Owling. Ritat på A4-papper. Total arbetstid ca 2 timmar.

Här har ni det, gårdagens miniprojekt. Det här är faktiskt första motivet sedan "Sleeping Beauty" som jag kommit upp med helt själv. Sen självklart kan man ju alltid inspireras av andra bilder and so on, men alltså ingen avmålning denna gången.

Jag har länge velat göra en uggla och därför suttit i flera dagar och kollat på olika ugglebilder, ugglesmycken och uggleteckningar för att få lite inspiration men satan vad svårt det ska vara att komma igång. En uggla har liksom inte lika ingrodda/inlärda kännetecken som till exempel en katt eller en ko har, i alla fall inte hos mig. Detta gjorde att jag knappt visste var jag skulle börja så därför bestämde jag mig tillslut för att kika runt efter lite inspiration för att komma igång med min idé.

Själva frasen "I'm owling through life" får ni tolka som ni vill. En snabböversättning skulle nog enkelt bara bli "Jag ugglar mig genom livet", bara det att ordet owling inte finns på riktigt i engelskan, men vafan. Jag skapar mig i alla fall en egen liten känsla av det ordet (och hela meningen) och då struntar jag faktiskt i om det finns på riktigt eller inte. O w l i n g, sug på det en liten stund så kanske samma känsla snart infinner sig hos er också!

Jag har känningar i halsen som jag tror liknar de jag hade precis innan jag fick världens äckligaste halsinfektion för en ungefär sådär 3,5 år sen. Jag skojar verkligen inte när jag säger att det såg ut som att det hade möglat i halsen när jag kikade ner. Det var riktigt illa i några dagar där alltså. Nu känns det alltså som att något liknande är påväg igen, vilket jag är livrädd för. Därför tänker jag de kommande dagarana vara riktigt uppmärkssam denna gången för att förhoppningsvis kunna unvika att det går lika långt igen. Det är ingenting jag verkligen saknar om man säger så.

OCH (jag vet att man inte ska börja meningar med "och" men ibland bara måste man), appropå munnar och att kika ner i halsen, kom jag att tänka på min underbara bild på outdragen visdomstand jämfört med bilden med utdragen visdomstand som jag tog för något år sedan, innan och efter denna lilla skräckhistoria, som i slutändan gick på hela 2200 SEK.

Tårarna rann ner för kinderna där jag låg och spände mig så jag skakade i stolen, "Slappna av Carolina, du ligger ju och spänner dig så att hela du skakar". Jag klagade på att det ilade i hela huvudet av borren, tandläkaren höjde därför volymen på radion, disco i tandläkarrummet. Ena roten satt fast trots ihändigt dragande och vickande med tången och mungipan sprack av allt töjande. Tillslut, efter 20 minuters tortyr kom beskedet "vi måste nog operera trots allt". Upp med skynket, fram med skalpellen och snitta upp tandköttet runt tanden och i skinnet mellan tandköttet och kinden. Dra ut tandresterna och sy ihop kaoset igen. När skräckupplevelsen så var över fick jag som tröst höra "Oj, du kanske till och med borde ha fått lugnande..". Nämen, säger du det såhär i efterhand? Tack. Tack så jävla mycket. Då kändes allt plötsligt bättre. Ut till receptionen, sluddra fram med en totalt förlamad käft att jag ska betala för mitt besök. Punga ut med 2200 SEK. Inget härligt minne.               Men en äcklig bild... Varsågoda!


Outdragen visdomstand.


Utdragen visdomstand.

För fan, se till att borsta tänderna ordentligt!

Mitt rum.

Yes, se så fint det kan vara på mitt rum. Speciellt när hyresvärden skulle komma på besök. Tydligen betyder "någongång mellan 11-13" jävligt mycket mañana mañana här på Island då vi fortfarande vid 14:20 inte hade hört någonting från hyresvärden i lägenheten. Oavsett om denne dyker upp idag istället eller inte är det nu i alla fall, sen igår, skinande rent på Sudurhvammur 7. Överallt. In i minsta lilla vrå.

Gårdagen kändes ungefär som på julafton, när man var mindre, när man gick på helspänn en hel dag och väntade på jultomten. Dagen stod stilla, jag kikade ut genom fönstret minst 2 ggr i timmen och  jag kände mig alldeles rastlös hela förmiddagen. Vi gick alla runt och väntade på någon som skulle komma någon gång under förmiddagen/lunchen och vi plockade därför undan alla smulor på borden, tömde alla papperskorgarna och svabbade golven. Lägenheten var nästintill fläckfri. Men neeej, då dyker inte hyresvärden upp. Det känns ju sådär när vi vid 00:00 kvällen innan drog igång världens städryck för att få lägeneheten skinande ren och för att verkligen visa att vi faktiskt inte har trashat lägenheten alls.

Jaja, nu känns det i alla fall lite hemtrevlig här i lägenheten och mitt rum har blivit av med den stora gästmadrassen på golvet. Jag är duktig och tänder ljus och bäddar sängen och det är till och med ordning och reda i garderoben samt i byrån. Fan vad bra man sover när det är städat på rummet! Tips.

Jag vet inte om det syns på bilden speciellt bra men det är i alla fall ett riktigt ruskväder här i Reykjavik. Det började redan igår kväll. Regn och världens motvind fick mig att tappa balansen helt när jag skulle upp för en backe täckt av riktig blank kulleris. Vädret verkar heller inte ha lugnat ner sig tills idag. Det är stora regndroppar på fönstret, mörkgrå himmel, regnmoln som täcker utsikten av bergen bort mot centrum och vinden håller sig stadig. Idag är en sådan där dag då man helst av allt bara vill krypa ner i sängen igen, lägga sig i fosterställning, dra upp täcket, tända lite värmeljus och sen slå på en film. Åhå, vad härligt det låter.. Det får bli kvällens mission!

Nu är det dags att ta vara på de få timmarna som är kvar innan jobbet drar igång idag. Jag slängde i mig en tallrik gröt med mjölk som stått i vårt kylskåp 3-4 dagar förut. Eller ja, det ska nog inte ens kallas kylskåp utan snarare värmeskåp i och med att det ibland nästan är varmare där inne än inne i vår ägenhet. Så, nu såhär i efterhand, inser jag att det kanske inte var det smartaste draget idag. Kanske är det bara psykiskt men jag mår lite illa faktiskt och mjölken luktade inte heller helt fräsch när jag tog ur den ur kylskåpet förut. Inga klumpar (som annars inte alls är speciellt ovanligt här i huset) men lukten var inget att hurra för. Jaja, jag får avvakta idag. Kanske gav den mig superkrafter för att orka med hela dagen, eller så får jag ladda för en kväll på rummet med en hink och ett glas vatten bredvid sängen..

Quarantine. Ritad på A4-papper. Total arbetstid: ca 16 timmar.

"Breathe in the madness".. Här har ni så alltså bilden på mitt senaste projekt, Quarantine, tillslut. Det har legat en hel del tid bakom denna, totalt ungefär 16 timmar, men så här i efterhand var det värt varenda minut, var enda blyertsdrag och var enda skuggning. Själva motivet har jag inte kommit på själv, jag har alldeles för dålig inspiration just nu, så från början är det egentligen bara en riktigt bild som jag bestämde mig för att måla av. Trots detta är jag ändå helnöjd med resultatet, vilket inte händer speciellt ofta. Hoppas ni också gillar den!

Jag fyller nog på med mer text här senare idag.. Jag måste verkligen rusa iväg nu!

Förhandstitt. I morgon smäller det...

Vet ni vad, teckningen är färdig! Jag tänkte dock inte visa någon bild på den förrän i morgon då jag verkligen vill ta en bild på den i bra ljus för att ni ska kunna se hur den ser verkligen ser ut. Är så tråkigt när man tar kort på en bild och blixten reflekteras i blyertsen på pappret. Det gör inte direkt bilden rättvisa. Det bästa vore väl ändå kanske att scanna in den men sådan teknik har vi inte tillgång till här i Islandslägenheten. Inte för att jag brukade göra det hemma heller så jag tänker se till att ta tag i det sen när jag flyttar hem igen. Kan ju vara kul att se bilderna ordentligt också. Jaja, ni vår veta mer om bilden i morgon.

Efter en lång teambuilding-dag med juniorerna igår som avslutades med en övernattning i träningshallen där jag lyckades få ihop hela 4 timmars sömn var jag zombie idag. En zombie som därför lyckades somna i en fullspäckad hall med småbarn i åldrarna upp till 3-4 år i en upphissad grop. I ungefär 2 timmar låg jag där. Vaknade till efter ungefär en timme av att jag kände hur jag dreglade ner gropen. Öppnade ögonen och kikade, "phuu.. bara 2 kvadratcentimeters dregel", stängde ögonen och munnen och somnade om. När jag sedan vaknade ytterligare en timme senare kände jag återigen hur munnen åkt upp och dreglet fulkommligt forsat ut ur mungipan. Jag öppnade återigen ögonen och kikade ner på tyget, "1 kvadratdecimeter dregel!". Fyfan. Jag kände hur sabbad jag måste se ut när jag sedan gick genom hallen, förbi alla barns föräldrar, med morgonfrilla och teddybjörnögon för att komma till ledaromklädningsrummet och tvätta mig om kinden. Godmorning sunshine!

Trots detta lyckades jag ändå piggna till under dagen och träningarna på schemat rullade på i god takt. Till kvällsmat blev det därför en ruskigt god Bragðarefur på Ísbúðin, det vill säga en egenkomponerad glass med valfria godisar/nötter/frukter/såser som rörs ihop som en McFlurry på McDonald's ungefär, bara det att det inte ens går att jämföra dessa två. McFlurry är ingenting jämfört med detta isländska koncept. Glass är helt klart en del av den isländksa kulturen och kom då ihåg att det alltid är jag som har sagt att "Glass är överskattat!". Så om till och med jag föll pladask för detta måste det ju trots allt vara något speciellt. Eller hur? Nackdelen är ju bara att det har blivit en glass per dag nu, tre dagar i rad. Vad hände med mitt nya nyttiga liv liksom? Skärpning Carolina.

Nej, nu börjar det återigen bli dags för att sova här i lägenehten. 3 timmar för sent. Men vad gör det, bilden blev i alla fall färdig och ett blogginlägg blev skrivet så jag antar att man får vara ganska nöjd ändå. I morgon åker bilden upp på bloggen, så se till att ha koll. Nu släcks lamporna på Sudurhvammur 7 för idag. Godnatt!

Snöstorm! Jag blåste nästan bort.

Ja, som det går att se på bilderna ovan har stormen tillslut invarderat den 103 125 km² stora ön med ungefär 3 invånare per kvadratkilometer. Kände att jag var tvungen att slänga in lite fakta eftersom detta egentligen är menat att vara en islandsblogg nu medan jag är borta.. och för er som undrar tänker jag nog inte göra mig av med denna bloggen i första taget. Det blir nog en fortsatt blogg med konst-inriktning sen när jag kommer hem. Eller ja, i alla fall en plats där jag kan lägga upp mina bilder och skriva lite till.

Under dagen blåste det en del, vilket inte är speciellt ovanligt här på ön, men idag var det ännu starkare än vanligt. Som tur var höll jag mig mest inne. Vi gick under förmiddagen en sväng på stan och kikade in i lite små och roliga butiker innan vi tillslut gick och åt lite lunch och värmde oss. Jag tog sedan bussen hem och smällde upp datorn på köksbordet. Nu skulle det göras dans! Timmarna gick och tillslut stod jag där med en färdig dans till AG-tjejernas träning senare under kvällen. Jag smällde ihop datorn, slängde ner en matlåda och rusade ner för trappen för att hinna med bussen.

När så träningen och jag, 1,5 timme senare, var helt färdig bestämde jag mig för att gå och inhandla lite mat. Jag gick ut genom portarna och jag skojar inte när jag säger att det snöade vertikalt. Jag kunde knappt förstå att snön ens landade på marken så som det blåste. För snö var det gott om, det låg i drivor över hela marken. Jag vet inte, kanske slog min lilla önskan igenom som jag postade sent igår innan jag gick och la mig.

Nu, några timmar senare har jag varit hemma en stund, skakat av mig dagens väder och sitter istället helt ostabil i bålen efter dagens dans. Jag insåg under min bussresa hem efter träningen att det är jäklig skönt att bara träna tills man är alldeles darrig i hela kroppen och all svett har pressats ut. Det var ett tag sen senast och det är vid sådana här tillfällen jag inser avd jag faktiskt saknar. Jag lovade mig själv att börja träna igen nu efter nyår. Det har dock som vanligt kommit upp en hel del som måste fixas innan och som faktiskt måste bli prioritet 1 då det är mitt jobb det handlar om, men sen ska jag sätta igång!

Nu har jag röjt lite på rummet och gjort i ordning för filmkväll/ritkväll med Micke och Hannah, som för ungefär en timme sen slängde sig ner till bussen för att åka till Hagkaup och köpa godis. Så nu hoppas jag på lite gott godis sen blir det torsdags-mys med Islands-familjen!

Nytt klockslag. Ny händelse. Plötsligt hände det! Dagen räddades.

Här har ni min nya partyfavorit här på Island.

Flo Rida - Turn Around [5,4,3,2,1]


Den tänkte jag tjata ut lika mycket som Micke tjatat ut David Guetta ft Rihannas - Who's That Chick? de senaste dagarna. Men ja, just nu pressar den partyhumöret till max även fast klockan är 00:34 en tisdagskväll här i Reykjavik.

Bara för det tänkte jag här ge er ett litet smakprov på vilka låtar som går heta i lägenheten just nu, i alla fall i östra rummet:

Petter ft September - Baksmälla


T.I. ft Christina Aguilera - Castle Walls


J Boog - Lets Do It Again


Robyn - Time Machine


Guillaume Grand - Toi Et Moi


Bruno Mars - Grenade


Sen nyårsafton har mitt rum mest sett ut som "Hej, kom och hjälp mig!". En 120 cm bred skummadrass har leagt på golvet sen dess och givit sängplats åt lite olika människor. Eller ja, egentligen är det bara tre personer. Linnea, Hannah och Micke. Mitt rum har i stort sett fått agera hostel åt sällskapssjuka människor. För man blir faktiskt lite sällskapssjuk här på ön. Tro det eller ej. Inatt paxar jag att skeda med Hannah! Kanske. Om ingen av oss snorar mer.

Äsch. Jag tror inte att ni får ut speciellt mycket av detta inlägg så därför tänker jag inte sitta och pressa ut mer idag för mitt huvud är ganska tomt och dagen har varit ganska händelselös. 10 köttbullar på IKEA med potatisar, brunsås och lingonsylt. Det var nog den mest händelserika idag.

Detlaj 1.


Detalj 2.

Okej, här ovan ser ni en liten förhandstitt på vad komma skall nu under veckan i teckningsväg. Hittills har jag jobbat på den i sammanlagt ungefär 15 timmar. 5 timmar ena dagen när jag var sjuk och sen sammanlagt 10 timmar igår när jag bara satt inne hela dagen. Jag täntke faktiskt vara ganska kort just nu, för jag vill verkligen sätta mig med bilden igen i ungefär 2-3 timmar innan jag ska sova. Så ja, ses i morgon! Eller som man säger på isländska: Sjáumst á morgun!

"Exhausted". Ritat på A4-papper. Total arbetstid ca 5 timmar.

Igår höll jag mig hemma hela dagen för att inte smitta ner folket i hallen. Kroppen var öm, huvudet sprängdes, nacken var stel och halsen var tjock. Jag mådde inte så bra med andra ord. Men det är så det brukar vara. Jag är nästan aldrig sjuk men när jag väl är sjuk så är jag verkligen sjuk. Nu har jag dock lyckats hålla mig frisk sen i våras någongång. Vi stressade med examensarbetet på våren, sen var det sommar vilket innebar sommarjobb dag ut och dag in. Sen blev det höst och jobbet fortsatte parallellt med examensarbetet. Sen i november bar det av mot Island, nytt land, nytt språk, nya människor, ny bostad och nytt jobb. 6 veckor av stress eftersom examensarbetet fortfarande inte var färdigt. Julen i Sverige bjöd på fortsatt plugg för att få färdigt arbetet, panikinköp av julklappar och party med vännerna. Dagarna innan julen åkte vi till Stockholm för att hälsa på pappa, farmor och farfar och sen satt jag helt plötsligt på planet igen för att fira nyår på Island.

Så det är först nu, när jag är tillbaka i min nya vardag där jobbet börjat som vanligt igen, som jag börjar slappna av för första gången på ungefär 7 månader. Och det är då, när jag väl tillåts att slappna av, som kroppen slänger ur sig allt den har hållt inne med under den senaste tiden. Denna gången i form av något som liknar en infektion i kroppen och idag vaknade jag även upp med en röst som spricker i ungefär vartannat ord. Får man skylla sig själv i en sådan här situation? Kunde jag ha undvikt det? Jag vet inte, jag är ganska nöjd med 7 månaders friskhet i alla fall. Så ge mig helgen, sen är jag fit for fight i ett år igen!

Bilden gjorde jag igår när jag låg hemma och mådde piss. Den speglade ganska bra hur jag kände mig just då. Hängig och alldeles utmattad. Sen sprang jag dock inte runt naken här hemma och kände mig speciellt snygg, så jag valde att inte rita av mig själv utan inspirerades istället av ett fotografi av Miranda Kerr. En av världens snyggaste tjejer enligt mig, så det skulle inte förvåna mig om hon ser ut sådär om hon hade känt sig som mig igår.

Ojoj, efter ett litet logginlägg från Lovisa på Facebook om att det vore trevligt med lite bättre uppdatering här på bloggen tänkte jag nu återuppta verksamheten igen. Det betyder att jag nu kommer uppdatera er i vad som hänt den senaste tiden med lite bilder och lite text. Häng med!

Som jag skrev i senaste inlägget har jag äntligen lämnat in mitt examensarbete. Det känns som att en stor tung sten släppt från magen, gjort att jag kan andas lite lättare och faktiskt inte går runt om dagarna med världens stresskänsla. Livet känns härligare på något sätt!

Dagarna innan jag åkte tillbaka till Island spenderade jag i Stockholm med Emma hemma hos farmor och farfar. Vi lunchade med pappa på hans jobb och fick en liten rundvandrig på deras nya kontor som håller på att byggas just nu. Sen sprang vi runt lite på mellandagsrean och jag hade siktet inställt på att hitta nyårskläder.

Sen bar det då, den 30 december, av mot Island igen! 10 glada svenskar, redo att fira nyår på Island. I lägenheten bodde vi som mest 8 personer och det var fullt hus dygnet runt. Kylskåpet var proppat och högtalarna redo. Till nyårsmiddag serverades kycklingfilé, klyftpotatis och tzatsiki och till efterrätt blev det gino (dvs uppskurna frukter i en ugnsform med smält vitchoklad på, för er som inte vet). Tolvslaget närmade sig sakta men säkert och feststämningen höjdes bara mer och mer ju färre minuter 2010 hade kvar.

Så var det då dags. I flera timmar hade vi laddat upp med mat, klädfix och städning. Reykjavik tjuvstartade på fyrverkerifronten och från vår bergsutsikt syntes fyrverkerier över staden redan från tidig kväll. När klockan väl slog 00:00 fullkomligt exploderade staden! Det var fyrverkerier ÖVERALLT! Man brukar säga att det smälls fyrverkerier för ungefär 4000 SEK per invånare på Island runt nyår i en mängd på ungefär 600 ton. GALET!


Fyrverkerier. Reykjavik fullkomligt exploderade! (Det gör sig inte riktigt på bild dock)


Ojojoj, det fanns inte mycket att klaga på denna kvällen alltså!


Finbesök! Linnea kom till Island för att fira nyår med oss.


Nyårsfeeling! Jajjemen, nyåret började bra.

Dagen efter bjöd på storstädning av vår 190 kvm stora lägenhet i två våningar. Inte okej att bjuda hem en sisådär 20 pers på nyår som ett "förfestställe" mellan klockan 02:00-04:00. Men fint blev det i alla fall efter mycket om och men. Dagen bjöd efter städningen sedan på ingenting förutom segt humör hos alla i huset. Det var först runt 21:00 någongång som vi orkade oss ut, ner till pizzerian i Hafnarfjördur. Sen gick vi tillbaka igen. Satte på en film, hängde vid datorn och återhämtade oss från nyår. Runt 00:15 fick vi dock ett ryck. På med sminket, på med kläderna, släppa ut gårdagens hår och på med partyskorna. Målet var Reykjaviks bargata!

Utekvällen blev sen riktigt lång. En danssväng i dörröppningen på Vegamót, en snabb titt in på Barbara, vidare till Olivers där det röjdes till rejält. När Olivers sedan, någongång runt 04:25 bestämde för att stänga för kvällen drog vi återigen till Barbara och öste vidare tills klockan slog 05:30. En taxijakt senare, en taxifärd senare och en trappfärd upp till lägenheten i form av 6 halvtrappor stod jag tillslut på rummet och stirrade på klockan som slog 06:35. Linnea och Micke bestämde sig för att laga carbonara, jag slocknade i sängen så fort jag stängde ögonen.


Linnea, Micke och jag. Redo för utgång.


Galen kväll.


Jag och Hannah.


Jag och Linnea.


Dansa på baren. Check!

Dagen efter bjöds det på en sväng in till Reykjavik stad i dagsljus för att bland annat se kyrkan (som till Linneas besvikelse tydligen var stängd för dagen). Några ur gänget blev även med i ett inslag om invandrares nyårsfirande på Island och Hannah la dagens kommentar när reporten frågade om de hade köpt egna fyrverkerier: "No, we couldn't afford fireworks so we bought food and booze instead!".


TV-intervju.

Igår, den 5e januari, bestämde vi oss så för att ta en tur bland Islands bergskedjor för att söka upp Reykjadalur och bada i en varm källa. Sagt och gjort. En biltur på ungefär 30-45 minuter senare började vi så vår vandring. Har ni någongång försökt att gå i bergssluttningar täckta av nästintill rinnande lera? Det var i alla fall något av det roligaste jag gjort hittils på Island. Vi slirade runt i dalarana, på stigarna och på bergskanterna. Vi fick hoppa över åar och slänga över väskorna till kompisarna på andra sidan vattnet. Dock kom vi tillslut fram till en å som var en aning för bred för att hoppa över varpå vi istället bestämde oss för att vi skulle gå längs med ån tills det att vi kom fram till badstället.


Bergspromenad.


Island. Naturen är helt sjuk.


Vattenfall. Vatten fanns det gott om under vår promenad.


Vattenfall. Bilden gör inte landskapet rättvisa på något sätt.

Efter en ungefär 45 minuters slaffsande i sumpmark kom vi så tillslut fram. Kläderna slängdes av till badkläderna som vi hade under och vi hoppade ner i vattnet så fort vi kunde för att slippa de blöta strumporna en stund. Jag måste därför också här passa på att säga att det var något av det absolut häftigaste jag upplevt hittils här på ön. Var hittar man liksom varmt, naturligt vatten som flyter i en å bland bergen i fjällen? Ja, jag säger då det. Det kändes ganska skumt att ligga där och flyta i vattnet när man visste att man sekunder tidigare hade stått fullt påklädd och huttrat inför tanken bara av att ens ta av sig kläderna.


Reykjadalur. Livet är ganska bra ibland.

Uppgången ur vattnet var dock något av det mindre roliga jag hittils varit med om. Var jag än stod med fötterna ilade det i dem av kyla. I ren panik tog jag därför ett språng ner i vattnet med handuken och bestämde mig för att byta om där, för att behålla lite av värmen i fötterna. Jajjemen, har man högt IQ så har man!


Panikkyla i fötterna.

En tur som beräknas ta ungefär 45 minuters promenad dit och ungefär detsamma tillbaka slutade för oss med en promenad dit på ungefär 2 timmar och sedan en hemfärd på 1 timme. Vad hände egentligen på ditvägen? Jag gissar på att det mest var uppförsbackar dit, lervälling och en massa fotande som drog ut på tiden. Värt all tid var det dock! Dit blir det till att resa fler gånger.

Igår slog så den väntade förkylningen till. Mest troligt är nog att jag blivit smittad av någon, men i kombination med en nyårasfton spenderad i endast klänning på balkongen och denna blöta tur till Reykjadalur får man nog skylla sig själv. Lite skönt är det ändå att kura ner sig i sängen, bli bjuden på körsbärstomater av Hannah, få äggmackor av Micke och slänga upp datorn i knäet, men helst av allt skulle jag ändå var frisk. Nu hoppas vi på det bästa, att denna sjukdom lägger sig under natten och så att jag kanske kan komma tillbaka till jobbet i morgon. Det är segt att vara hemma en hel dag när ingen annan är hemma samtidgt.

Nu ska jag krypa ner i sängen och släcka för idag. Att sova själv efter att ha haft Linnea inneboendes i mitt rum på madrassen i ett antal nätter och nu senast Micke och Hannah som skedat på samma madrass för sällskaps skull 2 nätter i rad är ganska tomt. Vi funderade på att bära in min säng i Mickes rum så att vi alla 3 skulle kunna sova tillsammans igen men jag vet inte om jag verkligen vill smitta ner mina små älsklingar där inne. Så jag håller mig nog i karantän på mitt egna rum i natt igen.