogg vet att jag var här en gång tidigare i somras, med Andreas och Ágústa, och där går det även att se fler bilder från platsen. Bilderna från denna dagen består mest av imma på linsen på grund av allt regn så jag skulle rekommendera er att kika in på de andra bilderna om ni vill se mer.

Skillnaden på trippen den här gången och den i somras är dock att vi även traskade iväg för att se det här häftiga vattenfallet, på bilderna nedan. Jag vet inte om det bara är jag, men när man står där mitt bland sprickorna nedanför bergsplattan så förstår jag inte var vattnet kommer ifrån, eller rättare sagt, jag har svårt att föreställa mig att vattnet inte bara sprutar ut från bergskanten utan faktiskt kommer någonstans långt ifrån. Man känner sig så liten och obetydlig när man står och beskådar naturfenomen som detta. I alla fall jag.


Þingvellir.


Þingvellir.


Þingvellir.

Dag ett, av två, är avklarad av helgens tävling, Haustmót, här på Island. Och ser ni vilken färg det är på medaljerna runt halsarna? GULD. Två guld till Stjarnan i form av Juniorerna, som gjorde en strålande insats med sitt nya fristående, och vårt ena seniorlag. Stolt är vad jag är! I morgon är det dags för minisarna, ungdomstjejerna, killagen, seniortjejerna och mixlaget att inta tävlingsgolvet. Håll tummarna för oss!

Ja, och när det ändå är fredag.. varför inte slå till på ett litet impulsköp sådär under förmiddagen efter morgonmötet? En aning oplanerat kanske ni tänker men ibland är man värd något extra i vardagen. I alla fall om det får en på lite bättre humör för stunden. Sen har jag självklart full förståelse för att vi alla unnar oss olika saker. Här har ni i alla fall mitt fredags-"unn".

Man kan ju alltid drömma.

En låt och video till alla er som ibland känner sig lite låga och är i behov av lite feelgood music. Från mig till er!

Just det! Jag har ju helt glömt bort att berätta för er att jag stickat färdigt ytterligare en isländsk kofta här på ön. Jag har inte hunnit sätta mig ner och ta några ordentliga bilder än men här har ni alla fall en bild på hur den ser ut. För er som sedan undrar hur lång tid det tog kan jag meddela att det inte tog mer än en vecka. Jag blev nästan lite paff själv när jag helt plötsligt satt där med den nya koftan i händerna. Vad hände?

Jag tror att kombinationen True Blood, kvällsmacka och stickning är ganska svårslagen i det här fallet, i alla fall efter en lång arbetsdag i gymnastikhallen. Det är istället dagar som idag, när man inte har speciellt mycket att göra, som det är svårare att sätta igång med ytterligare ett projekt. Men det ska det snart bli ändring på!

I väntan på det längre inlägget om förra veckans äventyr får ni här en ny bild att beskåda tills dess. Kan dessutom påpeka att detta rinnande vatten som ni ser på bilden var varmt. Riktigt varmt. Inte kokande men ändå såpass varmt att man inte ville ha fingrarna i det allt för länge. Ruskigt skönt att värma sig fingrarna i efter en dag på resande fot i regn, kyla och vind.

Jag vet att jag inte skrivit mycket under senaste veckan men den här gången har jag faktiskt en mycket bättre ursäkt än annars. Den här veckan hade jag nämligen finbesök hemifrån Sverige här på ön. Ett mycket efterlängtat och, så här i efterhand, mycket lyckat sådant. Nu börjar nedräkningen tills julledigheten om några veckor. Håll utkik efter fler bilder och lite mer text under veckan.

Efter att ha börjat kolla på True Blood för några år sedan, men av någon okänd anledning inte fullföljt säsongerna, är det nu dags igen. Att ha en serie att komma hem till efter en heldags jobb är faktiskt ganska skönt. Speciellt efter en dag med volymkrig i träningshallen. Jag skämtar inte, 3 olika stereor med tre olika pepp-låtar på högsta volym i en knökfull gymnastikhall. Gissa om man är trött i huvudet när man kommer hem?

Jaja, det jag egentligen bara ville säga var att jag lever, att jobbet rullar på och att jag återtagit True Blood. En för övrigt väldigt bra serie, som trots att den är snäppet annorlunda jämfört med andra serier ändå är galet avkopplande att kika på. Rekommenderas starkt. Nu är det snart dags för lite skype hemifrån Sverige och sen åker nästa avsnitt på. Sov sött där hemma!

Man får passa på när man har tid. Att städa i ordning på rummet, bädda sängen, tända lite ljus och se till att komma i säng relativt tidigt om kvällen är numer mitt dagsmotto. Nu är det till exempel hög tid att krypa ner i sängen, stänga ner alla andra program på datorn och sätta på ett avsnitt av True Blood. Så, so long bloggläsare!

 

Idag känns det som att det kommer bli en bra dag. Solen kikar fram, lönen kom igår, jag har sovit ut och rummet är nystädat. Vad skulle kunna gå fel idag?

Sen vill jag bara få ur mig 2 saker innan jag stänger för idag. Det första: Här fick ni mitt livs första iPhone blogginlägg! Det andra: jag blir fruktansvärt trött på folk som svarar "jag också" när jag kommer och vill beklaga mig över något. Speciellt när det framkommit, bara några dagar innan, att det faktiskt inte kan vara möjligt och att det trots allt är ganska stor skillnad i slutändan. I sådant fall är det något ruskigt skevt på gång. Det förstår nog de flesta. Bara, håll tyst. Snälla.