TRÄNGSELN BLAND HUNDRATALS DUNJACKOR



Idag var det snö och kallt här på ön. Så pass kallt att projektet; "ta på sig kläder, sockor, skor, jacka, halsduk och vantar" gjorde att jag missade bussen med bara några meter. Trots att jag sprang. "Ingen idé att tjura" tyckte jag och bestämde mig därför för att traska vidare i snöovädret några hållplatser framåt. Rättare sagt en kvart framåt. Väl på plats unnade jag mig lite frukost och passade även på att spöa mina vänner i Wordfeud innan jag tog nästa buss.

Jag hade planerat att kolla runt lite inför jul och så och trott att köpcentret skulle vara lika tomt på folk och fridfullt som det annars alltid är när jag är där. Det vill säga på vardagsförmiddagarna när jag är ledig, när ungefär 80% av resterande invånare på Island jobbar. Ibland sviker tydligen även mitt IQ. Det var ju för fan värsta julruschen! Att försöka tränga sig fram bland hundratals islänningar i dunjackor och pälsfodrade mössor med öronlappar är en sport i sig. Speciellt när hälften av all golvyta på området tas upp av små scener där bland annat tjejer i rosa peruk sjunger och uppträder för barnen, 50+ mannen sjunger senaste hiten från julplattan och trubadruen klämmer i i en barnsång där 4 verser består av att imitera ett gråtande barn. Underbart! Jag gav upp, bestämde mig för att beställa in en chai-latte och sitta ner en stund innan det var dags att röra sig mot bussen. Jag drack upp det mesta. Mot slutet gav jag det halvtomma glaset en arg blick, grimaserade äcklat åt smaken och lämnade besviket stället. Blaskigt chai-te. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.

En sväng in på matbutiken innan hemgång, där lösgodiset som vanligt reas ut till halva priset på lördagar,gav mig dock tillbaka lite lugn  i kroppen. Uppladdningen inför kvällen var given. Coca cola, chips, ost och kex. Och mjölk. Här planerades det för myskväll. Själv.

Tur att jag i sådana här lägen ändå har grannen under som håller mig sällskap med sitt eviga "lördags renoverande" i form av betongborrning och hamrande i väggarna. Då slipper man ju få lite lugn och ro såhär på sin enda lediga dag/kväll i veckan. Tack. Jag hatar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0