Nä vad säger vi. Tredje gången gillt kanske? Har försökt mig på den här boken minst två gånger nu men alltid blivit tvungen att avsluta då det inte funnits tid eller på grund av att intresset för att över huvud taget läsa en bok bara inte har infunnit sig. Jag kände dock att det, i och med min vistelse här i Bjursås, ändå är ett perfekt tillfälle för att ta tag i den en gång för alla. Så, nu stänger vi ner datorn i några dagar och slår istället upp sida 1 i boken. Bokbubbla deluxe!

Det är sjukt att det redan har gått lite mer än 2,5 vecka på min semester här i Sverige, det vill säga ungefär halvvägs. Dagarna bara rinner förbi och jag börjar redan få ont i magen för att semestern snart är slut och vardagen på Island snart tar fart igen. Hittills har jag mest spenderat min tid med vännerna, badat, solat, snackat skit, käkat glass, grillat, spelat yatzy, festat, hängt på uteserverigar. Dessutom har jag även hunnit med en mysig liten trip till det lilla samhället Adelöv i Småland. Sovit i husvagn, hälsat på kossor, åkt fyrhjuling, gjort en snabb trip till gränna, promenerat bland ängarna och käkat "kort" kebab. En ruskigt bra början på semestern.

Idag landade jag så tillslut även i dalarna, i min favoritby Bjursås, för några dagars avkoppling tillsammans med pappa och Vilma. Att tvätta mattor i sjön har jag redan lovat Vilma och förhoppningsvis kommer det även upp fler arbetsuppgifter som hör sommaren och dalarna till. 4 dagars dala-njutning står nu på schemat innan det är dags att röra sig hemmåt mot Örebro igen och bränna upp sista semesterveckan på hemmaplan. So long!

Ni minns väl senaste musikklippet jag länkade till för bara någon dag sen? Då var det i from av Mac Millers absolut bästa låt "Donald Trump". Nu har jag dock lyckats kärat ner mig i ytterligare en låt och video från samma kille. Denna gång heter låten "Knock Knock" och det är en sådan låt som bara blir bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Så.. ni kan ju gissa vilken låt som spelas mest i min iPod just nu. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör!

Dagens shoppingkap blev dessa skönheter från Bianco. Kanske inte riktigt vad jag var ute efter i första hand men jag kunde inte låta bli. De knyts fast, är ganska höga och med sin smala klack blir de lite vingliga att gå i. Egentligen var jag på jakt efter ett par som spänns åt, mörkare i färgen och med lite stabilare klackar så att de blir sköna att gå i. Men ja, nu är det som det är.. ibland hänger inte riktigt huvudet med så då blir det sådana här impulsköp. Men som vi alla vet så kan impulsgrejer ibland vara det bästa oavsett om det handlar om shopping eller resor. Impulsera mera!

Sådär ja gott folk! Nu är min första egenstickade isländska kofta äntligen färdig efter en tids uppehåll. Jag började ju som sagt med denna i våras och stickade klart magstycket och ärmarna på under 2 veckor. Därefter har den sedan blivit liggandes då jag inte riktigt förstod hur ärmarna skulle fästas innan axelmönstret skulle påbörjas. Efter att ha fått hjälp med detta, bara dagen innan jag åkte hem till Sverige nu under sommaren, har sedan mönsterstickningen på axelpartiet gått ganska fort. Det är ju i alla fall där man kan se att man faktiskt kommer någonvart, till skillnad från det eviga stickandet med det bruna magstycket där man bara stickar runt, runt, runt..

Trots allt hårt slit här i slutändan lönade det sig ändå inte fullt ut då jag, med endast 5 cm kvar vid halsen, insåg att det svarta garnet var slut. Tack och lov att man då har underbara vänner på Island som kan skicka över ett extra nystan på posten. 3 dagar senare damp det nämligen ner ett lite välpacketerat kuvert i brevlådan. Lovely!

Och, fast nej.. att hårt arbete inte lönar sig var nog trots allt ändå inte riktigt rättvist. Ni ska bara veta vad jag har slitit med denna kofta. Så jo, det lönar sig faktiskt i slutändan. Rätt storlek och jordnära färger. Precis som jag ville ha det. Därför vill jag nu ge mig själv ett starkt MVG. Bra jobbat Carolina!

Här gott folk, här har vi bra musik. Riktigt bra. Favoriten som hållit i sig i mer än en månad. Mac Miller, vilken kille.

En vän för livet är en vän som man uppenbarligen blir ruskigt nära vän med under ett år i mellanstadiet. Vänskapen håller sedan i sig i tre år till under högstadiet  för att sedan oförklarligt ta ett uppehåll i tre år under gymnasiet. Långsamt växer sig sedan vänskapen starkare igen och nu, några år senare, sitter vi alltså där igen. Humorn på topp, obegränsat med samtalsämnen och minnen för livet. Här gott folk, här har ni en ruksigt bra människa. En människa som jag för ungefär ett år sedan beställde en resa till Turkiet med. En resa som så här i efterhand högst troligen också bidrog till denna reunion. Vissa saker är nog bara menade att vara. Vänner är en sådan sak.

Efter att denna underbara tjej ställde upp och kom och hämtade mig på flygplatsen i torsdags kväll är det nu dags att ses igen. På kvällens schema står det nämligen "öla med Pim (och Andreas och Alexander)". Oj vad härligt! Som jag har saknat henne.

Ett annat onyttigt vetande, för er som läser min blogg, är att min isländska kofta är färdig närsom. Jag blev bara tvungen att be Ásgerður posta ett till garnnystan från Island då jag tydligen hade missberäknat lite. Det kändes sådär att inse denna missberäkning i morse när det bara är ungefär 4-5 cm kvar upp mot halsen. Typiskt. Fast ska det vara isländskt ska det vara isländskt, då duger det inte med svenskt yllegarn.

Nu ska jag sätta fart och trampa iväg upp på stan! Sommaren har börjat riktigt bra här hemma i Sverige.

Den här videon gott folk är något av det absolut sötaste och roligaste jag någonsin sett och jag älskar inledningskonversationen som drar igång runt 0:07. Visst kan man inte sluta le? Förjävla söt unge.

- Men vill du ha en kaka då?
- Ah!
- Aa?!
- YAAAAAAOO!
- Fast det vill du inte va?
- mnmn..näääj..!

Jag vet inte riktigt vad det är som gjort att jag på senaste tiden blivit helt galen i ringar. För något år sedan avskydde jag dem, nu älskar jag dem. What liksom. Well well, samlingen börjar ta sig insåg jag förvånat idag när jag plockade upp lite grejer här på rummet i Sverige. Från att sammanlagt ha ägt två ringar sen barndomen till att gå till dessa skönheter gör mig faktiskt förvånad. Jag har inget direkt minne av hur det har gått till. Creepy.

Nåja, nu sitter jag allstå här på rummet i Örebro igen. Det mesta är sig likt, favoritlakanen är fortfarande lika underbara, dalahästen står på sin vanliga plats i vitrinskåpet och EM-medaljen ligger fortfarande på hyllan under. Efter att snart ha varit hemma i 3 hela dagar har jag hittils bland annat hunnit träffa lite vänner, käkat försenad midsommarmat, shoppat, ätit på McDonald's, cyklat, stickat, festat och sovit över i örebro fallskärmsklubbs lokaler ute vid flygplatsen.

Livet rullar alltså på här hemma i Sverige så ni får ursäkta om uppdateringen från och med nu, och under resterande veckor av juli, inte blir den bästa. Jag planerar nämligen att ha så kul jag bara kan nu i 4 veckor och då kommer verkligen inte bloggen i första hand. Men man vet aldrig. Ibland blir jag, som ni kanske märkt, bara tvungen att uppdatera om det händer något speciellt.