EN POSITIV VÄNDNING



De senaste dagarna och framför allt helgen har varit ruskigt tung. Det är för mycket som hänger över mig just nu. Små, små saker som bara staplas på varandra och dum som jag är skjuter jag fortfarande upp saker. Jag tänker "idag är jag faktiskt värd en ledig förmiddag" och ibland stämmer det verkligen. Det är dock de där andra dagarna, när jag verkligen känner att jag måste ta tag i saker på "att göra"-listan men ändå bara drar ut på dagen och fördriver timmarna, som stressen kryper sig på. Då blir jag som vanligt totalt handlingsförlamad och kan i stort sett spendera en hel dag med att bara vända mig från ena sidan till andra sidan i sängen.

Igår, måndag, var det en ruskigt tung dag. Det kändes redan tidigt på morgonen när jag vaknade att även söndagen satt kvar. Ingen speciell händelse utan själva känslan som så bröt ut på måndagen hade ändå legat där i bakgrunden på söndagen. Ingenting fungerade, klumpen i magen hade vuxit sig 16 ggr större och dagen kändes oändligt lång. Det var dock bara att bita ihop och göra sitt bästa på jobbet.

Idag, tisdag, vaknade jag dock några tunga tankar lättare och jag lyckades till och med laga mig lite mat för första gången på flera veckor. Det handlar inte om att jag inte trivs, för det gör jag verkligen, här på ön. Island är verkligen underbart för er som aldrig hunnit ta er hit. Naturen är obeskrivlig, människorna är underbara och hela stämningen är oslagbar. Det blir bara jävligt tomt på de närmsta vännerna och familjen emellanåt och det märks verkligen på en gång då det känns lite tungt. Tur att Hannah kom tillbaka från Sverige igår igen. Herregud vad jag har saknat henne!

Jag har alltid trott att jag varit ganska självständig, gillat att vara för mig själv vissa perioder och inte haft något stort behov av att höra av mina närmsta vänner regelbundet. Jag har dock alltid vetat att de funnits där, oavsett vad och oavsett när (och jag hoppas innerligt att de känt detsamma). Men sen kommer det alltså sådana här stunder då man inser att man knappt klarar sig utan dem. Man vill veta allt om sina närmsta, vad de har gjort under dagen, vad de åt till frukost och hur helgerna fram till påsk ser ut. Därför har jag, sedan Sverige ställde om klockan i söndags, även stört mig på att det numer är 2 timmars tidsskillnad till Island. Det har redan innan varit lite svårt att få till passande skype-tider så detta var ingen höjdare.

Något positivt är trots allt ändå att det kändes som att min riktigt tunga nedåtsvacka började vända idag. Äntligen! Nu är det bara lite drygt 3 veckor kvar tills det att jag kommer hem i några dagar under påsk. Som jag längtar.

Kommentarer
Postat av: Hannah

Finis! <3

2011-03-30 @ 13:39:10
URL: http://hannahmoa.blogspot.com
Postat av: Väninna Lovisa

snart är du hemma gumman, kämpa på :) kommer bli tungt när du åker tillbaka sedan men det kommer ändå kännas bra.. då har du inte långt kvar tills du kommer hem på riktigt igen! För att stanna :) Jag längtar! KRAM<3

2011-03-31 @ 07:12:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0